Arkiv för kategori ‘nybörjarsnack’

Sommar och sommar

torsdag, 15 juli, 2010

Det går lång tid mellan inläggen just nu, vilket beror på att det är sommar! Jag lovar dock att öka tempot när augusti knackar på.

Men jag måste bara skriva ett par rader om Sommar. Ja, alltså programmet i P1 på Sveriges Radio. Idag var det Micael Dahléns tur, rock´n´roll-professorn på Handelshögskolan som jag hade äran att få gästblogga hos en vecka förra året på hans blogg nextopia. Hans teorier om förväntningssamhället, som han även presenterat i sin bok Nextopia (som jag för övrigt starkt rekommenderar!) går ut på att vi fascineras mer av vad som kommer än det vi redan vet. Extremt kortfattat. (Se så, läs boken nu! Jag har till och med länkat till pocketversionen. Och nej, jag får inte betalt för att skriva det här, den är helt enkelt precis så bra som jag säger och förtjänar lite gratisreklam.)

Hursomhelst, i sitt sommarprogram pratade Micael om att satsa allt och inte värja för något. Han tog Lady Gaga och Kanye West som exempel. Han pratade även om sina egna svartmålade naglar som han menar nämns i varenda artikel om honom. Det gäller att våga stå ut, att inte göra det som andra har gjort och att inte vara rädd för att gå för långt för i dagens samhälle är det nästan omöjligt, menar Micael.

Det här är saker jag tycker är värda att lyssna på som aspirerande ståuppkomiker. Jag tolkar det som att gå bortom det konventionella. Det finns en regel inom retoriken som innebär att lyssnarna alltid måste lära sig något av talet ör att tycka att det är intressant. Jag vet inte om man måste lära publiken något nytt som ståuppkomiker, men jag vet inte heller om det är det viktigaste i retorikregeln. Jag tror istället att det handlar om att det vi inte sett eller hört förut dras vi till.

Vad vill jag säga med det? Var irrationell, våga göra det ingen annan gjort. Om du tänker ”nu går jag för långt” så strunta i det och följ den instinkt du hade från början.

Jag har i alla fall bestämt mig för att aldrig värja för det okonventionella bara för att det är okonventionellt.

(Vill du lyssna på Dahléns sommarprat så titta in på P1:s hemsida.)

Gig #33 – dubbel publik och ett nybörjartips

lördag, 3 juli, 2010

Jag har flera gånger tagit upp Lennie Normans föredrag på Norra Brunn. Så här i efterhand känns det som att under min tid som aspirerande komiker så är de två timmar jag lyssnade på honom det enskilt mest givande tillfället hittills. Alltså det tillfälle som på så kort tid har givit mig så mycket.

En av de saker han tog upp var att han alltid ser publiken som en person. Han försöker få en känsla av vad det är för person han talar med och sedan väljer han skämt utifrån det. Men han sa också att det svåraste som finns är kvällar när det finns två stora grupper i publiken som är väldigt olika, för då är det nästan omöjligt att se publiken som en person. De blir istället två.

Det upplevde jag väldigt markant igår. Inte bara under min akt utan även under hela kvällen. Publiken var delad i ungefär hälften yngre människor och hälften som var runt kanske 60 år i snitt. Många i den äldre delen av publiken var uppenbart inte roade av skämt med sex- eller våldsanspelningar. Mer eller mindre alla lite mer vågade skämt under kvällen upplevde jag mottogs med viss skepsis. Kanske var de rentav där för att lyssna på de poeter som också uppträdde under kvällen. Under dessa uppträdanden verkade i alla fall den delen av publiken vakna till liv är min analys.

Den yngre delen av publiken var betydligt mer mottaglig även för de lite mer vågade skämten. Men det är ett knivigt läge för jag tror att många upplever sig lite besvärade att skratta när man inte skrattar med hela gruppen. Rädslan att riskera att vara den enda som skrattar tror jag hindrar många att skratta ut ordentligt.

Missförstå mig inte nu. Det var en intressant och oerhört lärorik kväll. Inte minst chansen att få uppleva det Lennie pratade om var väldigt utvecklande. Och jag tyckte även på ett personligt plan att det var intressant att höra poeterna och spoken word-artisterna eftersom det är en scen som jag har väldigt lite erfarenhet av som publik.

