Okej, tänk dig en lastkaj under en hög bro med tio personer i publiken vid Hornstull. Nästan ingen känner de andra och tre fyra av de tio ska också uppträda. Tänk dig sedan att du ska köra standup. Innan du går upp spelar en tjej en pianoballad om krossade hjärtan. Därefter går en representant från Feministiskt Initiativ upp och håller ett politiskt brandtal. En man som går förbi rycker åt sig mikrofonen efter FI-representantens tal och kräver av arrangörerna att få veta om även andra politiska partier kommer få tala under den berättarfestival som tillfället är promotion för. (Det kommer de göra för övrigt.) Sen ska du upp och köra. Inget drömscenario, men det var exakt vad jag gjorde idag!

Det svåra med såna gig är att det nästan är omöjligt att säga hur det gick. De flesta i publiken log brett, problemet är att det nästan är omöjligt att säga ifall de ler för att de inte vågar skratta eller om det är pinsamma leenden för att de vill visa välvilja mot dig.

Å andra sidan älskar jag såna gig för att man lär sig så fruktansvärt mycket av dem.

Jag tror att det gick helt okej, det var till och med några ställen där några släppte ut några korta, hörbara skratt. Och leendena såg ändå äkta ut, vilket man bland annat kunde se på när de log och ifall skiftningar i leendet kommer på rätt ställe. Men jag är inte säker.

Efteråt var det ett par stycken som kom fram och tyckte att det var bra, vilket kan vara ett ytterligare tecken på att de gillade det. Eller så ville de bara vara trevliga. Men samtidigt, även om de gillade det så har man så gott som ingen reaktion alls att gå på medan man står på scen.

Två lärdomar jag tar med mig är att jag borde pratat ännu mer med publiken. Fått in ännu mer känsla av ett samtal. Jag tror att det är vad man får göra i ett sånt läge. Jag öppnade med att prata en del med publiken och även kommentera dem som uppträtt tidigare. Jag gick in för att vara varm men samtidigt lite ironisk mot FI-tjejen. Dock inte på bekostnad av hennes politiska övertygelse, det hade nog gjort uppträdandet väldigt jobbigt med den publiken där flera lär sympatisera med FI.

Istället drog jag ett skämt som skulle kunnat vara riktat mot vilken politiker som helst som just hållit ett politiskt tal i den situationen. (Hon som konfade berättade att politiska partierna är förbjudna att hålla rena politiska tal under festivalen, varefter FI-tjejen höll ett politiskt tal. Öppet mål!)

Men att få igång ett samtal är svårt. Jag har varit med om liknande situationer två gånger tidigare vad jag kan komma på. Ett när jag uppträdde på en svensexa där det gick väldigt bra, förmodligen för att det var en sluten och homogen grupp. Det andra tillfället var i Enköping, där jag gick ifrån mitt material som jag i efterhand insåg förmodligen hade fungerat. Idag höll jag mig till materialet, men jag borde kanske ha lett ett samtal mot ämnena jag skulle prata om.

Den andra lärdomen jag drog av dagens gig är att såna gig är inget bra tillfälle att testa nytt material. Jag testade ett nytt som jag skrev i morse (och som jag tror kan bli väldigt bra för rätt publik). Problemet var inte att skämtet är lite halvvågat, de kan mycket väl ha gillat det. Problemet är att det är nästan omöjligt att veta om de gillar skämtet eller inte.

Så man kan kanske sammanfatta det med att nästa gång ett liknande gig dyker upp ska jag försöka skämta mer om där och då och försöka få det till något som liknar ett samtal  och i övrigt hålla mig till beprövat material.

Som sagt, ett mycket lärorikt gig och jag kommer inte att tacka nej till liknande i framtiden. Råder ingen annan att göra det heller. Man börjar lätt vackla lite psykiskt och går inte därifrån på moln. Snarare med en massa frågetecken utan svar. Men det är otroligt utvecklande frågetecken!