Arkiv för kategori ‘Andras uppträdanden’

Gig #32 – Vilken kväll!

fredag, 18 juni, 2010

Dags för gig #32 (”de växer upp så fort *snyft*) och det gick smått fantastiskt! Helt underbart, en sån där kväll man lever för. På riktigt.

Jag hade bestämt mig för två saker under kvällen på Kafé Klavér: Testa nytt (och lite som jag inte kört många gånger alls) och försöka ha en väldigt avslappnad och vänskaplig attityd mot publiken.

Materialet fungerade väldigt bra. Hade bland annat en rutin om dödsstraff i Iran som jag nosade liiiiiite på när jag konfade, annars var den helt ny och den fungerade jättebra. Det är dock en rutin med flera skämt i sig och jag tror att den kommer vara ännu vassare när jag kört den kanske tio gånger. Jag tror framför allt att de skämten jag redan har kan bli ännu bättre med inövad timing och att jag faktiskt kommer kunna utöka den och mjölka skratt ur den längre fram. Eventuellt ett litet gyllene comedyfrö!

Det kändes mer eller mindre som en seger på knock idag. Jag har många idéer om vad som kan bli ännu bättre, men det kändes egentligen inte som att det var något som gick dåligt.

Dessutom var det en härlig kväll även i övrigt. Publiken var alldeles lagom många, det vill säga läktaren var tillräckligt fylld för att några av oss komiker fick stå men alla andra fick sitta. Dessutom var det en publik som var alert och på fint helghumör.

Flera andra komiker var också på tårna ikväll. Jag vill egentligen inte lyfta ut någon speciell helt enkelt för att jag då skulle förbise andra. Men jag måste ändå nämna Allan Persson känner jag. Grabben är, till skillnad från vad namnet antyder, blott 15 år och sedan jag såg honom senast för två månader sen har mycket hänt. Med det menar jag verkligen inte att han inte var bra då. Men ikväll hade han både jättebra skämt och en härlig scennärvaro! Med tanke på åldern och kvällens insats har jag inget annat val än att utnämna honom till ett superlöfte. Jag är i alla fall grymt imponerad!

Keep on joking!

Komikazepiloterna och Telge Standup

onsdag, 26 maj, 2010

Snart läggdags, det får bli ett kort inlägg om dagen som varit.

Det började på hemvägen från jobbet när jag genom kommentarerna här på bloggen fick reda på att jag fått plats bland komikazepiloterna i höst på Ego. Det är en kurs som känns helt rätt för mig just nu. Efter tre skrivarkurser blir det en kurs där varje ”läxförhör” kommer att framföras på scen inför publik. Dessutom pågår kursen under nästan ett halvår, vilket gör att det känns lite som ett fortlöpande projekt. Jag tror att det kommer att bli väldigt nyttigt eftersom jag inte bara tvingas skriva mycket nytt material utan även får träna väldigt mycket på hur jag uppför mig på scen. Känns helt rätt i nuläget.

Sedan var jag på Telge Standups ettårsjubileum på O’learys i Södertälje ikväll. Bland annat uppträdde en av mina stora inspirationskällor i humorvärlden, Al Pitcher. Det var en fantastisk show han bjöd på, som vanligt! Dessutom uppträdde Karin Adelsköld, Behrad Rouzbeh och konfade gjorde Martin Lagos. Alla tre gjorde toppeninsatser och alla fyra är dessutom otroligt trevliga människor. En mycket, mycket värdig jubileumskväll!

Jag har förresten satt ett mål inför sommaren och hösten. Innan den 24:e november, som är mitt ettårsjubileum sen jag debuterade, så ska jag ha gjort minst 52 gig. Det vill säga snitta ett gig i veckan på mitt första år.

Nej, nu ska jag sova så jag är utvilad på Tiny i morgon. Då går startskottet på en mycket intensiv period (och som ni, om jag inte missminner mig, kommer att kunna läsa om i morgon bitti).

God natt och keep on joking!