Mitt eget uppträdande är jag lite dubbel inför. Skämten fungerade rätt bra. Det var egentligen inget som verkligen bombade. Men så har jag ju ganska snällt material också, även det som handlar om till exempel sex är ofta ganska subtilt. Så från ett publikperspektiv sett tror jag att uppträdandet var rätt bra.

Men jag var samtidigt lite seg i huvudet kände jag. Jag missade ett par punchlines, vilket inte var någon katastrof då jag lyckades rädda en och den andra var en del i en längre rutin och liksom andra delen i en dubbel punchline, så det märktes inte så mycket utåt tror jag. Men det var missar jag tar med mig och lär mig av. Sedan blir timingen lidande när man är seg i huvudet. Det positiva är att jag märker att jag har nått en nivå där jag kan vara lite avslagen men ändå gå av med ett skapligt resultat. Det negativa är att jag vet att jag kan betydligt bättre.

Skulle jag rangordna gårdagens gig skulle jag säga att publikmässigt blev det nog en uddamålsseger. Sett till mina krav och förväntningar på mig själv (som jag tror är rätt realistiska) så var det nog snarare en uddamålsförlust. Revansch att utkräva ikväll alltså!

Nybörjartips

Så över till något annat. Det var ganska många igår som är ännu mer rookiesar än mig och jag märkte att flera stycken gjorde ett vanligt nybörjarmisstag. Därför tänkte jag att jag skulle ta upp det här. Alltid hjälper det någon.

Det jag upptäckte hos flera var att det roliga ofta inte kom sist i skämtet. Ofta var det bra skämt, bara lite fel uppbyggda. Det finns alltid ett ord i ett skämt som utlöser själva skämtet. Det skämtet ska komma så sent i skämtet som möjligt. Helst som det allra sista ordet. Lyckligtvis är svenska språket så flexibelt att det nästan alltid går att hitta en formulering som både låter naturlig och som tillåter att man sätter det utlösande ordet sist.

Har du till exempel en punchline där det roliga ordet är ”hamster” ska du alltså inte lägga upp det som:

Det var min hamster som satt där.

Du kommer att få mycket större skratt (förutsatt att skämtet är roligt) om du istället  formulerar punchen som:

Det visade sig att det var min hamster.

Vad som händer när man lägger det utlösande ordet för tidigt är att publiken inte är med på att ”nu kan vi skratta”. Istället kommer de hålla inne skrattet och vänta på att något ännu roligare kommer. När det inte gör det utan du istället bara säger ”… som satt där” kommer skrattet redan ha dött.

Det var allt för idag. Keep on joking!

Ska man jobba med övergångarna?

onsdag, 30 juni, 2010

En fråga jag har hört komma upp fler än en gång är om man ska arbeta med övergångarna mellan de olika skämten. Min åsikt är att det beror lite på vad man har för stil. Jag gillar själv att lyssna på komiker som har en röd tråd i det de berättar. Eller snarare får det att låta som att de följer en röd tråd. Ofta varierar ju temana för skämten mycket ändå, men bra övergångar och callbacks kan definitivt limma ihop en akt så den känns mer enhetlig enligt mig. Sedan behöver inte alla skämt hänga ihop heller, men jag har en tendens att köpa lite mindre genomtänkta övergångar ifall inte alla skämt är tvära kast hit och dit.

Som du kanske förstår gillar jag även att försöka hitta en naturlig följd på skämten i min egen akt. Hittar man den naturliga följden blir det ofta ganska lätt att även hitta naturliga övergångar. Då behöver man ofta inte ens övergångarna, är temana disponerade efter en tydlig logik känns det ofta som logiska övergångar utan att det nödvändigtvis behöver vara en formulerad ”transportsträcka” eller vad man ska kalla det.

Men det finns också nackdelar med att bygga upp sin akt på det sättet. En är att det kan vara lite stressigt att få ihop allt på rätt tid. Det brukar jag försöka lösa genom att analysera vilka skämt som bör eller måste vara med och vilka som kan plockas bort. Man kan säga att jag ser det lite som byggstenar där vissa är bärande. (Oftast de bästa skämten, men inte alltid. De bästa kan ibland vara för långa.)

