Inlägg märkta ‘komikaze’
Gig #26 – En upplevelse
tisdag, 1 juni, 2010Vilka är dina stand up-ben?
söndag, 23 maj, 2010Mike Räsänen som driver både Komikaze på Ego och den mycket matnyttiga komikaze.se gav mig uppslaget att skriva om vem jag är och vilka ben jag bygger min stand up på. Ben kan sägas vara ett antal personkaraktäristika som man utgår ifrån. Alltså kräver det en hel del självreflektion att hitta sina ben. Det kan också ta tid och jag kan säga att jag närmar mig men inte riktigt har helkoll på vilka mina ben är. Men det är bland annat därför som det lämpar sig så väl för den här bloggen. Dels får jag en chans att fördjupa mig kring mina ben, dels är det något alla nybörjare bör fundera en hel del kring. Dock är ämnet ganska stort, så jag kanske rentav delar upp det på flera inlägg. Om inte annat lär jag återkomma till ämnet längre fram.
Men låt oss backa lite och ta det från början. Vad är ett ben? Ett ben är något som ens material både vilar mot och måste samspela med. Thomas Oredsson menar att uttryckets upphovskvinna är Babben Larsson, så vad passar bättre än att använda just henne som exempel? (Frågan var retorisk, svaret är ”inget”.)
Babben har själv sagt att hennes ben är att hon är tjock och gotlänning. Hon har även ett tredje som jag i skrivandes stund inte kommer ihåg. Runt tre stycken verkar vara ett rimligt antal för övrigt. Allt material man skriver behöver givetvis inte ha direkta kopplingar till dessa ben, men det får inte gå helt emot det. Babben kan till exempel inte skämta om att hon har svårt att hitta tillräckligt små kläder (om hon inte gör det uppenbart ironiskt), men hon kan skämta om hur svårt det är att hitta tillräckligt stora kläder. Notera att benen kan vara något fysiskt som publiken ser, men det är också vara en personlig egenskap som är svårare att upptäcka. Ibland så svår att man som komiker kanske måste lägga ganska stor kraft på att etablera den.
Som ny tycker jag att det är svårt att snabbt hitta sina ben. Det är ett sökande. Jag börjar, efter 20 gig, närma mig mina ben lite. Det finns där som någon slags känsla. Ett av benen har jag till och med namnsatt. Snäll. Men genast uppstår ett problem. I mycket av det material som jag skriver så kan jag lockas att vara lite på gränsen. Benet stämmer så till vida att jag har som mål att aldrig vara medvetet elak mot någon i publiken. Det stämmer också med mig som person i stort. Men ibland kan jag lockas att vara lite elak mot karaktärer i mina rutiner. Karaktärer som egentligen inte finns. Problemet är att det vet inte publiken. Alltså riskerar jag att dra skämt som inte stämmer med min scenpersona.
Ett annat dilemma är att jag uppfattas som snäll (och jag vill ju känna mig social när jag står på scen, det är viktigt för att det ska gå bra), samtidigt som jag börjar förstå att ett annat av mina ben är ungefär ”glimten i ögat”. Det är något jag ännu inte använt så mycket på scen. Jag skriver dilemma, men lyckas jag komma till rätta med hur jag ska agera ut det så kan jag nog komma undan med en hel del av de ”vågade” skämten också (sett ur snällhetssynpunkt). Jag kommer återigen att tänka på något Lennie Norman sa på Norra Brunn. Han sa att han kommer undan med mycket för att han har ”snälla ögon”. Alltså bör jag förmodligen försöka etablera mig som snäll och sedan låta det ligga kvar i kroppsspråk och liknande. Då kan jag nog komma undan med rätt mycket. Men jag är absolut ingen expert, teorin måste provas och omprövas på scen.
Något som är viktigt att komma ihåg är att alla som går upp på scen får en stämpel på sig och det snabbt. Samtidigt är vi betydligt komplexare varelser än vad en publik kan uppfatta på en halv minut eller så. Därför måste man väga varje skämt mot sina ben. Som nybörjare är det naturligtvis extra svårt eftersom man sällan har utvecklat, eller har haft chansen att reflektera tillräckligt, över sina ben.
Känner att inlägget blev lite spretigt, men det är ett område som jag just nu jobbar väldigt mycket med. Alltså är det inte helt klart för mig själv. Hoppas att det i alla fall väckt lite tankar kring din egen scenpersonlighet, det vill säga dina ben.
Gig #15 – Fegade jag ur?
onsdag, 21 april, 2010Ikväll var det gig nummer 15 på EGO och Open Ingella. Det var lite speciellt eftersom jag inte alls var nöjd med min insats senast jag körde på EGO. Dags för revansch med andra ord! Men blev det en revansch? Jag är beredd att svara ja, fast kanske inget rungande ja. Det var ingen solklar seger, men låt säga en seger i sudden där jag ändå tyckte att jag var närmast segern redan i ordinarie tid. (Vilket kanske inte är så svårt när motståndaren är jag själv.) Eller för att tala klarspråk, det gick helt okej.