Gig #21 – En kanonkväll!

lördag, 22 maj, 2010

Så var gig #21 avklarat och jag är väldigt nöjd! Jag vet i och för sig aldrig hur jag ska tolka inspelningar, för kvällar som går bra brukar det ofta kännas som att man får högre skratt när man står på scen än vad som framgår när man tittar på filmen. Jag hoppas att det är så och inte tvärtom. Samtidigt är Klavér en liten men naggande god lokal så det är inte så jättemånga som skrattar även när det är fullt.

Nåja, det får vara som det vill med den saken. Faktum är att publiken skrattade i alla fall till alla skämt utom mitt nya skämt. Och det var inte så konstigt, för jag levererade bara halva skämtet och glömde bort mina två punchlines! Vet inte hur jag lyckades med det, kanske för att jag kom på dem inte så långt innan och därför inte hann memorera det ordentligt. Men jag tror på skämtet, så det kommer säkert bli bra i framtiden.

Idag fick jag dessutom igång publiken direkt, men dessvärre kan jag inte använda det öppningsskämtet igen eftersom det handlar om min och Karl-Axels gemensamma defekt, nedsatt hörsel. Jag måste komma på ett riktigt bra öppningsskämt som etablerar mig tydligare på scen!

I övrigt då? Det var många som var duktiga, men jag ska lyfta fram tre stycken av den enkla anledningen att jag bollat lite inför det här giget med två av dem och den tredje har undrat varför jag aldrig skriver om honom efter Klavérgigen. Så enkelt kan det vara med PR ibland ;)

Jag börjar med den tredje, David Westlinder, som gjorde ett väldigt bra framträdande. Jag har någon gång sagt åt honom att han inte ska ursäkta sina skämt, eller något i den stilen. Idag framförde han sitt material med mycket större självsäkerhet och jag tycker att det funkade mycket bra. Fortsätt så, David! :)

Sedan var det Sven Ahlström som konfade. Ni som följer bloggen vet att han för någon vecka sedan frågade om råd efter min konfakväll. Om jag är en naturbegåvning som lärare eller om det är Sven som är en naturbegåvning vet jag inte, men han gjorde i alla fall ett kanonjobb. Dessutom har han en fantastisk rutin om Jehovas Vittnen på gång. Ser fram emot att se ännu mer av det!

Jag har valt att vara fräck och låter damerna vänta till sist. Å andra sidan har jag alltid gått efter filosofin att spara det bästa till sist ;) Jag har bollat en del idéer med Gabriella Sköldenberg kring hennes material, men idag var första gången jag fick se henne live. Nu var det i och för sig bara hennes andra framträdande, så det har inte funnits så många tillfällen att missa. Men intrycket är att hon var mycket lugn på scen och glädjande nog även rolig. Inte någon nackdel när man går upp på scen som ståuppkomiker! Jag var imponerad. Det bådar gott inför framtiden!

Nu ska jag sova. I morgon är det karategradering. Med en hel del tur och lite skicklighet kanske undertecknad i morgon kväll kan stoltsera med grönt bälte!

Keep on joking!

Gig #19 – Konfapremiär på Klavér

fredag, 7 maj, 2010

En mycket spännande kväll är till ända. Premiärkväll för mig som konfrencier och jag måste säga att jag är nöjd. Det var trots allt första gången. Flera stycken kom dessutom fram efteråt och tyckte att det var bra. Jag hade förberett med lite material som jag drog igång kvällen med. Dessutom körde jag en gammal rutin för att samla in publiken efter pausen, men den kopplade jag till information som jag fått tidigare om en kille i publiken. Men förutom det så var det mesta mer eller mindre improviserat. Visserligen testade jag ett gammalt skämt om dödsstraff i Iran som jag aldrig kört på scen, men som jag hade skissat lite på. Fick idén att köra det när en av komikerna pratade om dödsstraff i arabländer. Det funkade rätt bra, ska nog utveckla det skämtet ordentligt så kan det bli riktigt bra. Definitivt en kväll att träna på sin kvicktänkthet, vilket var ungefär det som var planen också på förhand.

