Inlägg märkta ‘kurs’

Social stand up och kärleken

måndag, 26 april, 2010

Idag var jag på andra kursträffen med Anders Celin som vägledare i stand upens snåriga värld. Tydligen var det bra, för timmarna bara flög förbi. Ett annat tecken på att det var givande är att jag kom på ett par lösningar på plats till ställen jag haft problem med.

Vi pratade också om förberedelser innan man går upp på scen, och då slog det mig (det är ingen fara med mig, jag blev bara metaforiskt slagen) hur viktigt det är för mig att känna mig social när jag går upp. Det beror nog på att när jag känner mig social kommer orden mer eller mindre automatiskt och oftast kommer  även rätt ord. Och skulle de komma fel så brukar det inte göra så mycket, för när jag är i ett socialt flow ordnar det sig på något sätt ändå.

Det sämre alternativet (för mig) är att vara vad man kanske skulle kunna kalla introvert när jag går upp. Jag kan ha memorerat orden till punkt och pricka och kanske till och med levererar dem i rätt ordning. Fast de gånger jag gått upp i det mind setet har jag ofta snubblat på ord, missat timingen i punchlinesen och liknande. Jag har också en tendens att inte finna mig lika bra i situationen, vilket förmodligen har att göra med att jag brukar vara spontanare i sociala situationer.

Det här blir kanske lite flummigt känner jag. Men på något sätt handlar det kanske om att acceptera sig själv som man är. Det paradoxala är att när jag går in i det jag kallar för ett socialt tillstånd så bryr jag mig inte om vad andra tycker om mig. Istället utgår det jag gör ifrån tanken ”jag gillar dig/er”. När jag känner mig introvert kopplas det istället samman någonstans djupt i mitt inre med viljan att bli omtyckt. Det är i alla fall min analys.

Alltså skulle man kunna säga att lyckad stand up, i alla fall i min värld, fungerar ungefär som ett lyckat kärleksförhållande. (Och nu riskerar det att bli en aning pretentiöst.) När vi ger utan att kräva något tillbaka får vi ofta mycket mer tillbaka än om vi ger av oss själva på ett girigt ”älska mig tillbaka”-sätt.

På kort sikt kan nog sådana här insikter ställa till lite problem. När man är medveten om det är det lätt att det jinxar sånt som oftast funkar. Lite grann som om någon säger åt oss att inte tänka på en blå björn. Vi kan omöjligt höra/läsa det utan att faktiskt tänka på en blå björn. (Hur såg din ut?) Risken är att jag tänker för mycket, för det är där nånstans kärnan till problemet ligger när jag har problem. För mig handlar det mycket om att inte tänka utan bara göra.

Men på längre sikt innebär sådana här insikter att jag kan arbeta fram rutiner för att se till att hamna i rätt tillstånd innan gigen. Just nu är det lite på vinst och förlust, även om jag oftast är i rätt tillstånd när jag går upp. Men ibland är jag i fel mind set utan att veta vad jag ska göra åt det. De gångerna har också gått sämst. Det är då såna har tankar är bra att gå tillbaks till. En strategi som jag tänker börja använda mer utstuderat är att försöka hitta människor som också vill prata innan gigen. Och hittar jag inga får jag hitta någon annan strategi, kanske som Anders Celin sa att han gör; le överdrivet mycket innan jag går upp på scen.

Lennie Norman

måndag, 15 mars, 2010

Det var inte bara Adde Malmberg som gästade oss under kursen på Norra Brunn. Även Lennie Norman delade med sig av sin enorma mängd av erfarenheter som ståuppkomiker. Ska man jämföra intrycket av Lennie och Adde så skulle jag säga att Adde känns väldigt analytisk i sitt angreppssätt, medan Lennie tycks gå väldigt mycket på känsla. Jag nämner det direkt eftersom det kan vara bra att ha i åtanke när du läser den här texten. Dessutom tycker jag att det finns en viktig poäng i att se att det inte bara finns ett sätt att ta sig an utmaningen som stand up innebär.

Lennie börjar med att berätta att han egentligen bara har en enda riktigt värdefull egenskap på scen, hans stora sociala kompetens. (Nu tror jag inte att det är riktigt sant att det är hans enda värdefulla egenskap, men det var vad han själv sa i all blygsamhet.) Detta gör att han enkelt kan samtala med vem som helst när som helst och det gäller även när han står på scen.

Här berättar Lennie att han ser varje publik som en enda person. Det första han gör är därför att försöka få en känsla för vad det är för person, ett arbete som brukar börja redan innan giget. Något som, förutom det Adde tog upp, gör det väldigt viktigt att vara på plats och titta på de andra komikerna innan man kör. Förutsatt att man inte går upp först vill säga, vilket ju är något som vi rookiesar kan råka ut för. Ett annat knep han använder sig av är att lyssna på ljudet när han går upp. Om det är högt jubel eller en artig applåd skvallrar om olika typer av publik.

