Inlägg märkta ‘kafé klavér’

Gig #32 – Vilken kväll!

fredag, 18 juni, 2010

Dags för gig #32 (”de växer upp så fort *snyft*) och det gick smått fantastiskt! Helt underbart, en sån där kväll man lever för. På riktigt.

Jag hade bestämt mig för två saker under kvällen på Kafé Klavér: Testa nytt (och lite som jag inte kört många gånger alls) och försöka ha en väldigt avslappnad och vänskaplig attityd mot publiken.

Materialet fungerade väldigt bra. Hade bland annat en rutin om dödsstraff i Iran som jag nosade liiiiiite på när jag konfade, annars var den helt ny och den fungerade jättebra. Det är dock en rutin med flera skämt i sig och jag tror att den kommer vara ännu vassare när jag kört den kanske tio gånger. Jag tror framför allt att de skämten jag redan har kan bli ännu bättre med inövad timing och att jag faktiskt kommer kunna utöka den och mjölka skratt ur den längre fram. Eventuellt ett litet gyllene comedyfrö!

Det kändes mer eller mindre som en seger på knock idag. Jag har många idéer om vad som kan bli ännu bättre, men det kändes egentligen inte som att det var något som gick dåligt.

Dessutom var det en härlig kväll även i övrigt. Publiken var alldeles lagom många, det vill säga läktaren var tillräckligt fylld för att några av oss komiker fick stå men alla andra fick sitta. Dessutom var det en publik som var alert och på fint helghumör.

Flera andra komiker var också på tårna ikväll. Jag vill egentligen inte lyfta ut någon speciell helt enkelt för att jag då skulle förbise andra. Men jag måste ändå nämna Allan Persson känner jag. Grabben är, till skillnad från vad namnet antyder, blott 15 år och sedan jag såg honom senast för två månader sen har mycket hänt. Med det menar jag verkligen inte att han inte var bra då. Men ikväll hade han både jättebra skämt och en härlig scennärvaro! Med tanke på åldern och kvällens insats har jag inget annat val än att utnämna honom till ett superlöfte. Jag är i alla fall grymt imponerad!

Keep on joking!

Gig #27 – nytt material

fredag, 4 juni, 2010
Jag bestämde mig för att testa nytt material ikväll. Kändes som att det var dags efter att ha kört en hel del på Klavér och dessutom kört väldigt mycket samma. De som är där varje vecka, det är ju några stycken, kan man tänka börjar tröttna på min vanliga akt och för mig var det värdefullt att kunna testa nytt nånstans.
Nu kommer jag absolut inte lägga min normala akt åt sidan, den är fortfarande huvudnummer. Men samtidigt tror jag att det är viktigt att hitta tillfällen att testa nytt. Annars kommer jag aldrig kunna utvidga min potentiella scentid.
Det normala, som jag kört tidigare och kommer fortsätta göra, är ju annars att slänga in nya skämt mitt i akten. Men ikväll kände jag för att testa något i princip helt nytt.
Samtidigt är jag medveten om att det verkligen är en balansgång. Att köra samma om och om igen gör att materialet flyter bättre och bättre. Dessutom finns det en liten marknadsföringseffekt i att köra samma. Man förknippas med det material man framför vilket gör att folk lättare kommer ihåg en.
Anders Celin avslutade kvällen på ett fantastiskt sätt och hade ett par synpunkter efteråt. Dels saknade han ett avslutningsskämt, vilket berodde på att det inte fanns något. Man ska inte tänka så, men ikväll kände jag att det fick gå ändå. Så det var ett överlagt brott från min sida.
Det andra tar jag dock till mig och jobbar på. Han och flera andra har nämligen tyckt att jag rör mig lite konstigt på scen, så det ligger nog en hel del i det. Under nästa veckas tre gig ska jag verkligen koncentrera mig på att röra mig 1) mindre och 2) när jag rör mig göra det mer genomtänkt.
I övrigt är jag nöjd med giget. Känns extra bra att jag vågade utmana mig och testa nytt. Nästa vecka blir det lite annorlunda gig då två av dem är företagsgig. Då blir det till att inventera och anpassa till omständigheterna. Båda gigen är dessutom lite längre, jag räknar med att köra runt tio minuter vid båda tillfällena.
Keep on joking!

