Jag har flera gånger tagit upp Lennie Normans föredrag på Norra Brunn. Så här i efterhand känns det som att under min tid som aspirerande komiker så är de två timmar jag lyssnade på honom det enskilt mest givande tillfället hittills. Alltså det tillfälle som på så kort tid har givit mig så mycket.

En av de saker han tog upp var att han alltid ser publiken som en person. Han försöker få en känsla av vad det är för person han talar med och sedan väljer han skämt utifrån det. Men han sa också att det svåraste som finns är kvällar när det finns två stora grupper i publiken som är väldigt olika, för då är det nästan omöjligt att se publiken som en person. De blir istället två.

Det upplevde jag väldigt markant igår. Inte bara under min akt utan även under hela kvällen. Publiken var delad i ungefär hälften yngre människor och hälften som var runt kanske 60 år i snitt. Många i den äldre delen av publiken var uppenbart inte roade av skämt med sex- eller våldsanspelningar. Mer eller mindre alla lite mer vågade skämt under kvällen upplevde jag mottogs med viss skepsis. Kanske var de rentav där för att lyssna på de poeter som också uppträdde under kvällen. Under dessa uppträdanden verkade i alla fall den delen av publiken vakna till liv är min analys.

Den yngre delen av publiken var betydligt mer mottaglig även för de lite mer vågade skämten. Men det är ett knivigt läge för jag tror att många upplever sig lite besvärade att skratta när man inte skrattar med hela gruppen. Rädslan att riskera att vara den enda som skrattar tror jag hindrar många att skratta ut ordentligt.

Missförstå mig inte nu. Det var en intressant och oerhört lärorik kväll. Inte minst chansen att få uppleva det Lennie pratade om var väldigt utvecklande. Och jag tyckte även på ett personligt plan att det var intressant att höra poeterna och spoken word-artisterna eftersom det är en scen som jag har väldigt lite erfarenhet av som publik.

Mitt eget uppträdande är jag lite dubbel inför. Skämten fungerade rätt bra. Det var egentligen inget som verkligen bombade. Men så har jag ju ganska snällt material också, även det som handlar om till exempel sex är ofta ganska subtilt. Så från ett publikperspektiv sett tror jag att uppträdandet var rätt bra.

Men jag var samtidigt lite seg i huvudet kände jag. Jag missade ett par punchlines, vilket inte var någon katastrof då jag lyckades rädda en och den andra var en del i en längre rutin och liksom andra delen i en dubbel punchline, så det märktes inte så mycket utåt tror jag. Men det var missar jag tar med mig och lär mig av. Sedan blir timingen lidande när man är seg i huvudet. Det positiva är att jag märker att jag har nått en nivå där jag kan vara lite avslagen men ändå gå av med ett skapligt resultat. Det negativa är att jag vet att jag kan betydligt bättre.

Skulle jag rangordna gårdagens gig skulle jag säga att publikmässigt blev det nog en uddamålsseger. Sett till mina krav och förväntningar på mig själv (som jag tror är rätt realistiska) så var det nog snarare en uddamålsförlust. Revansch att utkräva ikväll alltså!

Nybörjartips

Så över till något annat. Det var ganska många igår som är ännu mer rookiesar än mig och jag märkte att flera stycken gjorde ett vanligt nybörjarmisstag. Därför tänkte jag att jag skulle ta upp det här. Alltid hjälper det någon.

Det jag upptäckte hos flera var att det roliga ofta inte kom sist i skämtet. Ofta var det bra skämt, bara lite fel uppbyggda. Det finns alltid ett ord i ett skämt som utlöser själva skämtet. Det skämtet ska komma så sent i skämtet som möjligt. Helst som det allra sista ordet. Lyckligtvis är svenska språket så flexibelt att det nästan alltid går att hitta en formulering som både låter naturlig och som tillåter att man sätter det utlösande ordet sist.

Har du till exempel en punchline där det roliga ordet är ”hamster” ska du alltså inte lägga upp det som:

Det var min hamster som satt där.

Du kommer att få mycket större skratt (förutsatt att skämtet är roligt) om du istället  formulerar punchen som:

Det visade sig att det var min hamster.

Vad som händer när man lägger det utlösande ordet för tidigt är att publiken inte är med på att ”nu kan vi skratta”. Istället kommer de hålla inne skrattet och vänta på att något ännu roligare kommer. När det inte gör det utan du istället bara säger ”… som satt där” kommer skrattet redan ha dött.

Det var allt för idag. Keep on joking!