När Lennie känt av publiken försöker han att hitta rätt förhållningssätt till den ”personen”. Han menar att rookies ofta möts av misstänksamhet och att vi som är nya har ett minus i det. Vi ställs inför en upp till bevis-situation som mer etablerade komiker inte råkar ut för lika ofta, något som Lennie tycker är orättvist. När man har fått den rutin som gör att man kan hantera den situationen bra så behöver man sällan den skillen längre. Samtidigt ska sägas att både Adde och Lennie inte tycker att man ska vara rädd för publiken, för den vill trots allt att du som ståuppkomiker ska lyckas och är nästan alltid, trots misstänksamhet ibland i början, beredd att försöka hjälpa dig att lyckas.

Lennie ser som sagt publiken som en person. Det händer dock att publiken har flera dominerande grupper som samtidigt är väldigt olika varandra. Ett exempel skulle kunna vara ett gäng dagisfröknar och ett gäng byggnadsarbetare. Detta menar Lennie är bland det värsta man kan ställas inför som ståuppkomiker. De kvällarna menar han kan vara riktigt knepiga. Hur man ska hantera den situationen är inte lätt att ge något enkelt svar på. Men ett tips, som även gäller generellt, är att det är bra att prata med publiken. Gärna genom att ställa konkreta frågor. På så sätt kan man leda in publiken på ämnen som är relevanta för dem.

Nytt material?

Diskussionen om hur länge man kan köra ett material kommer upp. Lennie berättar att han bland annat uppträtt med Eddie Izzard och då frågade honom samma fråga. Izzard svarade att han har kört vissa delar av sitt material i 15 år och det fungerar fortfarande. Det tar han som ett bevis på att han är en bra berättare. Och i det finns det en viktig aspekt på frågan. Lennie menar att materialet hela tiden förändras lite grann eftersom förutsättningarna för mig som berättare förändras. Man blir till exempel äldre. Det gör att materialet automatiskt förändras lite hela tiden. Här börjar språkmänniskan och retorikern i mig fundera kring vad som gör en text till en text egentligen och när det egentligen slutar vara samma text som tidigare, men det ska jag bespara dig kära läsare!

Lennie är inte rädd att frångå sitt material eller att improvisera. Men outen på en improvisation brukar han ha klar och dessutom brukar han ha någon eller några nödouter ifall han inte kan ta sig fram till den out han tänkt sig. Han menar att det är viktigt att ha en plan för vart han vill någonstans. Men han är inte heller rädd för att klippa mitt i ett material och leta sig in i något nytt om det inte funkar. Han menar att om du har en plan upplagd så är det också lättare att byta och göra något annat om du skulle behöva det.

Sänk tempot om du blir stressad

Det händer att även en så rutinerad räv som Lennie Norman kan känna sig stressad på scen över uteblivna reaktioner. Lennies tips i ett sådant läge är att istället för att höja pitchen på rösten och prata fortare, som är den naturliga reaktionen för de flesta, ska du om du märker att du är stressad tänka på att prata långsammare och tystare. På det sättet har du chansen att få tillbaka lyssnare du har tappat, helt enkelt genom att det krävs större koncentration hos publiken. Har du tur kan det till och med leda till att de i publiken som du fortfarande har kvar hyssjar dem som pratar om annat för att höra vad du säger.

Skriv material för ja-svar

Det finns alltid frågor som många i publiken svarar ja på. Ett tips Lennie ger är att skriva material på de ämnena och han nämner ämnen som tatueringar, barnfamiljer och träning som exempel. Ämnen som många har någon slags personlig relation till.

Några andra tips som Lennie delar med sig av är:

  • Övergångar är viktiga att jobba med. De behöver inte vara fantastiska, men det bör kännas naturligt att man kommer in på ett ämne. Utgå från ditt eget tilltal när du gör övergångarna.
  • Lennie brukar jobba mycket med sina punchlines, inte minst för att hitta en rytmik i dem som fungerar. Vägen fram till dem brukar däremot vara lite lösare utstakad.
  • Prata från samma ”nivå” som publiken.
  • Försök skapa en känsla av att det du säger är improviserat.
  • Ta ordentlig kontakt med publiken i början. Våga blotta dig lite, det ger respekt hos publiken.
  • Försök ha något budskap för publiken att ta med sig hem. Det behöver inte vara något världsomvälvande, men du bör i alla fall försöka säga något, det ger om inte annat ditt uppträdande ett annat djup.
  • Du måste inte sluta med att få publiken att asgarva. Våga sluta i en låg klang om det är där ni hamnar.

Innan Lennie går ger han oss på kursen något som i alla fall jag tog med mig hem, liksom så mycket annat av allt klokt han sa: Varje kväll är en ny jävla match. Bara för att det gick bra igår kan man inte slappna av utan det är bara på det igen med full satsning.

Adde Malmberg

torsdag, 11 mars, 2010

Jag utlovade ju ett litet inlägg om Adde Malmbergs gästspel på kursen förra veckan. När jag läser igenom anteckningarna inser jag att han hade väldigt mycket konkreta tips och råd att dela med sig av, även om det där och då kändes mycket som ett samtal. Kanske är det lite typiskt, för en av Addes huvudpoänger var just att befinna sig här och nu tillsammans med publiken.