Gig #24 och 25 – två höjdare!

söndag, 30 maj, 2010

Det har varit fullt upp i helgen, så jag har inte hunnit skriva så mycket. Med tanke på att det är jobbdags i morgon och jag snart ska sova blir det bara en kort kommentar idag också.

Igår var det svensexa, ovanlig situation som löste sig bra. Det märktes att de uppskattade uppträdandet och de pinsamma tystnaderna, och framför allt Den Stora Pinsamma Tystnaden som jag hade fruktat, uteblev. Otroligt viktigt att vara ännu mer personlig i sitt tilltal kände jag. Det lyckade ganska bra, men framför allt var det skönt att de skrattade åt materialet.

Så ikväll då. Premiär på Big Ben, en scen som jag har besökt i egenskap av publik ett antal gånger och gillar väldigt mycket. Efter ikväll gillar jag den även som scen att stå på. Publiken var något mindre än vanligt, kanske snodde sommarkvällen något tjugotal, men de som var där var bra med på noterna och jag kände mig helnöjd med mitt gig!

Nästa gig är på tisdag då jag fått äran att vara med i Christophers fantastiska startfält på Ego och Komikaze. Han vann ju onelinertävlingen på Komikaze tidigare i vår och fick sätta ihop sin egen kväll. Bara att han frågade mig ser jag som en stor ära!

En sån kväll blir det givetvis beprövat material så kanske jag kommer upp till typ en fjärdedel av klassen på de andra komikerna eller nåt sånt.

Sen på fredag har jag lite planer på att testa mycket nytt på Klavér. Jag känner att det är dags nu. Dessutom är ju Klavér en scen jag kör väldigt ofta på och vissa i publiken har nog sett mig ett antal gånger vid det här laget, så det känns som att jag kanske ska försöka ge dem något nytt.

Nu ska jag sova, men jag lär återkomma till gigen under den här perioden. Inte minst svensexan som var både kul och lärorik.

Gig #23 – Idag fick jag kämpa

fredag, 28 maj, 2010

Kvällar är olika. Igår var det bara att köra på, det kändes lite som att allt gick hem då. Idag var det mer tungrott. Jag testade lite nytt material, men det fick väl ljummen respons. Lidlskämten är jag inte helt överraskad över att de inte gick hem, men det var värt ett försök. Jag försökte linda in det som att det var ett sponsormeddelande, men det funkade ändå inte. Lite för grovt. Men jag är glad att jag provade. Jag pushade min gräns lite, några skrattade, men det blev också några ”oooooh”. Ska nog inte köra dem i andra sammanhang än möjligtvis slutna, druckna sällskap som till exempel svensexor.

Så att det inte gick hem var inte helt överraskande. Mer förvånad var jag att jag inte fick bättre respons på mina nya skämt om förhållanden. Ett jättebra gensvar igår, mycket sämre idag. Inte speciellt farligt och de är även rätt fyndiga. Visserligen fick jag lite skratt, men jag hade väntat mig mer. Ska i alla fall definitivt fortsätta köra dem. Jag tror att reaktionen igår var mer rättvisande tills motsatsen är bevisad. Kan även haft med min dagsform att göra.

Apropå det, efteråt påpekade Paul Del Valle att jag verkade bli lite nervös i kroppsspråket när skratten uteblev på några ställen. Jag brukar inte känna mig speciellt nervös ens när skratten är lägre än väntat eller till och med uteblir, men det kanske är så att jag inte är medveten om den reaktionen. Därför är det en mycket bra kommentar. Som tur är blev uppträdandet filmat trots att jag hade glömt kameran, så det ska bli intressant att analysera i efterhand.

En kväll att skörda erfarenheter ifrån utan att jag för den skull känner mig speciellt nedstämd. Jag var nöjd med mitt framträdande, jag var delad till publikreaktionerna och jag lärde mig en hel del både från det som funkade men kanske framför allt från det som inte funkade.

Nya tag i morgon, då är det en svensexa. Jag har faktiskt börjat se fram emot det. Man måste nog vara lite machokist för att gilla det här.

Keep on joking!

Gig #21 – En kanonkväll!

lördag, 22 maj, 2010

Så var gig #21 avklarat och jag är väldigt nöjd! Jag vet i och för sig aldrig hur jag ska tolka inspelningar, för kvällar som går bra brukar det ofta kännas som att man får högre skratt när man står på scen än vad som framgår när man tittar på filmen. Jag hoppas att det är så och inte tvärtom. Samtidigt är Klavér en liten men naggande god lokal så det är inte så jättemånga som skrattar även när det är fullt.

