En fråga jag har hört komma upp fler än en gång är om man ska arbeta med övergångarna mellan de olika skämten. Min åsikt är att det beror lite på vad man har för stil. Jag gillar själv att lyssna på komiker som har en röd tråd i det de berättar. Eller snarare får det att låta som att de följer en röd tråd. Ofta varierar ju temana för skämten mycket ändå, men bra övergångar och callbacks kan definitivt limma ihop en akt så den känns mer enhetlig enligt mig. Sedan behöver inte alla skämt hänga ihop heller, men jag har en tendens att köpa lite mindre genomtänkta övergångar ifall inte alla skämt är tvära kast hit och dit.
Som du kanske förstår gillar jag även att försöka hitta en naturlig följd på skämten i min egen akt. Hittar man den naturliga följden blir det ofta ganska lätt att även hitta naturliga övergångar. Då behöver man ofta inte ens övergångarna, är temana disponerade efter en tydlig logik känns det ofta som logiska övergångar utan att det nödvändigtvis behöver vara en formulerad ”transportsträcka” eller vad man ska kalla det.
Men det finns också nackdelar med att bygga upp sin akt på det sättet. En är att det kan vara lite stressigt att få ihop allt på rätt tid. Det brukar jag försöka lösa genom att analysera vilka skämt som bör eller måste vara med och vilka som kan plockas bort. Man kan säga att jag ser det lite som byggstenar där vissa är bärande. (Oftast de bästa skämten, men inte alltid. De bästa kan ibland vara för långa.)
Så även fast jag försöker hitta en röd tråd att följa försöker jag samtidigt att bryta ner skämten i mindre och lättare hanterbara bitar för att kunna göra dem mer dynamiska kan man säga.
Jag får säkert tillfälle att återkomma till ämnet vartefter jag får mer insikt i mina egna tankebanor.
Keep on joking!
Etiketter: anders flodqvist, material, röd tråd, stand up
