Arkiv för kategori ‘Mina uppträdanden’

Gig #31 – utomhus i Tantolunden

tisdag, 15 juni, 2010

Försöker komma ihåg ifall jag har kört standup utomhus nångång tidigare, men jag tror inte att jag har gjort det. Så det var förmodligen premiär i söndags.

Utomhuspremiären skedde i Tantolunden inför ett gäng för mig okända arbetskamrater. Det var nämligen hotellet Clarion Stockholm som hade sommarfest och jag jobbar sedan sex veckor tillbaka på Choice Hotels som Clarion ingår i. Med andra ord kan man säga att det var andra giget på fyra dagar för mina arbetskollegor.

Standup i det fria. (Foto: Mike Räsänen)

Det var hursomhelst ett intressant gig med lite blandade resultat. En del skämt gig väldigt bra, andra funkade inte alls. De flesta var dock på nivån skapligt eller bättre, så det var inte någon speciellt nedslående upplevelse. Dessutom fick jag testa ett av mina comebackskämt som jag skrev på vägen hem från Enköping igår och det funkade rätt bra. Får jag bara köra det några gånger och få in exakt rätt upplägg och timing tror jag att det kan bli riktigt roligt att få uteblivna skratt på enstaka skämt nångång ibland.

Något annat som jag tänkte på när det var lite blandade reaktioner är hur skönt det är att ha några riktiga skrattgarantier mot slutet av akten. Det gör, i alla fall för mig, att jag kan känna mig avslappnad även om skratten skulle utebli på något eller några skämt. För så länge man inte har dödat publiken helt så vet jag att jag med största säkerhet ändå kommer gå ut med flaggan skapligt i topp i publikens ögon. Går jag av till ett stort skratt eller ett skämt som ger en applåd så går jag av med en längtan till nästa gig. (Och gör jag inte det brukar jag se fram emot att ta revansch!)

Annars var det absolut bästa rent personligt för mig att jag fick en hel del träning på att vara här och nu. (Eller i skrivandes stund snarare där och då.) Bland annat var det ett gäng i publiken med asiatiskt utseende som inte kunde svenska, varav en satt och pratade nästa oavbrutet på första raden. Där fick jag med mig ett par skratt på improviserade grejer. Tyvärr hittade jag dock inte något sätt att få tyst på kinesen, men det är en lärdom att ta med och något att fundera på.

Jag lyckades även dra nytta av någon eller ett par andra publikreaktioner. Det är just såna situationer som jag beundrar Al Pitcher så otroligt mycket för och som jag vill lära mig hantera bättre. Idag fick jag mersmak och insåg att jag hade haft världens chans att träna på det även igår i Enköping. Det känns lite som att ju intimare publik, vilket det var både igår och idag, desto viktigare blir samtalet. Ett samtal som det naturligtvis finns stor möjlighet till även i klubbmiljö.

Något som var kanske lite mindre önskvärt, men något som naturligtvis händer ibland även om jag har varit rätt förskonad, är när någon i publiken gör något precis innan man ska leverera punchen. Och det behöver inte vara en häckling. Det kan vara någon som tappar ett glas, kommer in bullrigt i salongen eller på annat sätt märks. Idag var det, lite ironiskt, en kille som skrattade på fel ställe. Skämtet består av en setup på en mening och en punch på en mening och han storskrattade givetvis åt setupen. I samma sekund flashade några sekunder från Norra Brunnkursen förbi i mitt minne där Adde Malmberg, eller om det var Lennie Norman, sa att om man blir avbruten precis före punchen är det bara att släppa det skämtet och gå vidare. Så det gjorde jag, men en tjej i publiken insisterade på att för höra vad jag skulle ha sagt. Jag tror att jag lyckades göra förklaringen någorlunda underhållande, men hade jag varit bättre förberedd hade jag förmodligen kunnat få ordentliga skratt på det. Men det var en ny situation för mig och som ni märker handlar det om sex saker: lärdomar, lärdomar, lärdomar och erfarenhet, erfarenhet, erfarenhet.

Allt som allt, en rolig kväll med en hel del skratt, några uteblivna och framför allt massor av erfarenheter. Jag älskar verkligen att köra på lite annorlunda scener för man lär sig så otroligt mycket!