Nåja, det får vara som det vill med den saken. Faktum är att publiken skrattade i alla fall till alla skämt utom mitt nya skämt. Och det var inte så konstigt, för jag levererade bara halva skämtet och glömde bort mina två punchlines! Vet inte hur jag lyckades med det, kanske för att jag kom på dem inte så långt innan och därför inte hann memorera det ordentligt. Men jag tror på skämtet, så det kommer säkert bli bra i framtiden.

Idag fick jag dessutom igång publiken direkt, men dessvärre kan jag inte använda det öppningsskämtet igen eftersom det handlar om min och Karl-Axels gemensamma defekt, nedsatt hörsel. Jag måste komma på ett riktigt bra öppningsskämt som etablerar mig tydligare på scen!

I övrigt då? Det var många som var duktiga, men jag ska lyfta fram tre stycken av den enkla anledningen att jag bollat lite inför det här giget med två av dem och den tredje har undrat varför jag aldrig skriver om honom efter Klavérgigen. Så enkelt kan det vara med PR ibland ;)

Jag börjar med den tredje, David Westlinder, som gjorde ett väldigt bra framträdande. Jag har någon gång sagt åt honom att han inte ska ursäkta sina skämt, eller något i den stilen. Idag framförde han sitt material med mycket större självsäkerhet och jag tycker att det funkade mycket bra. Fortsätt så, David! :)

Sedan var det Sven Ahlström som konfade. Ni som följer bloggen vet att han för någon vecka sedan frågade om råd efter min konfakväll. Om jag är en naturbegåvning som lärare eller om det är Sven som är en naturbegåvning vet jag inte, men han gjorde i alla fall ett kanonjobb. Dessutom har han en fantastisk rutin om Jehovas Vittnen på gång. Ser fram emot att se ännu mer av det!

Jag har valt att vara fräck och låter damerna vänta till sist. Å andra sidan har jag alltid gått efter filosofin att spara det bästa till sist ;) Jag har bollat en del idéer med Gabriella Sköldenberg kring hennes material, men idag var första gången jag fick se henne live. Nu var det i och för sig bara hennes andra framträdande, så det har inte funnits så många tillfällen att missa. Men intrycket är att hon var mycket lugn på scen och glädjande nog även rolig. Inte någon nackdel när man går upp på scen som ståuppkomiker! Jag var imponerad. Det bådar gott inför framtiden!

Nu ska jag sova. I morgon är det karategradering. Med en hel del tur och lite skicklighet kanske undertecknad i morgon kväll kan stoltsera med grönt bälte!

Keep on joking!

Försnack gig #21 – dags att testa nyslipat och nytt!

fredag, 21 maj, 2010

Ikväll är det dags för nytt gig på Kafé Klavér. Förhoppningsvis är publiken lika bra som vanligt, för jag tänkte testa lite ändringar i materialet. På ställen som jag inte varit helt nöjd med. Jag har varit lite lat på sista tiden när det gäller att jobba med materialet, men senaste veckan har jag varit duktig!

Eftersom det är sista giget för mig innan nästa veckas hektiska gigande på nya arenor som Tiny och Big Ben hoppas jag lite extra på ett gott utfall. Jag har som sagt slipat på materialet, men även lagt till några skämt på samma tema. Kommer att bli en intressant kväll. Jag har förtroende för materialet, mina enda tveksamheter är om jag lyckas få det att spela med min scenpersonlighet. Men det är bara att testa och utvärdera! (På söndag kommer jag för övrigt, på Mike Räsänens begäran, fundera lite kring just scenpersonlighet eller mina ”ben”.)

Hoppas vi ses i morgon på Klavér. Keep on joking!

Gig #19 – Konfapremiär på Klavér

fredag, 7 maj, 2010

En mycket spännande kväll är till ända. Premiärkväll för mig som konfrencier och jag måste säga att jag är nöjd. Det var trots allt första gången. Flera stycken kom dessutom fram efteråt och tyckte att det var bra. Jag hade förberett med lite material som jag drog igång kvällen med. Dessutom körde jag en gammal rutin för att samla in publiken efter pausen, men den kopplade jag till information som jag fått tidigare om en kille i publiken. Men förutom det så var det mesta mer eller mindre improviserat. Visserligen testade jag ett gammalt skämt om dödsstraff i Iran som jag aldrig kört på scen, men som jag hade skissat lite på. Fick idén att köra det när en av komikerna pratade om dödsstraff i arabländer. Det funkade rätt bra, ska nog utveckla det skämtet ordentligt så kan det bli riktigt bra. Definitivt en kväll att träna på sin kvicktänkthet, vilket var ungefär det som var planen också på förhand.

