Det jag kanske brottas med mest just nu är mitt öppningsskämt. Jag har ett par avslutare att ta till, men början är svårare.
En anledning till att den är svårare är för att ett öppningsskämt inte bara ska vara kul, det bör också etablera vilken typ av komiker du är och vem du är som person. (I rolighetsgrad bör öppningsskämtet vara starkt, men ändå något svagare än avslutningsskämtet. Är slutet en 5:a bör ditt inledningsskämt vara en 4:a.)
Att skriva ett sånt skämt är inte lätt. Jag har som sagt ännu inte kommit fram till något bra. En anledning är att det är väldigt svårt att avgöra vad ett skämt egentligen säger om oss. Ska jag prata om mig själv eller ska jag låta min personlighet komma fram mer i undertexterna?
Ett sätt att få igång skratten i publiken kan vara att börja med ett antal bra oneliners. Därmed inte sagt att du måste ställa dig och rabbla oneliners rakt upp och ner. Vill man kan man givetvis skriva oneliners och sedan mycket enkelt och kortfattat försöka binda ihop dem till en öppning. Det är ett av spåren som jag själv jobbar på just nu för att försöka få till en bra öppning. Men även om det givetvis är bra och rent av nödvändigt att etablera sig tidigt som rolig så är det inte säkert att publiken för den bild av dig som du vill att de ska få.
Därför kan man, gärna i kombination med ovanstående, utgå från sina ben. Om man vet vilka de är vill säga.
Jag hoppas att det här inlägget har gett dig lite idéer kring hur du kan bygga upp ditt förstaskämt. Något som jag hittills tycker är bland det svåraste som finns. Jag längtar till den dagen då jag hittar det där fantastiska öppningsskämtet. Om du tillhör dem som sett mig på scen får du gärna komma med input till det, till exempel hur du uppfattar mig på scen.