Så vad tog jag då med mig? Jag hoppas att det inte blir alltför stolpigt, men jag tänkte mer eller mindre punkta upp det jag antecknade under besöket. Tänk på att det är mina tolkningar av vad Adde sa som jag presenterar här.

Adde började med att betona dialogen och att förmedla en känsla av improvisation, även om det naturligtvis sällan är improviserat. Han kallar det för en överenskommen lögn mellan publiken och komikern. Publiken vill helt enkelt känna att det är improviserat. Känslan efteråt ska vara att det är svårt att återberätta vad som var så roligt, det ska helst finnas en känsla av att ”du skulle varit där”.

Två viktiga element i stand up är här och nu samt att komikern vill berätta något. Det sistnämnda tycker Adde saknas i mycket svensk stand up. Det behöver inte vara stora frågor man tar upp, men det bör finnas någon slags tanke bakom skämten mer än att bara locka till skratt, även om det man pratar om är bagateller.

Ett annat råd vi fick var att maskera skämten så att de inte syns.

Men hur gör man då för att bygga en känsla av här och nu? Det är viktigt att vara så säker på sitt material att man vågar avvika från det. På så sätt kan man till exempel kommentera sådant som händer i lokalen, om någon kommer in, går på toaletten eller kommenterar något till exempel. Adde tycker att man ska vara öppen för det som händer i lokalen och tycker att känslan av här och nu är så viktig att skämten som handlar om det som händer inte behöver vara jättebra. Publikens känsla kommer vara att dessa är bättre än vad de kanske egentligen är tack vare att man delar en unik upplevelse.

Ett annat tips är att hitta anknytningspunkter, både till andra komiker som har uppträtt tidigare (vilket innebär att man bör titta på dem som kör innan!), staden man uppträder i och sådant som händer under giget i lokalen. Det behöver inte vara mycket, har till exempel en komiker före dig varit inne på samma ämne kan det räcka med en kommentar som ”som Tomas sa tidigare … ”. Just de små medlen är också något som Adde poängterar. Det gäller även ingångar till skämt. Kanske går det att komma in på det man ska prata om genom att anknyta till något i lokalen eller någon i publiken? Om det är möjligt bör man göra det! Alltid!

Andra tips som Adde delade med sig av var:

  • Titta på publiken, ju mer desto bättre. Men fastna inte på sura gubben!
  • Rikta talet till publiken så det blir ett samtal.
  • Våga ta in hela rummet från scen, inte bara bordet närmast scenen.
  • När det händer något  i rummet, kommentera gärna. Säg hellre något som inte är jättekul istället för att undvika att kommentera. Men välj också när du kommenterar och när du inte gör det! Är du nära en punchline kan det vara bättre att fullfölja skämtet, annars kan hela skämtet riskera att falla platt. Grundregel: Ju längre från punchen, desto bättre läge att kommentera sådant som händer i lokalen.
  • Ställ gärna frågor till publiken och låt svaret leda dig in på ditt material. Men glöm inte att verkligen bry dig om svaret!
  • Besvara gärna kommentarer från publiken med frågor. Ett enkelt ”varför säger du det?” kan duga bra. Det ger dig dessutom lite mer tid att komma på ett bra svar senare.
  • Upprepa publikens frågor om det inte hörs i hela lokalen.

Nytt mål

söndag, 21 februari, 2010

Jag läste på Komikaze att Norra Brunns stand up akademi kör i början av mars. Är väldigt sugen på att gå antingen den kursen. Känner dock att jag skulle vilja komma upp i 20-30 uppträdanden i alla fall innan jag tar en sån kurs. Tror att det är bra att ha hittat sin egen stil lite mer och ha mer erfarenheter att referera till innan en sån kurs. Därför har jag satt upp som mål att försöka komma upp i detta antal uppträdanden (minst) tills nästa omgång kör igång.

Har också hunnit analysera mitt senaste uppträdande lite närmare och måste säga att det känns väldigt positivt. Känner att jag gör framsteg och det är en fantastisk känsla. Efter giget på UngaTur i Kärrtorp kände jag att jag bland annat ville jobba med rösten. Den känns ibland inte helt naturlig. Efter giget på Klavér i tisdags kändes det redan mycket bättre, mycket tack vare att jag bara var uppmärksam på det tror jag. Den blev lite svajig några sekunder mot slutet, men det var egentligen inget som störde helheten. Dessutom var det i setupen till en av mina starkaste punchlines så jag tror inte att det var så många som reagerade på det.

Känner också att jag börjar hitta fram till en akt att utgå ifrån. Något jag måste jobba med är dock att komma igång snabbare. Nu senast var det lite ljummet under 40 sekunder innan jag ens kom igång med mitt material. Då var inledningen lite svävande även på planeringsstadiet, men jag tror att jag har en mer distinkt inledning på gång efter lite omskrivningar. Ska bli kul att testa nästa gång!