En sak som jag upptäckte var att det kan vara svårt att veta vad man kan säga om komikerna före och efter de går upp. Jag hoppas verkligen att jag inte sa något som någon tog illa upp för. Det som man säger med glimten i ögat kan ju i värsta fall uppfattas på fel sätt av enskilda personer. Det är en balansgång som säkert blir enklare att se med tiden. Jag tror dock inte att jag sa något som gick över någon gräns, jag försökte vara så snäll, så snäll :)

Kvicktänkthet var det ja. Den ställdes på prov lite extra när Caroline Lindeberg, som jag då och då på nåder godkänner kommentarer av här på bloggen ;) körde en liten roast av mig! Oväntat och fyndigt. Men vänta er inte några fler godkända kommentarer av henne på den här bloggen ;) Fick fram ett ganska uppskattat skämt som svar samt ett par som inte funkade, helt enkelt för att jag inte var tillräckligt snabbtänkt och rolig. Kul övning dock!

En skillnad med att köra konfa är att jag var mycket mer uppmärksam på det de andra komikerna sa. Eller, jag brukar vara uppmärksam annars också för det kan finnas saker att återkoppla till. Sånt som kan bygga på här och nu-känslan. (Skulle även vilja lägga till ”vi” där. Här, nu och vi-känslan.) Men känslan var lite mer av att vara både publik och med i showen. Och idag var det verkligen duktiga komiker på plats. Måste säga att jag ser upp väldigt mycket till komikerna som har kört längre. Nu börjar jag komma till en punkt där jag mer och mer kan se hantverket hos andra, vilket gör att man också känner större och större respekt. Kvällen öppnades av Sara Andersson som jag tycker gjorde ett väldigt starkt uppträdande. Har sett henne förut och hon har varit bra, men idag brann hon!

Sara följdes av Paul Del Valle som jag inte har något annat en den allra största respekt för som komiker. Dessutom är han en mycket trevlig kille även vid sidan av scen. Det är ett under att han inte har fått det riktiga genombrottet som ståuppkomiker än, men det kommer att komma mycket, mycket snart. Var så säkra!

Joakim Thörn och Tess Persson var kvällens bidrag från Stand Up Star-kursen. Hade inte sett Tess på ett tag, så hon körde mycket nytt vilket var kul att höra. Har alltid tyckt att hon är väldigt duktig, bland annat för att hon har så skön scennärvaro. Tror dock inte att jag har sett henne så avslappnad någon gång tidigare. Joakim Thörn känns också väldigt stabil.

I första akten uppträdde även Pernilla Hammargren som jag såg för ett par månader sedan första gången. Hon var bra då, men har helt klart gått framåt ännu mer. Joakim Strålin är en 19-åring med riktigt skön stil, känns ganska akademisk. Tänk en ung Fredrik Lindström så får ni en bild både av hans scenstil och hans utseende. Han ska dessutom vara med i Bungy Comedy-finalen 17 maj. Heja Joakim! Och Norge.

Andra akten var det många rookies i. Mer rookies än mig till och med. Sven Ahlström körde sitt andra gig och gjorde det riktigt, riktigt bra. Han kan för övrigt också ses i Bungyfinalen. Heja Sven också! Sven brukar för övrigt också kunna dyka upp i kommentarsfälten här på bloggen. Caroline kom därefter och gjorde sin debut och det var en av de där riktigt bra debuterna. Ska bli väldigt kul att följa dessa båda i framtiden. För vi kommer definitivt få se dem igen!

Till sist körde också Rebecka Rusz, Björn Westerholm  och Peter Jonsson som alla gick Eric Löwenthals kurs i våras. Alla tre har liksom de andra rookiesarna bra potential.

Något som var roligt (blir ett långt inlägg det här!) var att flera av rookiesarna kom fram efteråt och berömde lilla mig! Jättekul om någon eller några skulle få inspiration att utvecklas precis som jag gjorde av att se såna som kanske inte hade hållit på så jättelänge. Ni ska givetvis sikta far, far beyond där jag är idag, men som ett första steg och som inspiration till att börja utvecklas känns det enormt kul om någon ser mig som förebild!

