Jag har gått en del kurser i standup. Till det har jag samarbetat med en hel del andra kring bland annat mitt material. Men framför allt har jag levt i dryga 32 år. Under de åren har jag fått en massa råd om allt mellan himmel och jord. Ibland standuprelaterat, oftast inte. Det har lärt mig två saker:
- Det finns otroligt mycket kunskap att ta del av genom att utbyta erfarenheter med andra.
- Det finns otroligt mycket subjektivt tyckande om hur saker ska vara.
För att kunna värdera de råd man får är det viktigt att lära sig skilja på dessa två punkter. Ännu viktigare är att göra det man själv tror på. Just därför tror jag det är extremt viktigt att veta var man själv står. Det är först då vi kan värdera råd utifrån oss själva. Man ska aldrig tacka nej till ett råd, men man bör alltid utvärdera rådet utifrån sig själv och sin egen tro innan man använder det. Ibland är ett råd en aha-upplevelse som får oss att tänka ”varför har jag inte tänkt på det förut?” Ibland kan råd öppna våra ögon för perspektiv vi aldrig hade upptäckt annars. Men följer vi alla råd blint kan de också föra oss bort från oss själva och det vi tror på.
Råd kan utveckla oss. Men råd kan också likrikta oss. Det är blandningen mellan det konventionella och det unika som för utvecklingen framåt, oavsett sammanhang. Hade amerikanen Fosbury lyssnat på alla råd han (förmodligen) fick av sina tränare så hade den dominerande höjdhoppstekniken (förmodligen) fortfarande varit den gamla hederliga saxningen. Hade Columbus lyssnat på de råd han fick skulle någon annan blivit känd som mannen som upptäckte Amerika.
Utan experimenterande och eget tänkande så hade vi inte haft någon idéhistoria. Och utan den hade vi fortfarande levt i grottor. Vi hade visserligen sluppit en hel hög med misslyckanden också, men det hade som sagt varit på bekostnad av många lyckade idéer.
Det sägs att det finns två sätt att lära sig på. Genom förstahandsupplevelser (vi bränner oss på elden och lär oss att hålla oss borta från den) och genom andrahandsupplevelser (vår vän berättar för oss att elden bränns och att vi bör undvika den). Vi behöver båda. Förstahandsinformation innebär bland annat att vi kan undvika att göra andras misstag. Men den innebär också att vi riskerar att missa möjligheter som andra en gång missade. Allt handlar alltså om balans.
Och hur hittar man då den balansen? Det finns bara ett svar på den frågan. Vi måste våga prova det vi själva tror på!
Vad jag vill säga är att alla som börjar med standup kommer att bli översköljda av råd från olika håll. En del bra, en del mindre bra. Men den enda som har ansvar för din karriär och utveckling är du. Det är du som tar smällarna när du bombar och det är du som får applåderna när du lyckas. Därför måste du gå din egen väg. Du måste göra det just du tror på. För i slutändan är det dig du ska bygga din karriär på. Standup är utsatt på det sättet. Det finns ingen att skylla på om du misslyckas och det ska inte heller finnas. Det är det som är tjusningen. Och följer vi alltid blint andras råd blir vi aldrig originella för då kommer vi alltid att göra sånt som andra redan har gjort.
Det blev ett av de mer filosofiska inläggen här i bloggen. Jag hoppas att jag inte lyckats skrämma bort dig 
Och för att leva som jag lär kanske jag bör påpeka att det här är mitt råd. Följ det om du tycker att det ligger i linje med vem du är, bara du inte följer det bara för att jag tycker att du ska göra det.
Keep on joking!
