Tittade precis på videon från Katrineholm. Ett gig jag i stora delar var nöjd med. Dock finns det ställen i materialet som jag kan arbeta ganska mycket på. Det var också ställen som fungerade bättre än vanligt och andra ställen som fungerade sämre än vanligt. Det betyder säkert något. Kanske var jag lite mindre skärpt på vissa ställen, eller så är det helt enkelt så att jag inte har tillräckligt med rutin än för att läsa av publiken på rätt sätt i alla lägen. Det var trots allt en lite ny situation för mig med färre komiker under kvällen och lite mer lantortskänsla än jag är van vid.
Det fick mig att fundera på det här med att vara ny, framtidsambitioner och allt som hänger ihop med rookiens vardag.
Jag är beredd att satsa en hel del på att utvecklas och det är givetvis svårt att inte snegla bort i horisonten och in mot framtiden. Men samtidigt tror jag att det är väldigt viktigt att kunna vara i nuet och även finna tillfredställelse i att vara där man är just nu. Inte så att man är nöjd, men att man ändå kan njuta av den resa man är ute på och inte bara stirra sig blind på målet. Att finna glädje i att ha skämt som man vet kan bli bättre och tycka att det är roligt att arbeta med dem. Inte för att erövra världen med sin humor en vacker dag utan för att man tycker att arbetet är roligt i sig.
Idag verkar många (och nu pratar jag generellt) tycka att det är viktigt att bli kändis. Hur man blir det är av underordnad betydelse. Får man ett eget program i Kanal 5 genom att ha sex på något tv-inspelat hotell så är det en lika accepterad väg till kändisskapet som att jobba sig till framgång. Kändisskapet i sig blir viktigare än varför man är känd. Och har man som högsta mål att gå förbi kön på Spy Bar (är det fortfarande där de coola är?) så är väl det okej.
Men jag vill bli erkänd för att jag är duktig på det jag gör. Jag vill bli en jävligt vass komiker. Och att bli duktig på något tar nästan alltid lång tid. Jag tror att det gäller att gilla både framgångarna och motgångarna och verkligen suga ut erfarenheterna ur dem, såväl de bra som de dåliga. Det gäller att arbeta hårt, arbeta om, gå tillbaks ibland och arbeta från början. Och för att lyckas med det så måste man gilla att vara där man är just nu, var det än råkar vara.
Skämt som inte fungerar kan vara jobbiga uppe på scenen. Men å andra sidan är det de som man verkligen måste analysera, arbeta om, brottas med och till sist ibland även ge upp. Det är sånt som kallas utveckling och jag tror att det är exakt det man måste gilla för att bli riktigt bra.