Det var allt för den här gången. I det kanske längsta blogginlägget hittills :)

Gig #16 – memoria

lördag, 24 april, 2010

Bara för att klargöra direkt, memoria är inte en gruva. Det handlar istället om minnesteknik. Något som jag inte hade använt mig av tillräckligt igår. Jag stakade mig fram och personligen tycker jag att min egen insats bara var okej. Hade jag memorerat materialet bättre är jag säker på att jag även hade levererat det bättre.

Men! Tack vare en fantastisk publik blev det ändå ett väldigt bra gig! Tack för det alla ni som var på Klavér igår!

Jag kan ha hittat en till rutin som jag tror kan bli en nästan säker applåd, men den måste slipas till. Och då handlar det främst den här gången om att repa in framförandet så att det flyter på. Därav min kommentar om memoreringen. Dessutom har jag redan dragit ner den något i längd och filat bort påhänget som jag själv var lite tveksam till på förhand. Igår fick den ändå en applåd bara för att publiken var så skön. Men med en lite mer kritisk publik tror jag inte att den hade gått hem jättebra på det sätt som jag levererade den. Men det kommer den att göra framöver, det nästan vet jag.

Just nu har jag för övrigt många idéer på hur jag kan förbättra mitt akt-material. Samtidigt har jag några ställen som jag ser som ”gråa zoner” i akten. Ställen som känns ofärdiga, där jag inte är helt säker på vad jag ska säga när jag går upp på scen eller helt enkelt inte tycker att materialet är tillräckligt roligt. Ibland kanske det ”bara” behövs en klockren formulering, alltså säga samma sak fast på ett annat sätt. Ibland kanske jag måste lägga till en gestaltning, hitta exempel och liknande. Men det är så man får jobba. Hitta styrkor i materialet och se till att behålla dem och samtidigt identifiera svagheter och göra något åt dem.

Något annat lustigt som jag har funderat på är hur man när man jobbar utifrån ett ämne kan komma på skämt som inte alls har att göra med det ämnet. Här landar vi helt enkelt i vår mänskliga associationsförmåga. Under ett par veckor har jag till exempel funderat kring ämnet konflikträdsla som en del i kursen som Anders Celin leder. Även om det har blivit några skämt på temat så har jag samtidigt kommit på en hel del skämt som egentligen handlar om annat, trots att utgångspunkten var att skriva om konflikträdsla.

Vad kan man då dra för slutsats utifrån det? Tja, framför allt att det är viktigt att bara dra igång hjärnan skulle jag tro. Gör man det så kommer idéerna också förr eller senare, även om det man kommer på till en början kan vara rena skräpet. Dessutom får man inte censurera sig själv eller vara rädd för att sväva ut. Även om du har förutsatt dig att skriva på ett visst tema kan det finnas många frön att hitta inom andra områden att lägga i idé- och utvecklingsbanken.

Skyll aldrig på publiken!

fredag, 9 april, 2010

Den rubriken är ett löfte jag har gett mig själv. Jag ska aldrig skylla på publiken om jag gör ett mindre bra gig. För det var ett sånt ikväll. Inte ett dåligt gig, absolut inte. En hel del skratt satt också. Men inte heller ett sånt man svävar hem på moln efter.

Den största anledningen till att inte skylla på publiken om skratten uteblir är att om man börjar göra det så finns det egentligen ingen anledning att kritiskt granska sig själv och slutar man med det så slutar man också att utvecklas. Alla kvällars publik är olika. Den ikväll skrattade lite mindre generellt än många andra kvällar. Jag vet inte varför, men det var genomgående. Så det är lärdom nummer ett. Man får se responsen utifrån just den kvällens förutsättningar. Både jag och komiker jag sett tidigare fick mindre skratt för skämt jag har hört få mycket mera skratt. Det var till och med skämt som ändå fick applåder som fick ganska lite skratt. Alltså tar jag idag åt mig även av de mindre skratten.