Så även fast jag försöker hitta en röd tråd att följa försöker jag samtidigt att bryta ner skämten i mindre och lättare hanterbara bitar för att kunna göra dem mer dynamiska kan man säga.

Jag får säkert tillfälle att återkomma till ämnet vartefter jag får mer insikt i mina egna tankebanor.

Keep on joking!

Stressa inte på scen

måndag, 31 maj, 2010

Just nu har jag mycket standup i huvudet, men det kommer ut lite mindre på bloggen. Fokus ligger på gigen, det är som jag berättat tidigare en intensiv period just nu för mig. Men jag ska dela med mig av lite tankar jag har kring tiden man har på scen kontra sina minuter. Ett väldigt basic råd för de absolut färskaste nybörjarna i väntan på mer filosofiska inlägg ;)

Det är lätt när man som nybörjare äntligen har fått en scentid att man vill köra så mycket som möjligt av de helt fantastiska skämten man har skrivit. Du har fyra minuter på dig och när du sitter och lägger upp din körlista (skämten du ska dra) så vandrar tankarna lätt iväg. ”Men om jag bara kör på lite i tempo så får jag säkert in det här skämtet också.” När de tankarna dyker upp tycker jag att det är dags att dra i tyglarna. Jag har testat den taktiken och det blir inte bra. Det är inte alls omöjligt att du klockar in på en tid under den du har blivit tilldelad. Men samtidigt kommer ditt framträdande bli lidande.

En bra tumregel är att istället klocka sig själv och dra ifrån en halv minut för var tredje minut du har på scen. Har du tre minuter, planera för två och en halv. Har du 5 minuter, planera för lite drygt 4. På det sättet kan du släppa tankarna på tiden och koncentrera dig på ditt framförande fullt ut. Visst är det kul att få testa en massa nytt, men å andra sidan ökar chansen markant att du får komma tillbaka om du håller tiden så i längden kan du skapa mer scentid åt dig själv genom att hålla tiden.

Gig #23 – Idag fick jag kämpa

fredag, 28 maj, 2010

Kvällar är olika. Igår var det bara att köra på, det kändes lite som att allt gick hem då. Idag var det mer tungrott. Jag testade lite nytt material, men det fick väl ljummen respons. Lidlskämten är jag inte helt överraskad över att de inte gick hem, men det var värt ett försök. Jag försökte linda in det som att det var ett sponsormeddelande, men det funkade ändå inte. Lite för grovt. Men jag är glad att jag provade. Jag pushade min gräns lite, några skrattade, men det blev också några ”oooooh”. Ska nog inte köra dem i andra sammanhang än möjligtvis slutna, druckna sällskap som till exempel svensexor.

Så att det inte gick hem var inte helt överraskande. Mer förvånad var jag att jag inte fick bättre respons på mina nya skämt om förhållanden. Ett jättebra gensvar igår, mycket sämre idag. Inte speciellt farligt och de är även rätt fyndiga. Visserligen fick jag lite skratt, men jag hade väntat mig mer. Ska i alla fall definitivt fortsätta köra dem. Jag tror att reaktionen igår var mer rättvisande tills motsatsen är bevisad. Kan även haft med min dagsform att göra.

Apropå det, efteråt påpekade Paul Del Valle att jag verkade bli lite nervös i kroppsspråket när skratten uteblev på några ställen. Jag brukar inte känna mig speciellt nervös ens när skratten är lägre än väntat eller till och med uteblir, men det kanske är så att jag inte är medveten om den reaktionen. Därför är det en mycket bra kommentar. Som tur är blev uppträdandet filmat trots att jag hade glömt kameran, så det ska bli intressant att analysera i efterhand.

En kväll att skörda erfarenheter ifrån utan att jag för den skull känner mig speciellt nedstämd. Jag var nöjd med mitt framträdande, jag var delad till publikreaktionerna och jag lärde mig en hel del både från det som funkade men kanske framför allt från det som inte funkade.

Nya tag i morgon, då är det en svensexa. Jag har faktiskt börjat se fram emot det. Man måste nog vara lite machokist för att gilla det här.

Keep on joking!

Komikazepiloterna och Telge Standup

onsdag, 26 maj, 2010

Snart läggdags, det får bli ett kort inlägg om dagen som varit.

