Ego förvandlas till betalklubb, så där kommer ni också kunna fortsätta njuta av standup av lite mer etablerade ordekvilibrister. (Ja, det händer ju att mer rutinerade kommer förbi även på Sugar Bar för att till exempel testa nytt.)  Jag tror att det är onsdagar som gäller för Ego, men är inte helt säkert.

Igår var det svensexa, ovanlig situation som löste sig bra. Det märktes att de uppskattade uppträdandet och de pinsamma tystnaderna, och framför allt Den Stora Pinsamma Tystnaden som jag hade fruktat, uteblev. Otroligt viktigt att vara ännu mer personlig i sitt tilltal kände jag. Det lyckade ganska bra, men framför allt var det skönt att de skrattade åt materialet.

Så ikväll då. Premiär på Big Ben, en scen som jag har besökt i egenskap av publik ett antal gånger och gillar väldigt mycket. Efter ikväll gillar jag den även som scen att stå på. Publiken var något mindre än vanligt, kanske snodde sommarkvällen något tjugotal, men de som var där var bra med på noterna och jag kände mig helnöjd med mitt gig!

Nästa gig är på tisdag då jag fått äran att vara med i Christophers fantastiska startfält på Ego och Komikaze. Han vann ju onelinertävlingen på Komikaze tidigare i vår och fick sätta ihop sin egen kväll. Bara att han frågade mig ser jag som en stor ära!

En sån kväll blir det givetvis beprövat material så kanske jag kommer upp till typ en fjärdedel av klassen på de andra komikerna eller nåt sånt.

Sen på fredag har jag lite planer på att testa mycket nytt på Klavér. Jag känner att det är dags nu. Dessutom är ju Klavér en scen jag kör väldigt ofta på och vissa i publiken har nog sett mig ett antal gånger vid det här laget, så det känns som att jag kanske ska försöka ge dem något nytt.

Nu ska jag sova, men jag lär återkomma till gigen under den här perioden. Inte minst svensexan som var både kul och lärorik.

På Ego körde jag samma rutin som förra veckan på Kafé Klavér, men idag fungerade den inte alls lika bra. Det var flera som tyckte efteråt att den var ”underhållande” och det kanske den var. Folk fortsatte att lyssna och småfnissa här och var. Men när jag går upp på scen som ståuppare gör jag det för att få folk att skratta. Det gjorde de förra veckan på Kafé Klavér och dessutom mer och mer ju längre i rutinen jag kom. Men inte idag.

Varför kan man fråga sig. Min första analys säger att jag hade för dålig inlevelse på scenen. Jag hade inte hundra procent output idag, vilket jag hade förra veckan. Det som är lite lustigt var att det här var första gången jag körde om gammalt material och alla tre rutinerna fungerade sämre än första gången. Jag tror att det, även om det kan låta lite märkligt, gjorde mig mer osäker på materialet. Speciellt vad det gäller framförandet.

Här är några råd till mig själv efter kvällen:

Våga vara spontan

Idag kände jag mig inte lika spontan som jag känt mig tidigare. Även om materialet givetvis är färdigt sedan innan så måste det levereras spontant. Jag saknade den känslan redan innan jag gick upp på scen.

Försök inte pressa in materialet på en viss tid

Här tänker jag framför allt på Egorutinen. Förra gången bestämde jag själv min scentid vilket innebar att jag hade ett par minuter till på mig. Det som hänt sedan dess är att jag kapat en lång och intetsägande inledning (vilket är bra), skrivit nya skämt som jag lagt till (vilket också är bra, men problematiskt när man ska korta materialet) och skurit, skurit, skurit i det för att få ner det till fem minuter. Vissa saker var bra att skära bort, men det blev samtidigt för forcerat. Några av mina personliga favoriter var jag också tvungen att ta bort eftersom rutinen bygger på en story som också måste hänga ihop. Jag är helt säker på att det är en rutin som i rätt sammanhang kan bli hur bra som helst (vilket Kafé Klavérgiget förra veckan gav en hint om). Men den är för lång för klubbgig. Dessutom kräver den kanske lite mer kontakt med publiken så att jag kan bygga upp den successivt, vilket gör att jag scenmässigt lägger undan det tills/om jag får tillräckligt med scentid nån gång.

Lärdom: Kör kortare skämt och rutiner, gärna flera stycken, om tiden är fem minuter.

Lite beröm

Till sist måste jag också ge mig själv lite beröm. Här är det jag klappar mig på axeln för:

• Jag vågade. Det är kanske ett lite annorlunda material att köra i ett sånt sammanhang, men jag vågade utmana mig själv och testa. Det är en erfarenhet som jag kommer ha jättemycket nytta av i framtiden.
• Jag höll linjen hela vägen ut. Även om det framför allt på Ego kändes tungrott på scenen så blev jag inte desperat. Jag behöll nån slags kyla och flippade inte ur åt något håll. Jag hade förutsatt mig att köra min grej och det gjorde jag. Nu har jag testat på det och fått dem lärdomarna.

Det var en inte usel kväll, bara en mindre bra. Nu är det bara att ta nya tag och studsa upp igen!

Och just det, kanske ska varna mamma och pappa också. Jag pratar bland annat om mitt sexliv. Får ni avgöra själva om det är något ni vill höra eller inte.

Toppenkul kväll som verkligen gav mersmak! Det är nästan så att jag längtar lite efter nästa gång

På något sätt lyckades jag även tappa bort mitt visakort, men nu är det spärrat så det är ingen idé för den som hittade det att försöka använda det. Ja, om du inte länsade det snabbt innan jag hann spärra det förstås. Men i så fall måste jag säga att din snabbhet gör dig till en värdig vinnare.

Ikväll blir det lätt att sova, men först ska jag varva ner med en leverpastejsmacka och lite film.

Dessutom så har jag numera ett till gig på schemat. Mer information om det kommer snart, men boka in den 12:e januari redan nu om du är i eller har möjlighet att ta dig in till Stockholm då. Då blir det dessutom ett lite längre framträdande av mig.

Även Henrik Elmér uppträdde. Kommer ihåg när jag såg honom för tiotalet år sedan i Släng dig i brunn och tyckte det var jätteroligt. Har inte hört så mycket av honom sedan dess och trodde att han kanske inte höll på längre. Men det gör han verkligen. Han presenterades som en av Sveriges få absurdister och är det något han är så är det absurd. Absurd och rolig. Just nu jobbar han med en film som kommer heta Meningen med Hugo och som har alla förutsättningar att bli en riktig kultrulle. Är tydligen i slutskedet av produktionen, så håll ögonen öppna!

I morse när jag vaknade kom en idé flygande och skämtet skrev sig själv. Jag behövde bara gå upp och skriva ner det. Kan ju inte dra det här, men det handlar om testosteron och dörrvakter. Kanske kör det på EGO bar den 24:e, så vill ni höra det vet ni var ni ska gå

Har hittills känt mig väldigt lugn och det har bara pirrat till lite kort nångång när jag tänkt på att jag faktiskt ska gå upp på scen och framföra stand up-material. Det har liksom inte varit på riktigt än eftersom jag inte har haft någon konkret tid inbokad. Men nu är det på riktigt! Och genast känns det betydligt mer nervöst.

Nej, nu måste jag slipa på mitt material …