Jag fick påpekat för mig att jag använde ordet comeback istället för callback i ett par inlägg. (Närmare bestämt det här och det här.) Nu var det inte callbacks (när man refererar till ett tidigare skämt) jag menade, men för att undvika förvirring tänkte jag reda ut begreppet. Som inte är vedertaget på något sätt.

Jag fick förslaget att använda ordet räddningsplanka istället. Även om det är precis vad det är så tänker jag inte lyda rådet som den språkliberal jag är För det är även en comeback och jag gillar idrott mer än Vem vill bli miljonär? (Eller är det snören de har där? Livlinor kanske? Nåväl … )

En comeback i min begreppsvärld är helt enkelt när ett skämt bombar och man ändå får ett skratt genom att kommentera det bombade skämtet. Kan givetvis vara mer eller mindre lyckade och bör gå hand i hand med den scenpersona man har. Har man en scenpersona med lågt självförtroende kan man slå mot sig själv. Det bör man kanske inte göra om man har en kaxig scenpersona. Då kanske det till och med kan funka att retas med publiken för att de inte förstod. Själv vill jag ha en ganska självsäker men ändå trevlig framtoning så inget av alternativen ovan känner jag egentligen är jag.

Sådär. Kanske lite mer omständligt att envisas med sina egna ord och sedan förklara dem, men se det som en hyllning till vårt flexibla språk som vi är fria att använda hur vi vill. Så länge bara mottagaren förstår vad vi menar, som Fredrik Lindström skulle ha sagt

Keep on joking!