En av anledningarna till att jag skriver den här bloggen är för att berätta för andra nybörjare hur jag upplever situationen som ny komiker. (Ni får även gärna dela med er av era tips i kommentarerna så kan vi kanske bli ett litet nybörjarcommunity. Och ni som hållit på ett tag får givetvis gärna komma med era tips och ”faddra” oss nya.) Så idag tänkte jag berätta lite om hur jag gör när jag provat nytt material och sedan arbetar om det.
Efter giget på Kafé Klavér i tisdags, som jag filmade (hett tips!), så transkriberade jag hela akten ord för ord. Ett tips jag fått av en ganska rutinerad komiker. Därefter köpte jag några överstrykningspennor, en grön, en gul och en röd. Eller den var väl snarare rosa, men det spelar ingen roll. Sedan tittade jag på filmen med min transkriberade text framför mig och strök över alla ställen där jag fick ordentliga skratt med den gröna pennan. Därefter spolade jag tillbaka, tittade igen och strök över alla ställen där jag fick fniss eller andra mindre publikreaktioner med den gula pennan. Till sist strök jag över resten med den röda pennan. Det sista är inte nödvändigt, men jag tycker att det ger en bättre helhetsbild när man tittar på papperet.
Hur man väljer att stryka över är upp till en själv. Jag har bara strukit över just de ord där publiken börjar skratta. Eftersom det ofta är i slutet av en mening blir det bara några få ord här och där. (Vill du stärka din självkänsla kan du givetvis stryka över hela punchlinen 
.) Det viktiga är dock inte att färga så mycket av papperet grönt, det viktiga är hur många ställen du har grönt på, det vill säga skrattfrekvensen. Tänk gärna i termen laughs per minute.
Det kommer också bli en fasligt massa rött, speciellt om du gör som jag och bara stryker under de ord där publiken skrattar. Men kom ihåg att allt rött inte är av ondo. En del rött är nödvändig setup för att publiken ska förstå skämtet.
Men en del är det å andra sidan inte. Den här metoden har bland annat hjälpt mig att se tydligare att mitt uppträdande i tisdags var lite trögt i början för att sedan komma igång, skrattmässigt alltså, mer och mer ju längre akten led. Jag insåg då att jag hade alldeles för mycket dötid i början, tid när jag inte ens drog sådant som var menat att locka fram skratt. Så nu har jag arbetat om början rejält och går mycket mer rakt på sak.
Jag har också letat efter krokar i inledningen och hängt upp nya skämt där. Jag vet inte om krokar är ett vedertaget ord eller om det är mitt eget uttryck. Men det innebär i alla fall att om man som jag gillar att utgå från en berättelse så är krokarna de ställen där det finns förutsättningar att hänga på ett skämt.
För mig fungerar den här metoden mycket bra för att få en översikt över materialet. Men alla har olika stil. Drar man mer lösa skämt istället för att gå på berättelsespåret kanske det finns bättre metoder. Då kanske det är bättre att jobba med grafer eller nåt för att se när i akten skratten peakar och när de dippar. Skriv gärna om era erfarenheter i kommentarsfälten!
Och så var det giget! Nästa tisdag uppträder jag på Kafé Klavér igen! Då är det Karl-Axel Björnberg, Sveriges roligaste pensionär som var och gjorde skäl för epitetet i tisdags på samma Kafé, som står som arrangör. Klockan 19 drar det igång.
Etiketter: omskrivning, stand up