En sak som jag upptäckte var att det kan vara svårt att veta vad man kan säga om komikerna före och efter de går upp. Jag hoppas verkligen att jag inte sa något som någon tog illa upp för. Det som man säger med glimten i ögat kan ju i värsta fall uppfattas på fel sätt av enskilda personer. Det är en balansgång som säkert blir enklare att se med tiden. Jag tror dock inte att jag sa något som gick över någon gräns, jag försökte vara så snäll, så snäll :)

Kvicktänkthet var det ja. Den ställdes på prov lite extra när Caroline Lindeberg, som jag då och då på nåder godkänner kommentarer av här på bloggen ;) körde en liten roast av mig! Oväntat och fyndigt. Men vänta er inte några fler godkända kommentarer av henne på den här bloggen ;) Fick fram ett ganska uppskattat skämt som svar samt ett par som inte funkade, helt enkelt för att jag inte var tillräckligt snabbtänkt och rolig. Kul övning dock!

En skillnad med att köra konfa är att jag var mycket mer uppmärksam på det de andra komikerna sa. Eller, jag brukar vara uppmärksam annars också för det kan finnas saker att återkoppla till. Sånt som kan bygga på här och nu-känslan. (Skulle även vilja lägga till ”vi” där. Här, nu och vi-känslan.) Men känslan var lite mer av att vara både publik och med i showen. Och idag var det verkligen duktiga komiker på plats. Måste säga att jag ser upp väldigt mycket till komikerna som har kört längre. Nu börjar jag komma till en punkt där jag mer och mer kan se hantverket hos andra, vilket gör att man också känner större och större respekt. Kvällen öppnades av Sara Andersson som jag tycker gjorde ett väldigt starkt uppträdande. Har sett henne förut och hon har varit bra, men idag brann hon!

Sara följdes av Paul Del Valle som jag inte har något annat en den allra största respekt för som komiker. Dessutom är han en mycket trevlig kille även vid sidan av scen. Det är ett under att han inte har fått det riktiga genombrottet som ståuppkomiker än, men det kommer att komma mycket, mycket snart. Var så säkra!

Joakim Thörn och Tess Persson var kvällens bidrag från Stand Up Star-kursen. Hade inte sett Tess på ett tag, så hon körde mycket nytt vilket var kul att höra. Har alltid tyckt att hon är väldigt duktig, bland annat för att hon har så skön scennärvaro. Tror dock inte att jag har sett henne så avslappnad någon gång tidigare. Joakim Thörn känns också väldigt stabil.

I första akten uppträdde även Pernilla Hammargren som jag såg för ett par månader sedan första gången. Hon var bra då, men har helt klart gått framåt ännu mer. Joakim Strålin är en 19-åring med riktigt skön stil, känns ganska akademisk. Tänk en ung Fredrik Lindström så får ni en bild både av hans scenstil och hans utseende. Han ska dessutom vara med i Bungy Comedy-finalen 17 maj. Heja Joakim! Och Norge.

Andra akten var det många rookies i. Mer rookies än mig till och med. Sven Ahlström körde sitt andra gig och gjorde det riktigt, riktigt bra. Han kan för övrigt också ses i Bungyfinalen. Heja Sven också! Sven brukar för övrigt också kunna dyka upp i kommentarsfälten här på bloggen. Caroline kom därefter och gjorde sin debut och det var en av de där riktigt bra debuterna. Ska bli väldigt kul att följa dessa båda i framtiden. För vi kommer definitivt få se dem igen!

Till sist körde också Rebecka Rusz, Björn Westerholm  och Peter Jonsson som alla gick Eric Löwenthals kurs i våras. Alla tre har liksom de andra rookiesarna bra potential.

Något som var roligt (blir ett långt inlägg det här!) var att flera av rookiesarna kom fram efteråt och berömde lilla mig! Jättekul om någon eller några skulle få inspiration att utvecklas precis som jag gjorde av att se såna som kanske inte hade hållit på så jättelänge. Ni ska givetvis sikta far, far beyond där jag är idag, men som ett första steg och som inspiration till att börja utvecklas känns det enormt kul om någon ser mig som förebild!

Det var allt för den här gången. I det kanske längsta blogginlägget hittills :)

Gig #17 – premiär utanför 08

fredag, 30 april, 2010

I morse vaknade jag med intentionen att gå och titta på stand up på O’learys i Södertälje. Ett antal timmar senare kan jag konstatera att så blev det inte. Istället blev det en tur till Katrineholm för att själv kliva upp på scen.