Keep on joking!

Gig #28 – också en annorlunda upplevelse

måndag, 14 juni, 2010

Det blir lite oordning i numreringen här eftersom det har varit en ganska hektisk period. Fjärde giget väntar ikväll på lika många dagar. Det blir nog till att höja målet jag satt på 52 gig till november (ett i veckan under första året).

Hursomhelst, i torsdags var det sommarfest på jobbet och jag uppträdde inför cirka 40 nyblivna och något förfriskade medarbetare. Det var en annorlunda känsla att gå upp inför en sån grupp. Min vana trogen var jag inte speciellt nervös inför själva uppträdandet, men givetvis fanns tankarna där om hur jobbigt det skulle kunna bli efteråt om jag hade bombat.

Nu gjorde jag som tur är inte det. Det blev snarare en smärre succé. Tack Oden för det! När jag gick upp fick jag dessutom lite hjälp av min retorikbakgrund. Jag började med att lite ironiskt förkunna att ”det här känns ju inte konstigt med tanke på att jag inte känner er än men kommer att lära känna er”, drog ett skämt om att mina närmaste arbetskamrater ”tvingat upp den nya killen” och sa sen att jag tänkte strunta i att vara rolig och istället presentera mig själv. Jag har trots allt bara jobbat där en och en halv månad och bara hunnit lära mig namnet på ett femtontal.

Tanken var att göra en variant av det gamla ”jag är ingen talare”-knepet. Idag har just det uttrycket blivit en kliché, men det användes ibland i det antika Aten och Rom av retoriker för att invagga publiken i tron att talaren talade helt från hjärtat och inte alls efter talarkonstens regler. På så sätt kan man få ett övertag genom att man sänker förväntningarna på sig själv och sedan överträffar dem mycket mer än man kunnat göra annars.

Så det knepet använde jag mig av. Kanske hade det gått bra ändå, men jag tror att det hjälpte. Eftersom alla satt och väntade på att få skratta gick jag i princip upp och sa ”vänta er inga skratt” och först efter det levererade jag skratt.

Jag hade också en rädsla över att det skulle vara barmhärtighetsskratt, men det var autentiska skratt vilket märks dels på skratten i sig, dels i reaktionerna efteråt. När folk kommer fram spontant och skakar hand och tackar med uppriktighet i tonen känns det mer äkta än när de berömmer bara för att de inte hann vika undan huvudet innan blickarna möts, om man säger så :)

Vilka erfarenheter tar jag med mig härifrån då? Efter gig som gått riktigt bra gäller det mycket att samla på sig just det som har gått bra. Jag kommer kolla på filmen och gå igenom skämt för skämt vad som funkade extra bra och vad som kan slipas och bli ännu bättre. Men det är mycket på skämtnivå när det har gått bra.

Gig som gått mindre bra, eller som Enköpingsgiget i lördags som har annorlunda förutsättningar, tar jag oftare med mig mjukare värdeerfarenheter från. Som hur man ska förhålla sig till publiken när den är annorlunda sammansatt eller om den inte skrattar och så vidare. Efter bra gig samlar jag oftare mer konkreta erfarenheter. ”Okej, det skämtet funkade kanon, men det där gick lite sämre. Kanske ska slipa lite på det.”

En annan erfarenhet att ta med är att våga gå upp! Även om det är annorlunda förutsättningar. Jag körde ju till exempel på en svensexa för ett par veckor sedan, vilket också innebar en viss nerv eftersom det känns lite konstigt att gå in i en lägenhet med tio killar som har ett fullspäckat schema  under hela dan och inte är speciellt förväntansfulla på just det jag ska göra.

Men man överlever och det är väl det jag vill ha sagt egentligen. Även om jag hade totalbombat på jobbet eller svensexan så hade det inte varit hela världen. På den andra sidan av skalan får jag med mig massor av erfarenheter från såna annorlunda gig. Erfarenheter som gör att jag växer som både komiker och människa, för vi mår bra av att utmana oss själva. Och de erfarenheterna hade jag aldrig fått om jag inte hade gått upp på dem scenerna.

