Jag utlovade ju ett litet inlägg om Adde Malmbergs gästspel på kursen förra veckan. När jag läser igenom anteckningarna inser jag att han hade väldigt mycket konkreta tips och råd att dela med sig av, även om det där och då kändes mycket som ett samtal. Kanske är det lite typiskt, för en av Addes huvudpoänger var just att befinna sig här och nu tillsammans med publiken.

Så vad tog jag då med mig? Jag hoppas att det inte blir alltför stolpigt, men jag tänkte mer eller mindre punkta upp det jag antecknade under besöket. Tänk på att det är mina tolkningar av vad Adde sa som jag presenterar här.

Adde började med att betona dialogen och att förmedla en känsla av improvisation, även om det naturligtvis sällan är improviserat. Han kallar det för en överenskommen lögn mellan publiken och komikern. Publiken vill helt enkelt känna att det är improviserat. Känslan efteråt ska vara att det är svårt att återberätta vad som var så roligt, det ska helst finnas en känsla av att ”du skulle varit där”.

Två viktiga element i stand up är här och nu samt att komikern vill berätta något. Det sistnämnda tycker Adde saknas i mycket svensk stand up. Det behöver inte vara stora frågor man tar upp, men det bör finnas någon slags tanke bakom skämten mer än att bara locka till skratt, även om det man pratar om är bagateller.

Ett annat råd vi fick var att maskera skämten så att de inte syns.

Men hur gör man då för att bygga en känsla av här och nu? Det är viktigt att vara så säker på sitt material att man vågar avvika från det. På så sätt kan man till exempel kommentera sådant som händer i lokalen, om någon kommer in, går på toaletten eller kommenterar något till exempel. Adde tycker att man ska vara öppen för det som händer i lokalen och tycker att känslan av här och nu är så viktig att skämten som handlar om det som händer inte behöver vara jättebra. Publikens känsla kommer vara att dessa är bättre än vad de kanske egentligen är tack vare att man delar en unik upplevelse.

Ett annat tips är att hitta anknytningspunkter, både till andra komiker som har uppträtt tidigare (vilket innebär att man bör titta på dem som kör innan!), staden man uppträder i och sådant som händer under giget i lokalen. Det behöver inte vara mycket, har till exempel en komiker före dig varit inne på samma ämne kan det räcka med en kommentar som ”som Tomas sa tidigare … ”. Just de små medlen är också något som Adde poängterar. Det gäller även ingångar till skämt. Kanske går det att komma in på det man ska prata om genom att anknyta till något i lokalen eller någon i publiken? Om det är möjligt bör man göra det! Alltid!

Andra tips som Adde delade med sig av var:

• Titta på publiken, ju mer desto bättre. Men fastna inte på sura gubben!
• Rikta talet till publiken så det blir ett samtal.
• Våga ta in hela rummet från scen, inte bara bordet närmast scenen.
• När det händer något  i rummet, kommentera gärna. Säg hellre något som inte är jättekul istället för att undvika att kommentera. Men välj också när du kommenterar och när du inte gör det! Är du nära en punchline kan det vara bättre att fullfölja skämtet, annars kan hela skämtet riskera att falla platt. Grundregel: Ju längre från punchen, desto bättre läge att kommentera sådant som händer i lokalen.
• Ställ gärna frågor till publiken och låt svaret leda dig in på ditt material. Men glöm inte att verkligen bry dig om svaret!
• Besvara gärna kommentarer från publiken med frågor. Ett enkelt ”varför säger du det?” kan duga bra. Det ger dig dessutom lite mer tid att komma på ett bra svar senare.
• Upprepa publikens frågor om det inte hörs i hela lokalen.