Jag har haft några gig där det funnits saker jag inte varit nöjd med, även om de som helhet varit helt okej. I Åkersberga missbedömde jag en rutin som inte funkade så bra för den publiken och som jag la sist. Den är på ungefär två minuter dessutom. Så hade jag lite dötid på ungefär två minuter uppsplittrat på flera ställen visserligen. Ego kändes helt okej, men där hade jag velat dragit med publiken ännu mer även om jag fick med dem lite genom att prata ganska mycket med dem. På Klavér förra fredagen var publiken långt mycket mer förlåtande än min prestation var värd. Publiken räddade mig helt enkelt vilket inte händer så ofta.

Idag kändes det dock väldigt bra! Bästa giget sen Bålsta skulle jag nog vilja påstå. Jag kände mig avslappnat, kanske tack vare Anders Celins tips att le överdrivet mycket innan. Publikreaktionerna var positiva. Det jag tar med mig från idag är de ställen som jag redan vet att jag måste slipa på. Men utifrån mina krav på mig själv, jag är trots allt i början av resan, så känner jag att det var ett bra gig. Ingen totalbombning på något skämt, ett par riktigt sköna och höga skratt.

En delförklaring till att det gick bra kan också vara att idag gjorde jag något som jag tjatat på mig själv att jag måste göra. Jag använde mig av ett par minnestekniska knep. (Kanske borde det få ett eget inlägg, vad tycker ni? Jag har trots allt *skrytvarning* 7,5 högskolepoäng i just minnesteknik.) Jag använde dem inte jättemycket på scen, men bara vetskapen om att jag enkelt skulle kunna bläddra i akten i hjärnan om det skulle behövas kändes som en trygghet. Jag ska definitivt arbeta mer med detta i fortsättningen. (Även om jag i skrivandes stund faktiskt kom på att jag glömde en oneliner, men det må vara hänt.)

Till sist måste jag bara nämna de andra komikerna, för det var en ära att få vara med i ett sånt fantastiskt startfält! Även om jag var med som praktikant. David Druid konfade och körde även en längre inledning på andra akten. Jag har sett honom två eller tre gånger tror jag innan i kväll och han är riktigt, riktigt bra. Tyvärr såg jag inte hans framträdande utan hörde det bara från backstage, för hans minspel brukar höja showen ännu mer.

Efter att jag startat gick Evelyn Mok på och stod tyst i säkert en minut medan hon fick publiken att skratta. Fantastiskt! hon går Stand up star-kursen just nu och med den komiska ådran lär det bara vara en tidsfråga innan hon går från stand up star-elev till att bli en erkänd stand up stjärna. Hon har hållit på i ett år mer än mig och jag kan bara hålla tummarna för att jag har kommit lika långt om ett år.

Niklas Folkegård blev uppropad på scen igen efter att han avslutat första akten. Det var väldigt välförtjänt.

Och så Kodjo Akolor som avslutade hela tillställningen. Grymt! Otroligt närvarande i rummet trots att munnen gick i 180 som den brukar göra när han är i farten. Men det är för att han kombinerar ordflödet med ett riktigt smart material som han är en så skön komiker.

För mig som ALU var det en ära att få uppträda med fyra så vassa komiker, och framför allt var det en stor inspiration. Det kanske tar ett tag, men en dag ska jag upp på deras höjder!

Lennie Norman

måndag, 15 mars, 2010

Det var inte bara Adde Malmberg som gästade oss under kursen på Norra Brunn. Även Lennie Norman delade med sig av sin enorma mängd av erfarenheter som ståuppkomiker. Ska man jämföra intrycket av Lennie och Adde så skulle jag säga att Adde känns väldigt analytisk i sitt angreppssätt, medan Lennie tycks gå väldigt mycket på känsla. Jag nämner det direkt eftersom det kan vara bra att ha i åtanke när du läser den här texten. Dessutom tycker jag att det finns en viktig poäng i att se att det inte bara finns ett sätt att ta sig an utmaningen som stand up innebär.