Gig #30 – en annorlunda upplevelse

söndag, 13 juni, 2010

Läge för en liten fanfar, det var nämligen dags för gig nummer 30 igår! Det gick av stapeln i Enköping på en campingplats inför cirka 10 vuxna, ungefär lika många barn och ett gäng i personalen, vilket gjorde det hela till en lite annorlunda tillställning. Tyvärr regnade det vilket gjorde att helgcamparna förmodligen struntade i husvagnen. Men klubben kommer köra hela sommaren och när semestrarna kommer igång på allvar och solen förhoppningsvis tittar fram tror jag att klubben har potential.

Igår var det dock en sån där kväll när man samlar mycket erfarenheter. Det var inte helt lätt att läsa av publikreaktionerna och många av oss komiker, inklusive mig, fick tänka igenom materialet ett par gånger innan med tanke på alla barn som var där.

Så här i efterhand kan jag visserligen tänka att jag kanske inte hade behövt ändra lika mycket i min akt som jag gjorde, även om en del ändringar var ofrånkomliga. Mina sexskämt är ju till exempel mer anspelningar än grova ord, så jag hade säkert kunnat kört en del av det. Som sagt, erfarenheter.

På hemvägen kom jag även på lite sköna comebacks man kan dra när skämt inte går hem, eller där mottagandet bara är ljummet. Idéer som jag förmodligen inte hade fått om det inte varit för den minst sagt blandade och ganska fåhövdade publiken.

En annan erfarenhet jag tar med mig är att man aldrig kan ha för mycket material och då gärna även ett blandat väldigt blandat material. Funderar även på att skriva ner rubriker på alla mina skämt i en lista. På det sättet kan man ha listan med sig och sedan utifrån förutsättningarna sätta ihop en akt ifall det skulle behövas något annat än standardrutinen. Det är svårt att gräva fram alla rutiner enbart med hjälp av tanken.

Ikväll blir det andra giget för arbetskamrater på fyra dagar. Fast den här gången är det bara ”arbetskamrater” som jobbar inom samma hotellkedja, inte som i torsdags då jag körde för dem som sitter på samma kontor som jag. Även om det var en upplevelse som gav många nya erfarenheter igår, förmodligen ett av de mest utvecklande gigen hittills, så ser jag fram emot att kunna köra ett mer standardgig ikväll. Dessutom har jag lite fler minuter på mig vilket ska bli kul!

Hur länge ska man köra samma material?

tisdag, 8 juni, 2010

Jag svarade på en kommentar som Sven gjorde och det blev en del reflekterande kring att köra samma material länge eller inte. Så jag lyfter upp de tankarna till ett eget inlägg. Har ju dessutom varit lite dålig på att skriva på sistone så på så sätt får jag nästan ett gratisinlägg ;) Tack Sven!

”Den enda som blir trött på ett material om man kör det länge tror jag i regel är en själv. Men tittar man på det jobb som ska göras så är det ju att få publiken att skratta. Helst mycket. Och kör man samma material gång på gång blir man mer och mer tight när man framför det.

Jag ser det visserligen inte alltid som samma material, för det bästa är ju om man arbetar medvetet med det och lägger till och drar ifrån. Och så ska man komma ihåg att vi håller på med en konstform som uppstår och dör i samma ögonblick som vi uttalar orden. Alltså är det aldrig samma material vi framför. Liknande, men aldrig samma. Kan hjälpa att tänka så för att inte tröttna på materialet.

Samtidigt tycker jag att man ska våga experimentera. Det har jag själv haft mycket hjälp av, att man vågar, anser jag själv. Så jag är inte som dem som förespråkar hardcore att verkligen nöta in fem riktigt tighta minuter så fort som möjligt. Säkert bra för att marknadsföra sig (det blir bra och folk kommer ihåg dig som han som pratar om att göra slut eller han som pratar om barnarbete), men samtidigt tror jag att det är bra att prova många olika vinklar, ingångar, material och så vidare.

