Med tanke på att materialet bestod av nästan 100 % nytt material (minus ett skämt) så är jag mycket nöjd med utdelningen. Publiken, som var liten men mycket bra, skrattade nästan överallt där jag tänkt mig. Givetvis i varierande grad, ibland lite mindre än jag hoppats och på ett par ställen mycket mer än jag hade trott.

Annars var det två saker som jag speciellt tar med mig från igår. Två saker som hör ihop med varandra. Den första är att jag fick ett par minnesluckor på scen. Något jag faktiskt var ganska förberedd på. Jag brukar nämligen ha problem med snabbtänktheten och minnet när jag är trött och det var jag igår.

Det andra jag tar med mig är att jag just var förberedd redan innan jag gick upp på scen på att jag kunde glömma en del. Men jag stressade inte upp mig över det utan tänkte istället att glömmer jag så får jag ta det då. Det gjorde att jag kände mig väldigt avslappnad och kunde improvisera när jag kom av mig. Jag improviserade främst kring det faktum att jag glömt materialet, vilket till och med blev till ett par skratt.

Jag tror att det är en mycket viktig lärdom för mig att gå upp på scen, veta att jag kan komma att glömma något och göra det utan att spänna mig.

Ett annat steg mot detta tog jag ikväll när jag var på första kurstillfället i improvisationsteater. Det kommer att bli tio mycket intressanta och roliga veckor känner jag redan nu.

Imorgon är det Big Ben tillsammans med de andra komikazepiloterna. Det blir de bästa skämten från igår.

Keep on joking!

Hursomhelst började det bra när jag körde ett par skämt som gick hem hos publiken. Men sen gick jag in på lite mer vågat material och tappade lite greppet om dem kändes det som. Jag vet inte riktigt varför eftersom det är material som brukar fungera. Det kan ha varit att jag testade en lite ny attityd på scenen. Jag försökte vara varmare som person än jag normalt är på scen. De första skämten var, trots ämnena fotbollshuliganism och gängkriminalitet, ganska gulliga medan de skämten jag tappade publiken på anspelar mer på sex.

Tack vare att de första skämten gick hem så kändes det inte direkt som någon bombning. Lite skratt fick jag också under den senare delen av giget, det dog inte helt. Men framför allt var det lärorikt och jag är ganska nöjd över att jag vågade mig på att testa lite nytt i framförandeväg, även om materialet var sånt jag kört tidigare.

Något annat jag försöker utveckla är ett avslappnat förhållningssätt till publiken. Konkret innebär det att jag försöker snappa upp sånt som händer i rummet och prata med publiken. Mycket prat blir i form av tillrop, till exempel att bara säga hej till såna som kommer in under akten eller om någon går iväg. Tanken är sedan att jag kanske kommer på något i stunden, men jag låter det vara öppet. Kommer det något så gör det, kommer det inget så gör det inte det. Just nu handlar det helt enkelt om träning som jag hoppas ska utvecklas till improvisationer över tid.

Att inte göra någon stor grej av det känns som rätt väg att gå. För det är ju den känslan jag vill uppnå på scen. Korta casual improvisationer som skapar här och nu-känsla. I torsdags sa jag något i stil med ”eller vad säger du Månfare?” till en tjej som Thomas Bonderud sagt såg ut att heta något i stil med just Månfare. Hon tittade förvånat på mig (kom tydligen inte ihåg att Thomas kallat henne det) så jag sa ”var det inte det du hette?” ”Nej, Petra”, sa hon och jag svarade ”Ja, men då var det i alla fall nära”. Det väckte viss munterhet i publiken även om det inte blev några jätteskratt, så det kändes som ett steg på rätt väg.

Ett inte jättebra gig, men skapligt och som gav massor med bra lärdomar.

Keep on joking!

Igår var det svensexa, ovanlig situation som löste sig bra. Det märktes att de uppskattade uppträdandet och de pinsamma tystnaderna, och framför allt Den Stora Pinsamma Tystnaden som jag hade fruktat, uteblev. Otroligt viktigt att vara ännu mer personlig i sitt tilltal kände jag. Det lyckade ganska bra, men framför allt var det skönt att de skrattade åt materialet.

Så ikväll då. Premiär på Big Ben, en scen som jag har besökt i egenskap av publik ett antal gånger och gillar väldigt mycket. Efter ikväll gillar jag den även som scen att stå på. Publiken var något mindre än vanligt, kanske snodde sommarkvällen något tjugotal, men de som var där var bra med på noterna och jag kände mig helnöjd med mitt gig!

Nästa gig är på tisdag då jag fått äran att vara med i Christophers fantastiska startfält på Ego och Komikaze. Han vann ju onelinertävlingen på Komikaze tidigare i vår och fick sätta ihop sin egen kväll. Bara att han frågade mig ser jag som en stor ära!

En sån kväll blir det givetvis beprövat material så kanske jag kommer upp till typ en fjärdedel av klassen på de andra komikerna eller nåt sånt.

Sen på fredag har jag lite planer på att testa mycket nytt på Klavér. Jag känner att det är dags nu. Dessutom är ju Klavér en scen jag kör väldigt ofta på och vissa i publiken har nog sett mig ett antal gånger vid det här laget, så det känns som att jag kanske ska försöka ge dem något nytt.

Nu ska jag sova, men jag lär återkomma till gigen under den här perioden. Inte minst svensexan som var både kul och lärorik.

Eftersom det är sista giget för mig innan nästa veckas hektiska gigande på nya arenor som Tiny och Big Ben hoppas jag lite extra på ett gott utfall. Jag har som sagt slipat på materialet, men även lagt till några skämt på samma tema. Kommer att bli en intressant kväll. Jag har förtroende för materialet, mina enda tveksamheter är om jag lyckas få det att spela med min scenpersonlighet. Men det är bara att testa och utvärdera! (På söndag kommer jag för övrigt, på Mike Räsänens begäran, fundera lite kring just scenpersonlighet eller mina ”ben”.)

Hoppas vi ses i morgon på Klavér. Keep on joking!

En av de saker jag jobbar mest med är att försöka införa mer publikinteraktioner. De tre senaste gigen har jag förutsatt mig att prata minst en gång med någon i publiken eller kommentera något som händer i rummet. Igår på Klavér var det första gången jag hade en helt improviserad grej när jag frågade varifrån en engelsktalande kille kom ifrån (USA) och sedan sa något i stil med ”welcome mister America”. Kommentaren fick en del fniss och kanske till och med något skratt. Dessutom drog jag in en tjej som satt i publiken i akten, men det var en förberedd grej.

Annars gick det skapligt igår, jag var nöjd med giget även om ordspråksrutinen inte fick lika mycket gensvar som den fått tidigare. Jag lyckades dessutom få in ett nästan dagsaktuellt skämt om Tomas Quick som funkade bra. Kul.

På fredag är det sedan dags för Klavér igen. Alltid lika kul att köra där med den intima stämning som blir med publiken så nära och så fokuserad på det som händer på scen.

Den 20:e bär det av till Rickards i Bålsta som jag redan berättat tidigare. Ska bli kul att komma ut och se sig om i världen.

Och så har jag även fått en tid på Big Ben. Den ligger dock längre fram i tiden, 30:e maj ställer jag mig på Sveriges kändaste rookiescen.

Ska bli riktigt kul, närmast att få testa finslipningarna av materialet samt kanske testa något kortare nytt. Körde ju en liten interaktion med publiken senast som kräver minst ett lämpligt ”offer”, så jag måste ha en backup ifall det inte finns några som passar in i profilen. Har dock ett fotbollsrelaterat skämt på gång, kanske kan passa bra i Solna?