Lennie börjar med att berätta att han egentligen bara har en enda riktigt värdefull egenskap på scen, hans stora sociala kompetens. (Nu tror jag inte att det är riktigt sant att det är hans enda värdefulla egenskap, men det var vad han själv sa i all blygsamhet.) Detta gör att han enkelt kan samtala med vem som helst när som helst och det gäller även när han står på scen.

Här berättar Lennie att han ser varje publik som en enda person. Det första han gör är därför att försöka få en känsla för vad det är för person, ett arbete som brukar börja redan innan giget. Något som, förutom det Adde tog upp, gör det väldigt viktigt att vara på plats och titta på de andra komikerna innan man kör. Förutsatt att man inte går upp först vill säga, vilket ju är något som vi rookiesar kan råka ut för. Ett annat knep han använder sig av är att lyssna på ljudet när han går upp. Om det är högt jubel eller en artig applåd skvallrar om olika typer av publik.

När Lennie känt av publiken försöker han att hitta rätt förhållningssätt till den ”personen”. Han menar att rookies ofta möts av misstänksamhet och att vi som är nya har ett minus i det. Vi ställs inför en upp till bevis-situation som mer etablerade komiker inte råkar ut för lika ofta, något som Lennie tycker är orättvist. När man har fått den rutin som gör att man kan hantera den situationen bra så behöver man sällan den skillen längre. Samtidigt ska sägas att både Adde och Lennie inte tycker att man ska vara rädd för publiken, för den vill trots allt att du som ståuppkomiker ska lyckas och är nästan alltid, trots misstänksamhet ibland i början, beredd att försöka hjälpa dig att lyckas.

Lennie ser som sagt publiken som en person. Det händer dock att publiken har flera dominerande grupper som samtidigt är väldigt olika varandra. Ett exempel skulle kunna vara ett gäng dagisfröknar och ett gäng byggnadsarbetare. Detta menar Lennie är bland det värsta man kan ställas inför som ståuppkomiker. De kvällarna menar han kan vara riktigt knepiga. Hur man ska hantera den situationen är inte lätt att ge något enkelt svar på. Men ett tips, som även gäller generellt, är att det är bra att prata med publiken. Gärna genom att ställa konkreta frågor. På så sätt kan man leda in publiken på ämnen som är relevanta för dem.

Nytt material?

Diskussionen om hur länge man kan köra ett material kommer upp. Lennie berättar att han bland annat uppträtt med Eddie Izzard och då frågade honom samma fråga. Izzard svarade att han har kört vissa delar av sitt material i 15 år och det fungerar fortfarande. Det tar han som ett bevis på att han är en bra berättare. Och i det finns det en viktig aspekt på frågan. Lennie menar att materialet hela tiden förändras lite grann eftersom förutsättningarna för mig som berättare förändras. Man blir till exempel äldre. Det gör att materialet automatiskt förändras lite hela tiden. Här börjar språkmänniskan och retorikern i mig fundera kring vad som gör en text till en text egentligen och när det egentligen slutar vara samma text som tidigare, men det ska jag bespara dig kära läsare!

Lennie är inte rädd att frångå sitt material eller att improvisera. Men outen på en improvisation brukar han ha klar och dessutom brukar han ha någon eller några nödouter ifall han inte kan ta sig fram till den out han tänkt sig. Han menar att det är viktigt att ha en plan för vart han vill någonstans. Men han är inte heller rädd för att klippa mitt i ett material och leta sig in i något nytt om det inte funkar. Han menar att om du har en plan upplagd så är det också lättare att byta och göra något annat om du skulle behöva det.

Sänk tempot om du blir stressad

Det händer att även en så rutinerad räv som Lennie Norman kan känna sig stressad på scen över uteblivna reaktioner. Lennies tips i ett sådant läge är att istället för att höja pitchen på rösten och prata fortare, som är den naturliga reaktionen för de flesta, ska du om du märker att du är stressad tänka på att prata långsammare och tystare. På det sättet har du chansen att få tillbaka lyssnare du har tappat, helt enkelt genom att det krävs större koncentration hos publiken. Har du tur kan det till och med leda till att de i publiken som du fortfarande har kvar hyssjar dem som pratar om annat för att höra vad du säger.