I slutändan får man nog gå på sitt eget (förhoppningsvis) sunda förnuft :)

Gig #27 – nytt material

fredag, 4 juni, 2010
Jag bestämde mig för att testa nytt material ikväll. Kändes som att det var dags efter att ha kört en hel del på Klavér och dessutom kört väldigt mycket samma. De som är där varje vecka, det är ju några stycken, kan man tänka börjar tröttna på min vanliga akt och för mig var det värdefullt att kunna testa nytt nånstans.
Nu kommer jag absolut inte lägga min normala akt åt sidan, den är fortfarande huvudnummer. Men samtidigt tror jag att det är viktigt att hitta tillfällen att testa nytt. Annars kommer jag aldrig kunna utvidga min potentiella scentid.
Det normala, som jag kört tidigare och kommer fortsätta göra, är ju annars att slänga in nya skämt mitt i akten. Men ikväll kände jag för att testa något i princip helt nytt.
Samtidigt är jag medveten om att det verkligen är en balansgång. Att köra samma om och om igen gör att materialet flyter bättre och bättre. Dessutom finns det en liten marknadsföringseffekt i att köra samma. Man förknippas med det material man framför vilket gör att folk lättare kommer ihåg en.
Anders Celin avslutade kvällen på ett fantastiskt sätt och hade ett par synpunkter efteråt. Dels saknade han ett avslutningsskämt, vilket berodde på att det inte fanns något. Man ska inte tänka så, men ikväll kände jag att det fick gå ändå. Så det var ett överlagt brott från min sida.
Det andra tar jag dock till mig och jobbar på. Han och flera andra har nämligen tyckt att jag rör mig lite konstigt på scen, så det ligger nog en hel del i det. Under nästa veckas tre gig ska jag verkligen koncentrera mig på att röra mig 1) mindre och 2) när jag rör mig göra det mer genomtänkt.
I övrigt är jag nöjd med giget. Känns extra bra att jag vågade utmana mig och testa nytt. Nästa vecka blir det lite annorlunda gig då två av dem är företagsgig. Då blir det till att inventera och anpassa till omständigheterna. Båda gigen är dessutom lite längre, jag räknar med att köra runt tio minuter vid båda tillfällena.
Keep on joking!

Gig #26 – En upplevelse

tisdag, 1 juni, 2010
Så var gig nummer 26 avklarat och i vanlig ordning ska jag försöka mig på att bedöma hur det gick. Något som dock känns extremt svårt den här gången. Anledningen var att sommarnatten och kanske det gratis inträdet på Norra Brunn gjorde att det bara var ett 20-tal som hade letat sig in på Ego och Komikaze. Synd, för det var duktiga komiker där och normalt brukar det vara fler på kvällarna. Men just därför var det nästan omöjligt att läsa av publikens reaktioner.
Det man kan göra är att gå på magkänslan och även om det var en ovan situation att köra inför så få så kändes det ändå helt okej. Det man kan säga är att det kanske blev något ”öh…” för mycket som Mike mycket riktigt påpekade. Dessutom föll ett skämt bort helt när jag fick en liten black out och fick tänka efter ett tag vad jag skulle säga. Det var mindre bra naturligtvis och bidrog till ett lite hackigt framförande. Lite var det kanske också ovanan att köra inför en mindre publik, men det är samtidigt en nyttig erfarenhet. Det handlar nog mycket om memoreringen och den bör egentligen sitta ordentligt oavsett vad det är för publik för kvällen. Sedan var hjärnan lite slö och jag var nog egentligen tröttare än jag själv tyckte.
Men trots allt kändes det bra på något vis ändå bra. Jag testade några nya skämt, men kan varken säga bu eller bä om dem. (Varför bä anses som positivt i ett sånt här sammanhang förstår jag förresten inte.) Jag får helt enkelt testa dem igen på fredag och se om jag kan få en lite bättre värdemätare då.
Vi som var på plats hade i alla fall en trevlig kväll. Ni som inte var där, se till att vara det nästa gång! :)
Keep on joking!

Gig #24 och 25 – två höjdare!

söndag, 30 maj, 2010

Det har varit fullt upp i helgen, så jag har inte hunnit skriva så mycket. Med tanke på att det är jobbdags i morgon och jag snart ska sova blir det bara en kort kommentar idag också.

