Idag var det klang och jubileumsföreställning på Kafé Klavér. Tionde gången jag stod på scen som ståuppkomikerwannabe. Tyvärr hade inte så många hittat till Kafé Klavér ikväll och det var nästan fler komiker än ickeuppträdande publik. Förhoppningsvis blir det fler i publiken framöver, för det är en kul scen att uppträda på. Jag tror dessutom att den publik som är där uppskattar lokalen och den stämning som brukar vara där väldigt mycket.

Och hur gick det på jubileumsföreställningen då? Det blev ett lite annorlunda gig eftersom jag inte riktigt hade bestämt vad jag skulle köra innan jag gick upp. Lite var det en medveten taktik för att vara lite mer flexibel som Adde och kanske framför allt Lennie pratade om på kursen. Rutinerna i sig hade jag självklart någorlunda koll på och jag hade ett provisoriskt körschema. Men jag var samtidigt beredd på att inte nödvändigtvis följa det slaviskt och det gjorde jag inte heller kan jag avslöja. Sedan började jag med att återkoppla till en tjej i publiken som Niklas Larsson (som var rolig som vanligt!) hade pratat med tidigare.  Även det är en medveten taktik, att försöka få in ”här och nu”-material som Adde pratade om mer och mer. Skämtet fungerade skapligt, men självklart kom jag på i efterhand hur det hade kunnat bli ännu roligare. Nåja, som Adde sa, det behöver inte vara jätteroligt, publiken uppfattar det som roligare än vad det är tack vare här och nu-känslan.

Dock hade jag några olika rutiner att välja på. Känslan var att det gick rätt bra. Det är jättesvårt att bedöma publikreaktionerna när det inte är så många i lokalen och de som är där i många fall är rising comedians själva, men jag fick en hel del skratt. Caroline, som gästat kommentarerna här på bloggen tidigare och börjar bli lite av en stammis på Klavér, tyckte att det gick bättre än förra veckan. Ett uppträdande som jag var ganska nöjd med, så jag tar det som ett gott omdöme!

Förbättringspotential

Så vad tar jag då med mig som saker att förbättra? Främst kände jag att jag var väldigt mycket i rummet med publiken i början av giget för att sedan falla in i vissa monologtendenser längre in i akten. Där borde jag ha brutit och pratat lite mer med publiken. Det fanns också ingångar som jag hade kunnat fiska upp. Kanske skulle jag även haft en lite längre och beprövad rutin att falla tillbaka på. Nu behövdes det egentligen inte, men jag tror att det hade kunnat göra mig ännu säkrare på scen oavsett om jag använder den eller inte.

Positiva erfarenheter

Det kanske mest positiva idag har anknytning till förbättringspunkten. Att jag ens funderar över samspelet mellan mig och publiken och kritiserar mig själv för att inte skapa tillräckligt med dialog är ett tecken på att jag är på en helt annan plats idag än jag var första gången där på EGO den 24 november herrens år 2009. Jag hoppas att jag ser tillbaka om ytterligare tio gig och tänker samma sak om dagens uppträdande!