Skriv material för ja-svar

Det finns alltid frågor som många i publiken svarar ja på. Ett tips Lennie ger är att skriva material på de ämnena och han nämner ämnen som tatueringar, barnfamiljer och träning som exempel. Ämnen som många har någon slags personlig relation till.

Några andra tips som Lennie delar med sig av är:

  • Övergångar är viktiga att jobba med. De behöver inte vara fantastiska, men det bör kännas naturligt att man kommer in på ett ämne. Utgå från ditt eget tilltal när du gör övergångarna.
  • Lennie brukar jobba mycket med sina punchlines, inte minst för att hitta en rytmik i dem som fungerar. Vägen fram till dem brukar däremot vara lite lösare utstakad.
  • Prata från samma ”nivå” som publiken.
  • Försök skapa en känsla av att det du säger är improviserat.
  • Ta ordentlig kontakt med publiken i början. Våga blotta dig lite, det ger respekt hos publiken.
  • Försök ha något budskap för publiken att ta med sig hem. Det behöver inte vara något världsomvälvande, men du bör i alla fall försöka säga något, det ger om inte annat ditt uppträdande ett annat djup.
  • Du måste inte sluta med att få publiken att asgarva. Våga sluta i en låg klang om det är där ni hamnar.

Innan Lennie går ger han oss på kursen något som i alla fall jag tog med mig hem, liksom så mycket annat av allt klokt han sa: Varje kväll är en ny jävla match. Bara för att det gick bra igår kan man inte slappna av utan det är bara på det igen med full satsning.

En riktig höjdarkväll!

tisdag, 12 januari, 2010

Så var då dagen K inne. K som i Kafé Klavér. Och vilken kväll det blev! Komikerna var roliga (!) allihop. Publiken var med på noterna. Lokalen var mysig och vi fick ställa in några extrastolar men inte så många att någon behövde vända i dörren. Kort sagt en riktig höjdarkväll!

Jag skulle vilja tacka alla som var med och gjorde detta till den kväll det blev. Tack komikerna! ni var fantastiska allihop! Tack publiken! Tack Malena som höll ihop trådarna som dagens MC! Och givetvis också ett STORT tack till Kafé Klavér som lät oss hållas i deras fina kafé/scen. Förhoppningsvis får vi komma tillbaka snart igen.

Min egen insats då? Jag körde en ny rutin om människans födelse baserad på bibelns uppenbarelseberättelse (heter det så?). Det gick helt okej. Två uppenbara brister var dock början och slutet där jag känner att jag borde haft en snabbare första punchline och en given avslutare. Jag har ännu inte hunnit titta på filmen, men det kändes som ett fullt godkänt, men med en del finslipningar och nya ”påhäng” (mitt eget uttryck, punchlines som man hänger på en berättelse) kan det säkert gå från godkänt till en genuin rutin. (Eventuellt kommer hela eller delar av uppträdandet dyka upp här i bloggen, vi får se när jag tittat på det.)

Det var alltså tredje gången jag stod på scen som stå upp-komiker och jag har peppar, peppar ta i trä, ännu inte känt att jag bombat nån gång. Skratten kommer med jämna mellanrum och ungefär där jag trott att de ska komma. Nu gäller det att få dem att komma oftare, det vill säga snabbare inpå varandra. Jag är verkligen imponerad av komiker som kan leverera skämt på skämt på skämt med till synes fullständig avsaknad av mentala andningspauser. Framgångsreceptet tror jag att bli ännu säkrare på scen och ännu säkrare i sitt material. Alltså är mer rutin a och o för att bli mer avslappnad och för att ett material som man har kört 20-30 gånger minst känner man givetvis bra mycket bättre än om man har kört det 1-2 gånger. Bara att gnugga på med andra ord.