Igår var det svensexa, ovanlig situation som löste sig bra. Det märktes att de uppskattade uppträdandet och de pinsamma tystnaderna, och framför allt Den Stora Pinsamma Tystnaden som jag hade fruktat, uteblev. Otroligt viktigt att vara ännu mer personlig i sitt tilltal kände jag. Det lyckade ganska bra, men framför allt var det skönt att de skrattade åt materialet.

Så ikväll då. Premiär på Big Ben, en scen som jag har besökt i egenskap av publik ett antal gånger och gillar väldigt mycket. Efter ikväll gillar jag den även som scen att stå på. Publiken var något mindre än vanligt, kanske snodde sommarkvällen något tjugotal, men de som var där var bra med på noterna och jag kände mig helnöjd med mitt gig!

Nästa gig är på tisdag då jag fått äran att vara med i Christophers fantastiska startfält på Ego och Komikaze. Han vann ju onelinertävlingen på Komikaze tidigare i vår och fick sätta ihop sin egen kväll. Bara att han frågade mig ser jag som en stor ära!

En sån kväll blir det givetvis beprövat material så kanske jag kommer upp till typ en fjärdedel av klassen på de andra komikerna eller nåt sånt.

Sen på fredag har jag lite planer på att testa mycket nytt på Klavér. Jag känner att det är dags nu. Dessutom är ju Klavér en scen jag kör väldigt ofta på och vissa i publiken har nog sett mig ett antal gånger vid det här laget, så det känns som att jag kanske ska försöka ge dem något nytt.

Nu ska jag sova, men jag lär återkomma till gigen under den här perioden. Inte minst svensexan som var både kul och lärorik.

Gig #23 – Idag fick jag kämpa

fredag, 28 maj, 2010

Kvällar är olika. Igår var det bara att köra på, det kändes lite som att allt gick hem då. Idag var det mer tungrott. Jag testade lite nytt material, men det fick väl ljummen respons. Lidlskämten är jag inte helt överraskad över att de inte gick hem, men det var värt ett försök. Jag försökte linda in det som att det var ett sponsormeddelande, men det funkade ändå inte. Lite för grovt. Men jag är glad att jag provade. Jag pushade min gräns lite, några skrattade, men det blev också några ”oooooh”. Ska nog inte köra dem i andra sammanhang än möjligtvis slutna, druckna sällskap som till exempel svensexor.

Så att det inte gick hem var inte helt överraskande. Mer förvånad var jag att jag inte fick bättre respons på mina nya skämt om förhållanden. Ett jättebra gensvar igår, mycket sämre idag. Inte speciellt farligt och de är även rätt fyndiga. Visserligen fick jag lite skratt, men jag hade väntat mig mer. Ska i alla fall definitivt fortsätta köra dem. Jag tror att reaktionen igår var mer rättvisande tills motsatsen är bevisad. Kan även haft med min dagsform att göra.

Apropå det, efteråt påpekade Paul Del Valle att jag verkade bli lite nervös i kroppsspråket när skratten uteblev på några ställen. Jag brukar inte känna mig speciellt nervös ens när skratten är lägre än väntat eller till och med uteblir, men det kanske är så att jag inte är medveten om den reaktionen. Därför är det en mycket bra kommentar. Som tur är blev uppträdandet filmat trots att jag hade glömt kameran, så det ska bli intressant att analysera i efterhand.

En kväll att skörda erfarenheter ifrån utan att jag för den skull känner mig speciellt nedstämd. Jag var nöjd med mitt framträdande, jag var delad till publikreaktionerna och jag lärde mig en hel del både från det som funkade men kanske framför allt från det som inte funkade.

Nya tag i morgon, då är det en svensexa. Jag har faktiskt börjat se fram emot det. Man måste nog vara lite machokist för att gilla det här.

Keep on joking!

Kontakter kan ge företagsgig

onsdag, 26 maj, 2010

Nu är det snart dags! Först fem gig på sex dagar med start på torsdag, sedan troligtvis ett gig på Klavér fredagen därpå och sedan veckan efter tre gig på tre dagar med start på onsdagen.

De flesta av de närmsta gigen är på klubbar. Torsdag är det Tiny Comedy, fredag Kafé Klavér, lördag är det en svensexa (!), söndag Big Ben och tisdag Komikaze på Ego.

