Under mitt senaste framträdande körde jag bland annat en rutin om en jobbcoach (som kan ses här). Rutinen skrev jag dagen innan jag uppträdde. Ibland går det lekande lätt helt enkelt att få fram nytt material. Det är nästan så att det skriver sig själv.
Andra gånger är det betydligt svårare. Just nu brottas jag till exempel med ett material på ämnet tjejer och killar och den olika synen på sex. Premissen är att tjejer också är kåta, men försöker dölja det för att ha en hållhake på oss killar. Problemet är bara att det finns så oerhört mycket att gräva kring i det ämnet. Så många ingångar, så många upplägg att använda och så vidare. Det gör det mycket svårare att arbeta med som tema. Ibland, som i fallet med jobbcoachen, är ramarna redan där vilket gör jobbet enklare. Därmed inte sagt att det är bättre att ha lite stramare ramar, men de kan göra jobbet enklare ibland.
Å andra sidan kan säkert det bångstyriga och utsvävande materialet i många fall ha större potential. Jag har redan flera punchlines som jag tror starkt på klara. Till viss del tror jag att det är som med allt skrivande. Ju mer omfattande material desto mer planerande krävs. Dessutom planerar jag här att driva en betydligt mer komplicerad tes än i jobbcoachen. Där var tesen att jag är tveksam till jobbcoacher. Vad tesen är här vill jag inte riktigt avslöja, men jag kan avslöja så mycket som att den är av mer konspiratorisk art. En konspiration där alla tjejer i världen deltar, världen största och bäst bevarade hemlighet.
Nu låter det som att det är jättekrångligt, men så är det verkligen inte. Jag tror att det är väldigt svårt att vara för komplicerad. Av två anledningar:
- Komikerns uppgift är i första hand att locka till skratt. Kan du säga din publik något mer och samtidigt locka till skratt så är det jättebra jobbat. Men ställer man sig på scen som komiker så är mål nummer ett att få folk att skratta. Har du ett annat huvudmål bör du kanske fundera på andra konstformer. En del komiker vet jag till exempel även uppträder som Spoken Word-artister. Det är alldeles utmärkt. Det tyder i min värld på självinsikt att dela upp i när publiken kan vänta sig något roligt och när de kan förvänta sig något som mer manar till någon slags eftertanke.
- En skillnad mellan muntliga och skriftliga kulturella uttryck är att skriftspråkliga funderingar kan vara betydligt mer abstrakta och komplicerade. Men inför en lyssnande publik måste man vara konkret och okomplicerad. Det är inte en tillfällighet att det abstrakta tänkandet kommer in i kulturer först när de lär sig hantera skriftspråket.
Det betyder inte att man inte kan prata om komplicerade ämnen. Tvärtom, ibland är det just för att man i ett talat sammanhang måste bryta ner och förenkla som komplicerade ämnen förklaras bäst i en föreläsning. Men det ställer också större krav på förberedelser. Och jag tror att det är därför det tar så mycket längre tid för mig att jobba med det material jag just nu jobbar med.
Ett annat problem är att det är en massa trådar som hänger och slänger här och där. Det är helt enkelt en tematiskt disposition. Min taktik just nu för att göra det lite mer konkret är därför att sätta ihop en ramberättelse att utgå ifrån. Jag tror att det är bra att jag har väntat för det har inte begränsat mig i brainstormingen, men nu har jag så mycket idéer att det är dags att sy ihop dem på något sätt.
Vem sa att det är enkelt att vara, eller försöka bli, komiker?
