Det var inte bara Adde Malmberg som gästade oss under kursen på Norra Brunn. Även Lennie Norman delade med sig av sin enorma mängd av erfarenheter som ståuppkomiker. Ska man jämföra intrycket av Lennie och Adde så skulle jag säga att Adde känns väldigt analytisk i sitt angreppssätt, medan Lennie tycks gå väldigt mycket på känsla. Jag nämner det direkt eftersom det kan vara bra att ha i åtanke när du läser den här texten. Dessutom tycker jag att det finns en viktig poäng i att se att det inte bara finns ett sätt att ta sig an utmaningen som stand up innebär.

Lennie börjar med att berätta att han egentligen bara har en enda riktigt värdefull egenskap på scen, hans stora sociala kompetens. (Nu tror jag inte att det är riktigt sant att det är hans enda värdefulla egenskap, men det var vad han själv sa i all blygsamhet.) Detta gör att han enkelt kan samtala med vem som helst när som helst och det gäller även när han står på scen.

Här berättar Lennie att han ser varje publik som en enda person. Det första han gör är därför att försöka få en känsla för vad det är för person, ett arbete som brukar börja redan innan giget. Något som, förutom det Adde tog upp, gör det väldigt viktigt att vara på plats och titta på de andra komikerna innan man kör. Förutsatt att man inte går upp först vill säga, vilket ju är något som vi rookiesar kan råka ut för. Ett annat knep han använder sig av är att lyssna på ljudet när han går upp. Om det är högt jubel eller en artig applåd skvallrar om olika typer av publik.

När Lennie känt av publiken försöker han att hitta rätt förhållningssätt till den ”personen”. Han menar att rookies ofta möts av misstänksamhet och att vi som är nya har ett minus i det. Vi ställs inför en upp till bevis-situation som mer etablerade komiker inte råkar ut för lika ofta, något som Lennie tycker är orättvist. När man har fått den rutin som gör att man kan hantera den situationen bra så behöver man sällan den skillen längre. Samtidigt ska sägas att både Adde och Lennie inte tycker att man ska vara rädd för publiken, för den vill trots allt att du som ståuppkomiker ska lyckas och är nästan alltid, trots misstänksamhet ibland i början, beredd att försöka hjälpa dig att lyckas.

Lennie ser som sagt publiken som en person. Det händer dock att publiken har flera dominerande grupper som samtidigt är väldigt olika varandra. Ett exempel skulle kunna vara ett gäng dagisfröknar och ett gäng byggnadsarbetare. Detta menar Lennie är bland det värsta man kan ställas inför som ståuppkomiker. De kvällarna menar han kan vara riktigt knepiga. Hur man ska hantera den situationen är inte lätt att ge något enkelt svar på. Men ett tips, som även gäller generellt, är att det är bra att prata med publiken. Gärna genom att ställa konkreta frågor. På så sätt kan man leda in publiken på ämnen som är relevanta för dem.

Nytt material?

Diskussionen om hur länge man kan köra ett material kommer upp. Lennie berättar att han bland annat uppträtt med Eddie Izzard och då frågade honom samma fråga. Izzard svarade att han har kört vissa delar av sitt material i 15 år och det fungerar fortfarande. Det tar han som ett bevis på att han är en bra berättare. Och i det finns det en viktig aspekt på frågan. Lennie menar att materialet hela tiden förändras lite grann eftersom förutsättningarna för mig som berättare förändras. Man blir till exempel äldre. Det gör att materialet automatiskt förändras lite hela tiden. Här börjar språkmänniskan och retorikern i mig fundera kring vad som gör en text till en text egentligen och när det egentligen slutar vara samma text som tidigare, men det ska jag bespara dig kära läsare!

Lennie är inte rädd att frångå sitt material eller att improvisera. Men outen på en improvisation brukar han ha klar och dessutom brukar han ha någon eller några nödouter ifall han inte kan ta sig fram till den out han tänkt sig. Han menar att det är viktigt att ha en plan för vart han vill någonstans. Men han är inte heller rädd för att klippa mitt i ett material och leta sig in i något nytt om det inte funkar. Han menar att om du har en plan upplagd så är det också lättare att byta och göra något annat om du skulle behöva det.

Sänk tempot om du blir stressad

Det händer att även en så rutinerad räv som Lennie Norman kan känna sig stressad på scen över uteblivna reaktioner. Lennies tips i ett sådant läge är att istället för att höja pitchen på rösten och prata fortare, som är den naturliga reaktionen för de flesta, ska du om du märker att du är stressad tänka på att prata långsammare och tystare. På det sättet har du chansen att få tillbaka lyssnare du har tappat, helt enkelt genom att det krävs större koncentration hos publiken. Har du tur kan det till och med leda till att de i publiken som du fortfarande har kvar hyssjar dem som pratar om annat för att höra vad du säger.

Skriv material för ja-svar

Det finns alltid frågor som många i publiken svarar ja på. Ett tips Lennie ger är att skriva material på de ämnena och han nämner ämnen som tatueringar, barnfamiljer och träning som exempel. Ämnen som många har någon slags personlig relation till.

Några andra tips som Lennie delar med sig av är:

• Övergångar är viktiga att jobba med. De behöver inte vara fantastiska, men det bör kännas naturligt att man kommer in på ett ämne. Utgå från ditt eget tilltal när du gör övergångarna.
• Lennie brukar jobba mycket med sina punchlines, inte minst för att hitta en rytmik i dem som fungerar. Vägen fram till dem brukar däremot vara lite lösare utstakad.
• Prata från samma ”nivå” som publiken.
• Försök skapa en känsla av att det du säger är improviserat.
• Ta ordentlig kontakt med publiken i början. Våga blotta dig lite, det ger respekt hos publiken.
• Försök ha något budskap för publiken att ta med sig hem. Det behöver inte vara något världsomvälvande, men du bör i alla fall försöka säga något, det ger om inte annat ditt uppträdande ett annat djup.
• Du måste inte sluta med att få publiken att asgarva. Våga sluta i en låg klang om det är där ni hamnar.

Innan Lennie går ger han oss på kursen något som i alla fall jag tog med mig hem, liksom så mycket annat av allt klokt han sa: Varje kväll är en ny jävla match. Bara för att det gick bra igår kan man inte slappna av utan det är bara på det igen med full satsning.

Etiketter: kurs, lennie norman, norra brunn, stand up, tips

Detta inlägg postades den måndag, 15 mars, 2010 kl 19:43 i kategorin Andras uppträdanden, Scenframställan, Skrivprocessen, nybörjarsnack. Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar eller en trackback från din egen sida.