Veckan därpå är det mer slutna sällskap. Först Socialdemokraterna i Södertälje, dagen därpå Choice Hotels och så avslutas det med ett klubbgig på Klavér.

Allt som allt blir det nio gig på 15 dagar, däribland mina två första betalda gig. För den som undrar hur man får så mycket gig på samma gång som nybörjare kan jag avslöja att det handlar mycket om tillfälligheter.

Det är dock ingen nackdel att berätta för alla man träffar att man håller på med stand up. Inte minst för att få företagsgig. Jag har haft två hittills och kommer alltså ha två till under den här perioden. (Jag räknar giget för sossarna som ett företagsgig.) Alla har jag fått på kontakter som känner till att jag håller på med stand up. Dessutom är svensexan, som jag tvekade att ta, också ett resultat av att jag berättat om min hobby.

Mitt nästa steg, som jag borde tagit för länge sen, är att trycka upp visitkort. Speciellt för att dela ut på företagsgig, men även vid andra tillfällen.

Keep on joking!

Gig #21 – En kanonkväll!

lördag, 22 maj, 2010

Så var gig #21 avklarat och jag är väldigt nöjd! Jag vet i och för sig aldrig hur jag ska tolka inspelningar, för kvällar som går bra brukar det ofta kännas som att man får högre skratt när man står på scen än vad som framgår när man tittar på filmen. Jag hoppas att det är så och inte tvärtom. Samtidigt är Klavér en liten men naggande god lokal så det är inte så jättemånga som skrattar även när det är fullt.

Nåja, det får vara som det vill med den saken. Faktum är att publiken skrattade i alla fall till alla skämt utom mitt nya skämt. Och det var inte så konstigt, för jag levererade bara halva skämtet och glömde bort mina två punchlines! Vet inte hur jag lyckades med det, kanske för att jag kom på dem inte så långt innan och därför inte hann memorera det ordentligt. Men jag tror på skämtet, så det kommer säkert bli bra i framtiden.

Idag fick jag dessutom igång publiken direkt, men dessvärre kan jag inte använda det öppningsskämtet igen eftersom det handlar om min och Karl-Axels gemensamma defekt, nedsatt hörsel. Jag måste komma på ett riktigt bra öppningsskämt som etablerar mig tydligare på scen!

I övrigt då? Det var många som var duktiga, men jag ska lyfta fram tre stycken av den enkla anledningen att jag bollat lite inför det här giget med två av dem och den tredje har undrat varför jag aldrig skriver om honom efter Klavérgigen. Så enkelt kan det vara med PR ibland ;)

Jag börjar med den tredje, David Westlinder, som gjorde ett väldigt bra framträdande. Jag har någon gång sagt åt honom att han inte ska ursäkta sina skämt, eller något i den stilen. Idag framförde han sitt material med mycket större självsäkerhet och jag tycker att det funkade mycket bra. Fortsätt så, David! :)

Sedan var det Sven Ahlström som konfade. Ni som följer bloggen vet att han för någon vecka sedan frågade om råd efter min konfakväll. Om jag är en naturbegåvning som lärare eller om det är Sven som är en naturbegåvning vet jag inte, men han gjorde i alla fall ett kanonjobb. Dessutom har han en fantastisk rutin om Jehovas Vittnen på gång. Ser fram emot att se ännu mer av det!

Jag har valt att vara fräck och låter damerna vänta till sist. Å andra sidan har jag alltid gått efter filosofin att spara det bästa till sist ;) Jag har bollat en del idéer med Gabriella Sköldenberg kring hennes material, men idag var första gången jag fick se henne live. Nu var det i och för sig bara hennes andra framträdande, så det har inte funnits så många tillfällen att missa. Men intrycket är att hon var mycket lugn på scen och glädjande nog även rolig. Inte någon nackdel när man går upp på scen som ståuppkomiker! Jag var imponerad. Det bådar gott inför framtiden!

Nu ska jag sova. I morgon är det karategradering. Med en hel del tur och lite skicklighet kanske undertecknad i morgon kväll kan stoltsera med grönt bälte!

Keep on joking!