I lördags var det så dags att sätta sig i bilen och åka de åtta milen till Bålsta för gig på Stardust Comedy Club på restaurangen/nattklubben Rickards. Hade det inte varit för det ridande tjejsällskapet (nej, de hade lämnat hästarna hemma denna kväll) på runt 40 pers så hade det nog varit ganska tunt med folk. Men nu var det i alla fall skapligt.
Jag gick upp som tvåa efter Suzanne Ohlsson, och jag tror att det var nånstans mellan mitt skämt om blinda störtloppsåkare i Paralympics och när jag skämtade med några tjejer i publiken som jag insåg att det är det här jag vill göra med mitt liv! Jag har aldrig haft någon riktig sån där dröm om vad jag vill bli. Jo, kanske att bli popstjärna när jag var i tonåren. Men utöver det är det en ny känsla att faktiskt veta vad man verkligen skulle vilja. Och det känns inte heller ouppnåeligt. Av de elva gånger jag har uppträtt har det känts bra samtliga gånger utom en kväll. Och den överlevde jag ju också!
Jag började uppträdandet med några ord om hur det verkar vara skoj att vara kille i Bålsta (med tanke på att det gick åtta tjejer på varje kille i publiken typ) och höll därmed fast vid min taktik att försöka vara ”här och nu” och anknyta till publiken och det som händer i rummet minst en gång varje gig. Jag hade som sagt även ett Paralympicsskämt som jag skrivit dagen innan som fungerade jättebra. Förutom att få in lite aktualitet i materialet gillar jag också att skriva ett kortare skämt inför varje gång för att hålla skrivandet vid liv. Dessutom känns det nästan halvimproviserat när jag gör det och jag tror att det ökar närvarokänslan även i sättet jag tvingas framföra sådana skämt.
Sedan körde jag även min ordspråksrutin. Den börjar bli mer och mer slipad. Från att ha varit väldigt otajt går det bättre och bättre. Går säkert att slipa några vändor till, men det är fantastiskt att se vad som kan hända med ett material som man kör flera gånger på scen. Tror det var fjärde eller femte gången jag körde den. Mellan gångerna slipar jag på den, men även själva grejen att köra ett material på scen gör att kanterna slipas mer och mer.
Efteråt fick jag några värmande ord från Martin Lagos som tyckte att det var ”väldigt, väldigt bra” och Marcus Palm som tyckte att jag kändes väldigt avslappnad på scen och sa att han ”tror på mig som komiker”. Även om jag tror på att främst hämta kraften inifrån sig själv så är det klart att man inte är oberörd av sån uppmuntran. Tvärtom gör det att jag känner ännu mer motivation att fortsätta kämpa.
Så har jag dessutom ett nytt kortsiktigt mål. Fram till sista maj har jag just nu tillräckligt många gig för att komma upp i 16 stycken sammanlagt. Jag hoppas att jag ska hitta fyra tillfällen till så att jag innan sommaren ska ha hunnit köra 20 gånger.
Etiketter: bålsta, marcus palm, martin lagos, rickards, stardust comedy club, suzanne ohlsson
”det är fantastiskt att se vad som kan hända med ett material som man kör flera gånger på scen. Tror det var fjärde eller femte gången jag körde den. Mellan gångerna slipar jag på den, men även själva grejen att köra ett material på scen gör att kanterna slipas mer och mer.”
Där har många nya något att ta efter. Har sett många som byter material från en gång till en annan bara för att det inte funkade första gången, trots att det fanns roliga idéer i det. Så fortsätt slipa bara!
Vad roligt att du hittat ditt kall Anders! Det är verkligen grymt inspirerande att läsa om dina framgångar och se dig på scenen. Jag är verkligen glad att jag går kursen med Isak också, har så kul varje gång och känner att det är väldigt lärorikt att bolla skämt med gruppen och få feedback på vad som funkar och inte. Jag hoppas att jag inom kort går i dina fotspår och står på Kafé Klavers scen och levererar
Keep upp the good work!
Hej, jag hittade din blogg när då jag sökte runt lite angående stå-upp komik och jag ville bara säga att jag tycker att det du gör är jävligt coolt. Riktigt roligt att se en person som vågar hänge sig åt något och ge sig fan på att bli bra på det. Hoppas du även får framtida framgångar.