Sedan var det vissa skämt som bombade helt. Jag gjorde någon eller ett par räddningar som funkade ganska bra och fick publiken att skratta, så det var en bra träning på hur man ska agera i dem situationerna. Ingen fara med andra ord. Men jag levererade inte som en sån där kväll när det bara flyter på. Jag tror att det kan finnas ett par orsaker till det. En är att trots att jag körde mycket gammalt så hade jag experimenterat en hel del med materialet. Dels ledde det till närmast parentesliknande passager mitt i ett par skämt. Jag har gjort samma fel en gång tidigare med ett gammalt skämt. Effekten är att hur roliga skämten än är så stjäl de fokus från huvudskämtet. Dessutom, faller instickarna så är det svårt att plocka upp och rädda även det skämt man tillfälligt stack ifrån. Lärdom nummer två: leverera ALLTID ett skämt i taget. Eddie Izzard kanske kan sticka iväg på utflykter och komma tillbaka, men det är Eddie Izzard. På obestämd tid tänker jag göra lärdom två till en regel för mig. (Och säkert bryta mot den i övermod både en och två gånger, gå tillbaka till det här inlägget, läsa det och lova mig själv att aldrig göra om det förrän nästa gång.)

Men det var inte bara skämtens konstruktion som jag är tveksam till idag. Precis som den kvällen jag verkligen inte tyckte gick bra (jag har, peppar peppar, bara haft en sån hittills) satt jag nästan ända fram till att jag gick på och gick igenom material. Lärdom nummer tre: Lär in materialet, men när du kommer till stället så släpp det! Det är helt okej att inte ha varenda ord i närminnet när jag går upp på scen. Det är till och med en fördel för det tvingar mig att vara där och då i tanken när jag går upp.

Ytterligare en aspekt är att jag var magsjuk i början av veckan, vilket bland annat lett till att jag har fått bygga ny kraft och haft svårt att komma in i normal dygnsrytm igen. Även om jag kände mig helt okej pigg så kan det ha påverkat sånt som timing och minne. Jag kände mig varken lika klar eller snabb i huvudet som jag brukar göra. Kanske kan lärdom nummer fyra därför vara att det är viktigt att vara fysiskt utvilad, även om det kan vara svårt att påverka när det är sjukdom med i spelet.

Sedan när det gäller uteblivna publikreaktioner kan det givetvis vara så att de helt enkelt inte delar min humor i alla lägen. Men det är helt okej och inget man ska beskylla publiken för. Hade jag varit mer erfaren och haft mer material hade jag säkert också kunnat prova lite olika typer av material en sån här kväll (inte minst efter att ha sett vad som gick hem och inte gick hem för de andra). Men riktigt där är jag inte än.

Ikväll höll jag mig ändå flytande och jag är på det hela taget relativt nöjd. Men jag fick kämpa för det.

Att tro på sitt material

fredag, 9 april, 2010

Snart dags för Klavér igen! Ska bli skojigt. Blir mest gammalt men med mycket omarbetningar och utvecklingar av de gamla skämten (inklusive  nya skämt och punchlines insprängda), så det blir spännande att se hur mottagandet blir.

Annars har jag funderat en del kring hur man levererar sitt material. Jag har ju en bakgrund inom retoriken och en sak jag upptäckt där är hur viktigt det är att leverera sitt material med övertygelse. Alltså att tro på det man säger. Oavsett om det handlar om ett försvarstal, ett hyllningstal eller en stand up act. I det sistnämnda fallet handlar det för mig om att innan man går upp på scen faktiskt själv tycka att det man levererar är roligt och att framföra det på ett sätt som att man är övertygad om att även publiken kommer att tycka det. Omvänt kan man kanske beskriva det som att aldrig någonsin be om ursäkt för att man står på scen. Du tar inte upp publikens tid för du är VÄRD att lyssnas på.

Jag skulle inte gå så långt som att säga att det löser alla problem. För att få de där riktigt stora skratten måste du till exempel ha bra material. Å andra sidan är jag övertygad om att ett bra skämt kan sänkas rejält av ett osäkert framträdande. Och är inte materialet verkligen uselt tror jag att det är väldigt liten risk att totalbomba om man agerar utifrån en övertygelse att man är värd att lyssnas på och att det man har att säga är viktigt eller roligt. Oavsett om man håller ett politiskt tal eller kör ett stand up gig. Sedan kan publiken givetvis ha en annan politisk övertygelse eller annan sorts humor än du, men de kommer fortfarande att respektera dig för att du stod upp för det du tror och de allra flesta kommer, minst, att tycka att ditt uppträdande var okej. Och delar de din humor och du har ett slipat material kommer de förmodligen tycka att det var toppen! Tror i alla fall jag …