Det var dock lite detaljer som stör mig så här i efterhand. Jag missade ett par rader och jag provade inte det nya påhänget som jag hade i beredskap på ett skämt. Publiken var lite reserverad kändes det som hela kvällen, vilket gjorde att jag inte vågade. Jag ångrar mig faktiskt lite nu, för kanske hade det lyft akten lite till. Inte minst eftersom mitt tänkta tilltag hade involverat publiken ännu mer, vilket nog inte hade varit helt fel en kväll som denna.
Men det är också den stora lärdomen jag tar med från ikväll. Det är svårt att fånga upp en publik som kanske inte riktigt är på tårna av sig själva. Jag tror att det absolut bästa sättet att fånga upp en sån publik är att skaffa sig erfarenhet, erfarenhet och erfarenhet. Och material, material, material. Jag var väldigt nöjd med att jag pratade en del med publiken och jag tror att jag höll en dialogisk ton när det egentligen var monolog. Men det där riktiga lyftet lät vänta på sig till min grand finale som vid det här laget börjar bli en nästan säker applåd om jag bara framför den med energi.
I övrigt var det extra kul idag att se Lennart Bång och Sam Rexter som jag gick på Norra Brunnskursen tillsammans med. Det var tydligt att Sam hade arbetat ner sitt material så det blev mer skämtuppbyggnad och jag tycker att det var en lovande debut! Kul! Lennart har ju en hel del erfarenhet av spoken word, men sa att han såg det här som sin stand up-debut. Jag gillar verkligen hans ordflöden och jag tror att han kan utveckla en ganska unik stil med sin blandning av spoken word och stand up. Han började också väldigt stand upigt och dialogiskt för att sedan glida över snyggt till ett lite mer spoken wordaktigt framträdande. Jag vet inte om det är den vägen han vill gå, men gör han det ser jag fram emot att följa den utvecklingen!
Sedan var det kul att prata med alla sköna komiker på plats. Nu börjar det märkas att communityt inte är jättestort, man stöter på bekantingar vid varenda gig, även om man också ofta lär känna någon ny, vilket jag tycker är jättekul! open ingella
Ett till gig på tisdag
torsdag, 14 januari, 2010Det blir full fart på tisdag för mig. Fick precis reda på att jag får scentid även på Open Ingella hos Komikaze. Så jag kommer att öppna hela tillställningen på Kafé Klavér, hasta vidare till Ego, hinna pusta ut en aning och sedan köra någon gång i början även på Ego. Det blir med andra ord en av världens kortaste turnéer med två stopp på lite drygt en timme. Tack vare att jag får börja på Klavér är det dock ingen fara tidsmässigt utan det är lugnt.
Vad kommer jag att köra då? Just nu lutar det åt att det blir två olika rutiner. Men till skillnad från mina tre första framträdanden kommer det inte att bli helt nytt, även om det blir ganska omarbetat på sina ställen. Speciellt i början av rutinerna där jag har haft för mycket av det jag kallar dötid, det vill säga för långa och delvis onödiga setuper. Att komprimera setuperna är definitivt en av de större utmaningarna när man skriver stand up. Det gäller att få allt att hänga ihop och samtidigt få in så mycket skämt som möjligt. Det är därför jag försöker hitta krokar som jag skrev om nyligen, för att få in skämt även i setupen.
Även om jag har kört nytt varje gång hittills så är det givetvis inget självändamål. Tanken har varit att prova lite material så jag ska ha mer än bara tre minuter att arbeta med. Nu har jag kört runt 25 minuter nytt material på mina tre gånger (tack vare att en gång var ett lite längre företagsgig), så jag känner att det är dags att börja snida i det jag har. Min metod kanske kommer gå lite långsammare, jag kanske inte får fram tre klockrena minuter lika snabbt som om jag bara hade jobbat med samma material. Men å andra sidan kommer det göra mig mer flexibel om jag får fram mer bra material.
Så nu blir det till att både jobba med det gamla materialet och samtidigt skriva nytt. Har en hel del idéer som ska ner ordentligt på papperet. I och med stand upen har jag dessutom hittat en bra genre för mig att skriva i. Novellskrivande har aldrig varit riktigt min grej, en halv roman ligger på hårddisken men jag är lite för otålig för så långa texter. Låttexter har jag skrivit tidigare och det händer väl fortfarande ibland men alldeles för sällan. I stand up får jag mycket utrymme att arbeta med idéer och dessutom tar de inte överdrivet lång tid att arbeta igenom. Jag är nog lite så, jobbar hellre lite med mycket än mycket med få saker.