Nu är det andra uppträdandet och första företagsgiget avklarat! Det gick återigen bättre än jag vågat hoppas på. Platsen var äldreboendet Oxbackshemmet och tillställningen var personalens julfest. Givetvis finns det saker i materialet att slipa på och självklart har jag spelat in uppträdandet för närmare analys. Men på det stora hela var det lyckat. De mindre skratten kom ungefär där jag hade trott och de större också ungefär där jag hade trott.
Samtidigt har jag kommit på att det framför allt är oväntade skratt eller väntade skratt som uteblir som man ska lyssna efter. Ibland blir det komik i stunden som man kan lägga in igen senare och om skratten fortsätter utebli på samma ställen så bör skämtet givetvis göras om eller tas bort helt.
Men ikväll är inte rätt stund för analys. Adrenalinet rinner fortfarande genom kroppen. En sak som jag dock reagerat på båda gångerna är att jag inte varit speciellt nervös innan nångång. Å andra sidan brukade jag inte vara så nervös när jag spelade gitarr på scen heller. Känslan brukar snarare vara att jag känner mig lite spänd men ändå lugn på något sätt. Ofta känner jag mig mer nervös efter. Då kan jag vara lite skakig. Och så att jag kan bli torr i munnen medan jag står på scen. Ska nog börja ta med mig vatten upp.
Men vilket babbel det här blev! Ett inlägg som kanske snarare är skrivet för att ventilera mina tankar för mig själv än någon annan. Så om ni slösade bort dyrbar tid på att läsa det så ber jag om ursäkt 
Etiketter: julfest, oxbackshemmet, uppträdande
Ja, sånt här vill i alla fall jag och säkert många andra ståuppare också läsa. Det är intressant! Fortsätt.
Tack! Vad roligt att det uppskattas.
Förhoppningen är att bloggen bland annat ska kunna vara ett stöd för andra i samma situation. Man tror ju ofta att man är ensam om alla de där känslorna som far runt inombords och de blir ofta lättare att hantera när man upptäcker att de inte är så jätteunika.
Ser fram emot att komma och titta på tisdagens Komikaze!