Det började på hemvägen från jobbet när jag genom kommentarerna här på bloggen fick reda på att jag fått plats bland komikazepiloterna i höst på Ego. Det är en kurs som känns helt rätt för mig just nu. Efter tre skrivarkurser blir det en kurs där varje ”läxförhör” kommer att framföras på scen inför publik. Dessutom pågår kursen under nästan ett halvår, vilket gör att det känns lite som ett fortlöpande projekt. Jag tror att det kommer att bli väldigt nyttigt eftersom jag inte bara tvingas skriva mycket nytt material utan även får träna väldigt mycket på hur jag uppför mig på scen. Känns helt rätt i nuläget.

Sedan var jag på Telge Standups ettårsjubileum på O’learys i Södertälje ikväll. Bland annat uppträdde en av mina stora inspirationskällor i humorvärlden, Al Pitcher. Det var en fantastisk show han bjöd på, som vanligt! Dessutom uppträdde Karin Adelsköld, Behrad Rouzbeh och konfade gjorde Martin Lagos. Alla tre gjorde toppeninsatser och alla fyra är dessutom otroligt trevliga människor. En mycket, mycket värdig jubileumskväll!

Jag har förresten satt ett mål inför sommaren och hösten. Innan den 24:e november, som är mitt ettårsjubileum sen jag debuterade, så ska jag ha gjort minst 52 gig. Det vill säga snitta ett gig i veckan på mitt första år.

Nej, nu ska jag sova så jag är utvilad på Tiny i morgon. Då går startskottet på en mycket intensiv period (och som ni, om jag inte missminner mig, kommer att kunna läsa om i morgon bitti).

God natt och keep on joking!

Kontakter kan ge företagsgig

onsdag, 26 maj, 2010

Nu är det snart dags! Först fem gig på sex dagar med start på torsdag, sedan troligtvis ett gig på Klavér fredagen därpå och sedan veckan efter tre gig på tre dagar med start på onsdagen.

De flesta av de närmsta gigen är på klubbar. Torsdag är det Tiny Comedy, fredag Kafé Klavér, lördag är det en svensexa (!), söndag Big Ben och tisdag Komikaze på Ego.

Veckan därpå är det mer slutna sällskap. Först Socialdemokraterna i Södertälje, dagen därpå Choice Hotels och så avslutas det med ett klubbgig på Klavér.

Allt som allt blir det nio gig på 15 dagar, däribland mina två första betalda gig. För den som undrar hur man får så mycket gig på samma gång som nybörjare kan jag avslöja att det handlar mycket om tillfälligheter.

Det är dock ingen nackdel att berätta för alla man träffar att man håller på med stand up. Inte minst för att få företagsgig. Jag har haft två hittills och kommer alltså ha två till under den här perioden. (Jag räknar giget för sossarna som ett företagsgig.) Alla har jag fått på kontakter som känner till att jag håller på med stand up. Dessutom är svensexan, som jag tvekade att ta, också ett resultat av att jag berättat om min hobby.

Mitt nästa steg, som jag borde tagit för länge sen, är att trycka upp visitkort. Speciellt för att dela ut på företagsgig, men även vid andra tillfällen.

Keep on joking!

Det största nybörjarmisstaget(?)

tisdag, 25 maj, 2010

En dålig leverans kan döda vilket bra material som helst. Det är en av mina små övertygelser här i livet. 

Något jag tycker att jag har sett hos många nybörjarkomiker är att de går upp på scenen och framför materialet på ett sätt som utstrålar ”jag tror inte att ni kommer tycka att det här är kul, men jag säger det ändå”. (Vilket givetvis är enklare att analysera genom att titta på andra.) Det ligger ofta inte i orden utan i sättet materialet framförs på. Dock inte alltid, ibland avslutas skämtet med något i stil med ”eller jag vet inte” eller liknande.

Andra sätt att framstå som osäker är att sänka tempot i slutet av punchen (gärna samtidigt som volymen också går ner så man knappt hör vad komikern säger), sluddra fram poängen, hasta ur sig den och sänka blicken i golvet när man levererar punchen. Effekten blir att komikern uppfattas som osäker och skämten bombar, det ena efter det andra. För övrigt vanliga misstag även hos ovana talare generellt, vilket förmodligen kan härledas till tvivel på materialet och en önskan att bli omtyckt av publiken.

