I morse vaknade jag med intentionen att gå och titta på stand up på O’learys i Södertälje. Ett antal timmar senare kan jag konstatera att så blev det inte. Istället blev det en tur till Katrineholm för att själv kliva upp på scen.

Jag har haft några gig där det funnits saker jag inte varit nöjd med, även om de som helhet varit helt okej. I Åkersberga missbedömde jag en rutin som inte funkade så bra för den publiken och som jag la sist. Den är på ungefär två minuter dessutom. Så hade jag lite dötid på ungefär två minuter uppsplittrat på flera ställen visserligen. Ego kändes helt okej, men där hade jag velat dragit med publiken ännu mer även om jag fick med dem lite genom att prata ganska mycket med dem. På Klavér förra fredagen var publiken långt mycket mer förlåtande än min prestation var värd. Publiken räddade mig helt enkelt vilket inte händer så ofta.

Idag kändes det dock väldigt bra! Bästa giget sen Bålsta skulle jag nog vilja påstå. Jag kände mig avslappnat, kanske tack vare Anders Celins tips att le överdrivet mycket innan. Publikreaktionerna var positiva. Det jag tar med mig från idag är de ställen som jag redan vet att jag måste slipa på. Men utifrån mina krav på mig själv, jag är trots allt i början av resan, så känner jag att det var ett bra gig. Ingen totalbombning på något skämt, ett par riktigt sköna och höga skratt.

En delförklaring till att det gick bra kan också vara att idag gjorde jag något som jag tjatat på mig själv att jag måste göra. Jag använde mig av ett par minnestekniska knep. (Kanske borde det få ett eget inlägg, vad tycker ni? Jag har trots allt *skrytvarning* 7,5 högskolepoäng i just minnesteknik.) Jag använde dem inte jättemycket på scen, men bara vetskapen om att jag enkelt skulle kunna bläddra i akten i hjärnan om det skulle behövas kändes som en trygghet. Jag ska definitivt arbeta mer med detta i fortsättningen. (Även om jag i skrivandes stund faktiskt kom på att jag glömde en oneliner, men det må vara hänt.)

Till sist måste jag bara nämna de andra komikerna, för det var en ära att få vara med i ett sånt fantastiskt startfält! Även om jag var med som praktikant. David Druid konfade och körde även en längre inledning på andra akten. Jag har sett honom två eller tre gånger tror jag innan i kväll och han är riktigt, riktigt bra. Tyvärr såg jag inte hans framträdande utan hörde det bara från backstage, för hans minspel brukar höja showen ännu mer.

Efter att jag startat gick Evelyn Mok på och stod tyst i säkert en minut medan hon fick publiken att skratta. Fantastiskt! hon går Stand up star-kursen just nu och med den komiska ådran lär det bara vara en tidsfråga innan hon går från stand up star-elev till att bli en erkänd stand up stjärna. Hon har hållit på i ett år mer än mig och jag kan bara hålla tummarna för att jag har kommit lika långt om ett år.

Niklas Folkegård blev uppropad på scen igen efter att han avslutat första akten. Det var väldigt välförtjänt.

Och så Kodjo Akolor som avslutade hela tillställningen. Grymt! Otroligt närvarande i rummet trots att munnen gick i 180 som den brukar göra när han är i farten. Men det är för att han kombinerar ordflödet med ett riktigt smart material som han är en så skön komiker.

För mig som ALU var det en ära att få uppträda med fyra så vassa komiker, och framför allt var det en stor inspiration. Det kanske tar ett tag, men en dag ska jag upp på deras höjder!

Etiketter: anders flodqvist, david druid, evelyn mok, harrys, katrineholm, kodjo akolor, minnesteknik, niklas folkegård, stand up, stand up star

Detta inlägg postades den fredag, 30 april, 2010 kl 0:46 i kategorin Andras uppträdanden, Mina uppträdanden, Scenframställan, nybörjarsnack. Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar eller en trackback från din egen sida.