Det enda riktigt tråkiga ikväll var att jag missade Komikazes 100-gångsjubileum på Ego. Tanken var att jag skulle gått dit en sväng efter Kafé Klavér, men för det första tog det tid att plocka ihop, för det andra hade det inneburit ett kämpande med ljudutrustning i snömodden bara för att landa på Ego kanske de sista 30 minuterna. Hade jag känt till att det var jubileum hade jag bokat en annan dag på kaféet, men så är det ibland. Jag hoppas att alla ni som var där hade en fantastisk kväll! (Och så håller jag tummarna lite extra, utan att veta hur det har gått, för Emma och Chris som båda gick till onelinerfinalen! :) )

Det finns många som vill

tisdag, 15 december, 2009

Idag har jag insett hur otroligt många det finns som vill ha scentid för att köra stand up. Inför stand up-kvällen på Kafé Klavér den 12:e januari skickade jag ett mejl till Klas Åkerblom som bland annat arrangerar Bungy Comedy tillsammans med Anders Celin. Tänkte att han kanske har några färskingar i sin bekantskapskrets som vill ha scentid. Klas vidarebefordrade mejlet till 40 stycken för ganska exakt ett dygn sedan och nu har jag fått svar av nästan 30 stycken som alla vill köra! Slutsatsen man kan dra är att det definitivt finns utrymme för fler nybörjarscener i Stockholm.

Min tanke just nu är att köra den 12:e som en liten testkväll eftersom jag aldrig har arrangerat något liknande tidigare. Men med det stora intresset är det väldigt stor chans att jag kommer att arrangera fler kvällar under våren. Det vore väldigt roligt om det här kunde bli ett sätt att inte bara få mer scentid själv, utan att det även kan hjälpa andra i samma situation.

Idéspåning och Tiny Comedy

fredag, 4 december, 2009

Igår var jag uppe i Stockholm och spånade idéer med Christopher och Lennart. Fast kanske viktigast av allt så ventilerade vi även erfarenheter från det första giget på Ego Bar, eller som för Lennart första framträdandet i Bungy Comedy. Våra premiärer helt enkelt. (Missa förresten inte Bungy Comedy-finalen som bland annat bjuder på just Lennart Silveti.)

Efter det var jag och Lennart på Tiny ComedySouthside, Hornsgatan 104. Det var en väldigt lyckad kväll. Bland annat kul att se Emmas (Östlind) extended version av materialet hon körde på Komikaze när jag premiärade. Mycket roligt, avslappnat och hanterade publiken utmärkt. Inte minst killen som var lite elak i en kommentar och fick tillbaks med råge! :)

När strålkastaren slocknat hade jag och Lennart lite öl kvar i glasen. Eftersom det bara var ett bord till kvar, med till större delen komiker som uppträtt under kvällen, bestämde vi oss för att göra dem sällskap. Måste säga att jag slås av hur många trevliga människor det finns i stand up-kretsar! Känner bara en bråkdel, men det brukar ofta vara väldigt avslappnade och sköna människor. Jag satt så till att jag mest pratade med Yvonne Skattberg, som gjorde ett mycket uppskattat uppträdande, och även lite med Cecilia von Strokirch, värdinnan för Tiny Comedy som för dagen lämnat ifrån sig konfarollen för att själv uppträda och gjorde det mycket bra. Förutom att båda verkar vara otroligt sköna personligheter så var det också extremt värdefullt för en kämpande nybörjare att få ta del av deras erfarenheter.

Måns Möller

torsdag, 26 november, 2009

Idag var jag och såg stand up på Oleary’s i Södertälje. Bland annat uppträdde Måns Möller. Jag måste erkänna att jag aldrig varit speciellt förtjust i Möller, men samtidigt måste jag säga att jag omvärderade honom ikväll. Tidigare har jag bara sett honom på tv och aldrig i någon regelrätt stand up.

Något som slog mig var energin som han levererade med. Det är definitivt skillnad på tv-formatet och stand up-formatet. Även när det handlar om att leverera skämt i tv så är det väldigt fragmentariskt. I stand up finns chansen att bygga upp något över tid.

Något som också slog mig är att tv-rutan verkligen ramar in. Inte bara bildmässigt utan också möjlighetsmässigt. Det kan man ganska enkelt se tycker jag om man går på stand up live och jämför det med stand up som visas på tv. Det är svårt att få energin att gå ut genom rutan och vissa interaktioner mellan publik och komiker kan lätt gå halvt eller helt förlorat.

Idag känner jag stor respekt för Måns Möller som stand up komiker!