Analyserar man istället etablerade komiker så gör dessa aldrig så. De framför skämten med stort självförtroende.Man kan ha olika scenpersonligheter och många har personligheter som spelar på ett dåligt självförtroende eller att de är misslyckade. Det är inte ovanligt i standupvärlden. Men en sak man aldrig får tvivla på är sina egna skämt. Eller, givetvis får man tvivla på dem hur mycket man vill bredvid scen. Man bör rentav reflektera kritiskt över sitt material.

Men när man går upp på scen och har bestämt sig för vilka skämt man ska köra så måste man tro på de fullt ut för att kunna framföra dem övertygande. Du kan tvivla på allt annat i världen, men du måste tro på dina skämt! För om inte du tycker att de är bra, finns det ingen anledning för publiken att tycka det. Så innan du går upp på scen så bestäm dig för att du, om så bara för de närmaste fem minuterna, tycker att dina skämt är suveräna.

Se där, nu fick jag tillfälle att göra en retorisk analys här på bloggen! (Jag besparade er dock de retoriska termerna.)

Vilka fler nybörjarmisstag har du stött på? Självupplevda eller som du har noterat hos andra spelar ingen roll, dela med dig i kommentarsfältet!

Keep on joking!

Ett bra öppningsskämt

måndag, 24 maj, 2010

Det jag kanske  brottas med mest just nu är mitt öppningsskämt. Jag har ett par avslutare att ta till, men början är svårare.

En anledning till att den är svårare är för att ett öppningsskämt inte bara ska vara kul, det bör också etablera vilken typ av komiker du är och vem du är som person. (I rolighetsgrad bör öppningsskämtet vara starkt, men ändå något svagare än avslutningsskämtet. Är slutet en 5:a bör ditt inledningsskämt vara en 4:a.)

Att skriva ett sånt skämt är inte lätt. Jag har som sagt ännu inte kommit fram till något bra. En anledning är att det är väldigt svårt att avgöra vad ett skämt egentligen säger om oss. Ska jag prata om mig själv eller ska jag låta min personlighet komma fram mer i undertexterna?

Ett sätt att få igång skratten i publiken kan vara att börja med ett antal bra oneliners. Därmed inte sagt att du måste ställa dig och rabbla oneliners rakt upp och ner. Vill man kan man givetvis skriva oneliners och sedan mycket enkelt och kortfattat försöka binda ihop dem till en öppning. Det är ett av spåren som jag själv jobbar på just nu för att försöka få till en bra öppning. Men även om det givetvis är bra och rent av nödvändigt att etablera sig tidigt som rolig så är det inte säkert att publiken för den bild av dig som du vill att de ska få.

Därför kan man, gärna i kombination med ovanstående, utgå från sina ben. Om man vet vilka de är vill säga.

Jag hoppas att det här inlägget har gett dig lite idéer kring hur du kan bygga upp ditt förstaskämt. Något som jag hittills tycker är bland det svåraste som finns. Jag längtar till den dagen då jag hittar det där fantastiska öppningsskämtet. Om du tillhör dem som sett mig på scen får du gärna komma med input till det, till exempel hur du uppfattar mig på scen.

Försnack gig #21 – dags att testa nyslipat och nytt!

fredag, 21 maj, 2010

Ikväll är det dags för nytt gig på Kafé Klavér. Förhoppningsvis är publiken lika bra som vanligt, för jag tänkte testa lite ändringar i materialet. På ställen som jag inte varit helt nöjd med. Jag har varit lite lat på sista tiden när det gäller att jobba med materialet, men senaste veckan har jag varit duktig!

Eftersom det är sista giget för mig innan nästa veckas hektiska gigande på nya arenor som Tiny och Big Ben hoppas jag lite extra på ett gott utfall. Jag har som sagt slipat på materialet, men även lagt till några skämt på samma tema. Kommer att bli en intressant kväll. Jag har förtroende för materialet, mina enda tveksamheter är om jag lyckas få det att spela med min scenpersonlighet. Men det är bara att testa och utvärdera! (På söndag kommer jag för övrigt, på Mike Räsänens begäran, fundera lite kring just scenpersonlighet eller mina ”ben”.)

Hoppas vi ses i morgon på Klavér. Keep on joking!