Mats: Håller med, Lennie Norman lär ha sagt att han tidigare sa att om materialet inte fungerade efter 8 gånger så droppade han det. Nu lär han dock ha reviderat det till 48 gånger
Sedan är det ju alltid en avvägning vad man ska behålla och vad man ska byta ut. Det är ju lockande att testa nytt material också som man tror på. Men jag försöker att ha ett par rutiner som jag tror på och nöta vidare med dem.
Caroline: Det tror jag säkert att du gör också! Ska jag ge något råd, fast jag inte är många centimeter före dig, så är det att ställa dig på scen så fort som möjligt efter kursen och försöka hitta någon du kan bolla idéer med regelbundet även efter kursen. Gärna någon från kursen att starta med, sedan när man börjar uppträda får man ofta bra kontakt med en del andra som också är ute på klubbarna och uppträder. Men till en början kan det kännas skönt att vara på precis samma nivå, man pushar varandra då. Utan att ha några vetenskapliga belägg tror jag att avsaknaden av bollplank och att man drar ut på att ställa sig på scen gör att många slutar utan att ens ha försökt. Det är mina erfarenheter efter Isaks kurs och det var också vad Thomas Oredsson sa under kursen på Norra Brunn.
Sedan ser jag fram emot att få se dig på scen också!
Martin: Tack! Vad kul att du har hittat hit! Är du också inne på att testa stand up eller håller du kanske rentav redan på själv?
Hej Anders!
Såg ditt svar först nu. Kan väl klart säga att jag står och velar kring att prova stand-up. Har börjat skriva på skämt och sånt men aldrig gjort ett uppträdande. Bor i Uppsala där det inte heller är lika tätt mellan stand-up klubbarna, men jag har i alla fall tagit reda på ett ställe som gärna lätt en pröva. Främst är det väl rädslan för att totalbomba som avhåller en från att ta steget.
Blir dock hoppfull av att läsa dina inlägg i bloggen. Känns som om kurvan hela tiden varit riktad uppåt för dig?
Om du letar scen i andra städer än Stockholm kan jag för övrigt tipsa om stället jag snackat med. Det är en O’learys-bar i Uppsala som kör torsdagskvällar varje vecka 20.00-22.00. Snackade med killen som ansvarade och det lät på honom som om alla kunde pröva. Så om du pallar med tågresan är det ju en bra chans att få national recognition, det var gott om folk när jag var där senast också.
http://uppsala.com/evenemang/2010/kick-ass-stand
Vore ju kul om vi uppsalabor fick chansen att se dig live dessutom!
Ha det gott och fortsätt skämta!
Vad lustigt, jag hörde om ett ställe i Uppsala som kör stand up och tänkte senast igår att jag skulle höra mig för var det var nånstans. Nu kom svaret utan att jag behövde göra det!
Min personliga åsikt är att alla som nån gång har lekt med tanken att ställa sig på en stand up-scen åtminstone borde prova, helst tre gånger minst, och sedan bestämma sig för om det är något man vill fortsätta med. Något som är bra att ta med sig är att alla bombar ibland, till och med såna som har hållit på länge, och det är faktiskt ingen fara även om det kan vara jobbigt just när man står på scen. Det finns ingen som dömer någon för det och de allra flesta i publiken ser det som sin värsta mardröm att ställa sig på en scen på det viset och i syftet att vara rolig.
Att det har gått stadigt uppåt för mig beror nog på två saker, dels att jag är nu och brinner för stand up! Det är det absolut roligaste jag vet! Dels tror jag att det är en inställningsfråga. Jag har ett driv att bli bättre hela tiden och kämpar hårt för att bli det. Samtidigt tar jag inte åt mig alltför mycket om jag får lite mindre skratt, eller inga skratt alls, för vissa skämt. Det är lärdomar som gör mig bättre på sikt, likväl som när jag får skratt. Men det har verkligen gått bra sett till mina förväntningar. Det är väl bara en kväll som kändes trög. Enda kvällen för övrigt som jag har haft två gig på olika ställen. Typiskt!