Japp. Rubriken är tänkt att låta dramatisk. Ungefär som Att leva med en missbrukare eller Att leva med schizofreni eller Att leva med barn. Mycket mer dramatiskt än det egentligen är. Men jag tror samtidigt att det finns något att hämta där. Att syssla med komik handlar om att hela tiden skriva nytt material och hitta nya infallsvinklar på gamla företeelser.
Men hur ska man hinna med att skriva nytt material hela tiden? Ja, det är väl ingen nackdel om man saknar ett liv och därför har gott om tid över 
Men om man faktiskt har ett ganska späckat schema kan det vara svårt att hitta tid att sätta sig med papper och penna och skriva. Så gör inte det.
Jag sätter mig sällan och skriver ner mitt material med en gång. (Papper och penna är dock bra att ha med sig överallt för att kunna anteckna idéer.) Istället brukar jag fundera på skämten när jag sitter på bussen, äter middag (om jag äter själv), ska sova, kör bil, tar promenader, är och handlar och andra tillfällen.
Jag brukar också fundera på gamla skämt och rutiner. Går igenom dem i huvudet eller till och med säger dem högt. Ibland dyker det upp spontana infall som jag kan använda, ibland får jag verkligen brainstorma ordentligt.
Till sist kommer det tillfälle då jag instinktivt känner att det är dags att skriva ner skämtet/rutinen eller börja arbeta med det tillsammans med min lilla diktafon.
Så jag försöker helt enkelt att utnyttja tiden så gott jag kan. De flesta av oss har egentligen en hel del tid då vi inte behöver använda vår tankekraft till annat, så varför inte ta vara på den tiden.
Det här förutsätter dock att man tycker att stand up är det roligaste som finns. Och inte bara när man står på scen. Det är en stor fördel om man faktiskt också gillar allt runt omkring. Ser man det som en börda att skriva material (eller kanske snarare ”skapa” eftersom jag inte alltid fysiskt skriver) så är det lätt hänt att det inte blir av. Det är med andra ord lite som med träning.
För mig är det ingen börda att skriva material. Det är en lek med lätta och roliga tankar. Dessutom blir jag belönad med lite extra endorfiner och adrenalin varje gång jag kommer på ett skämt jag själv tycker är riktigt roligt.
Om det går att lära sig att förhålla sig på detta sätt till komiken eller om det kommer naturligt vet jag inte. Jag vet bara att det är så jag funkar och det är jag väldigt tacksam för.
Dela gärna med er av era egna erfarenheter kring att skriva material. Börda eller nöje?
Och så klart, keep on joking!
