Så var det då dags för gig igen. Två stycken dessutom. Och hur gick det då? Nja. Det gick väl sådär. På Kafé Klavér gick det hyggligt. Turkgubben var den som gick bäst under kvällen medan stavgångsrutinen var halvt om halvt.

På Ego körde jag samma rutin som förra veckan på Kafé Klavér, men idag fungerade den inte alls lika bra. Det var flera som tyckte efteråt att den var ”underhållande” och det kanske den var. Folk fortsatte att lyssna och småfnissa här och var. Men när jag går upp på scen som ståuppare gör jag det för att få folk att skratta. Det gjorde de förra veckan på Kafé Klavér och dessutom mer och mer ju längre i rutinen jag kom. Men inte idag.

Varför kan man fråga sig. Min första analys säger att jag hade för dålig inlevelse på scenen. Jag hade inte hundra procent output idag, vilket jag hade förra veckan. Det som är lite lustigt var att det här var första gången jag körde om gammalt material och alla tre rutinerna fungerade sämre än första gången. Jag tror att det, även om det kan låta lite märkligt, gjorde mig mer osäker på materialet. Speciellt vad det gäller framförandet.

Här är några råd till mig själv efter kvällen:

Våga vara spontan

Idag kände jag mig inte lika spontan som jag känt mig tidigare. Även om materialet givetvis är färdigt sedan innan så måste det levereras spontant. Jag saknade den känslan redan innan jag gick upp på scen.

Försök inte pressa in materialet på en viss tid

Här tänker jag framför allt på Egorutinen. Förra gången bestämde jag själv min scentid vilket innebar att jag hade ett par minuter till på mig. Det som hänt sedan dess är att jag kapat en lång och intetsägande inledning (vilket är bra), skrivit nya skämt som jag lagt till (vilket också är bra, men problematiskt när man ska korta materialet) och skurit, skurit, skurit i det för att få ner det till fem minuter. Vissa saker var bra att skära bort, men det blev samtidigt för forcerat. Några av mina personliga favoriter var jag också tvungen att ta bort eftersom rutinen bygger på en story som också måste hänga ihop. Jag är helt säker på att det är en rutin som i rätt sammanhang kan bli hur bra som helst (vilket Kafé Klavérgiget förra veckan gav en hint om). Men den är för lång för klubbgig. Dessutom kräver den kanske lite mer kontakt med publiken så att jag kan bygga upp den successivt, vilket gör att jag scenmässigt lägger undan det tills/om jag får tillräckligt med scentid nån gång.

Lärdom: Kör kortare skämt och rutiner, gärna flera stycken, om tiden är fem minuter.

Lite beröm

Till sist måste jag också ge mig själv lite beröm. Här är det jag klappar mig på axeln för:

• Jag vågade. Det är kanske ett lite annorlunda material att köra i ett sånt sammanhang, men jag vågade utmana mig själv och testa. Det är en erfarenhet som jag kommer ha jättemycket nytta av i framtiden.
• Jag höll linjen hela vägen ut. Även om det framför allt på Ego kändes tungrott på scenen så blev jag inte desperat. Jag behöll nån slags kyla och flippade inte ur åt något håll. Jag hade förutsatt mig att köra min grej och det gjorde jag. Nu har jag testat på det och fått dem lärdomarna.

Det var en inte usel kväll, bara en mindre bra. Nu är det bara att ta nya tag och studsa upp igen!

Etiketter: ego bar, komikaze, stand up

Detta inlägg postades den onsdag, 20 januari, 2010 kl 0:16 i kategorin Mina uppträdanden, Scenframställan. Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar eller en trackback från din egen sida.