Försöker komma ihåg ifall jag har kört standup utomhus nångång tidigare, men jag tror inte att jag har gjort det. Så det var förmodligen premiär i söndags.

Utomhuspremiären skedde i Tantolunden inför ett gäng för mig okända arbetskamrater. Det var nämligen hotellet Clarion Stockholm som hade sommarfest och jag jobbar sedan sex veckor tillbaka på Choice Hotels som Clarion ingår i. Med andra ord kan man säga att det var andra giget på fyra dagar för mina arbetskollegor.

Standup i det fria. (Foto: Mike Räsänen)

Det var hursomhelst ett intressant gig med lite blandade resultat. En del skämt gig väldigt bra, andra funkade inte alls. De flesta var dock på nivån skapligt eller bättre, så det var inte någon speciellt nedslående upplevelse. Dessutom fick jag testa ett av mina comebackskämt som jag skrev på vägen hem från Enköping igår och det funkade rätt bra. Får jag bara köra det några gånger och få in exakt rätt upplägg och timing tror jag att det kan bli riktigt roligt att få uteblivna skratt på enstaka skämt nångång ibland.

Något annat som jag tänkte på när det var lite blandade reaktioner är hur skönt det är att ha några riktiga skrattgarantier mot slutet av akten. Det gör, i alla fall för mig, att jag kan känna mig avslappnad även om skratten skulle utebli på något eller några skämt. För så länge man inte har dödat publiken helt så vet jag att jag med största säkerhet ändå kommer gå ut med flaggan skapligt i topp i publikens ögon. Går jag av till ett stort skratt eller ett skämt som ger en applåd så går jag av med en längtan till nästa gig. (Och gör jag inte det brukar jag se fram emot att ta revansch!)

Annars var det absolut bästa rent personligt för mig att jag fick en hel del träning på att vara här och nu. (Eller i skrivandes stund snarare där och då.) Bland annat var det ett gäng i publiken med asiatiskt utseende som inte kunde svenska, varav en satt och pratade nästa oavbrutet på första raden. Där fick jag med mig ett par skratt på improviserade grejer. Tyvärr hittade jag dock inte något sätt att få tyst på kinesen, men det är en lärdom att ta med och något att fundera på.

Jag lyckades även dra nytta av någon eller ett par andra publikreaktioner. Det är just såna situationer som jag beundrar Al Pitcher så otroligt mycket för och som jag vill lära mig hantera bättre. Idag fick jag mersmak och insåg att jag hade haft världens chans att träna på det även igår i Enköping. Det känns lite som att ju intimare publik, vilket det var både igår och idag, desto viktigare blir samtalet. Ett samtal som det naturligtvis finns stor möjlighet till även i klubbmiljö.

Något som var kanske lite mindre önskvärt, men något som naturligtvis händer ibland även om jag har varit rätt förskonad, är när någon i publiken gör något precis innan man ska leverera punchen. Och det behöver inte vara en häckling. Det kan vara någon som tappar ett glas, kommer in bullrigt i salongen eller på annat sätt märks. Idag var det, lite ironiskt, en kille som skrattade på fel ställe. Skämtet består av en setup på en mening och en punch på en mening och han storskrattade givetvis åt setupen. I samma sekund flashade några sekunder från Norra Brunnkursen förbi i mitt minne där Adde Malmberg, eller om det var Lennie Norman, sa att om man blir avbruten precis före punchen är det bara att släppa det skämtet och gå vidare. Så det gjorde jag, men en tjej i publiken insisterade på att för höra vad jag skulle ha sagt. Jag tror att jag lyckades göra förklaringen någorlunda underhållande, men hade jag varit bättre förberedd hade jag förmodligen kunnat få ordentliga skratt på det. Men det var en ny situation för mig och som ni märker handlar det om sex saker: lärdomar, lärdomar, lärdomar och erfarenhet, erfarenhet, erfarenhet.

Allt som allt, en rolig kväll med en hel del skratt, några uteblivna och framför allt massor av erfarenheter. Jag älskar verkligen att köra på lite annorlunda scener för man lär sig så otroligt mycket!

Keep on joking!