En mycket spännande kväll är till ända. Premiärkväll för mig som konfrencier och jag måste säga att jag är nöjd. Det var trots allt första gången. Flera stycken kom dessutom fram efteråt och tyckte att det var bra. Jag hade förberett med lite material som jag drog igång kvällen med. Dessutom körde jag en gammal rutin för att samla in publiken efter pausen, men den kopplade jag till information som jag fått tidigare om en kille i publiken. Men förutom det så var det mesta mer eller mindre improviserat. Visserligen testade jag ett gammalt skämt om dödsstraff i Iran som jag aldrig kört på scen, men som jag hade skissat lite på. Fick idén att köra det när en av komikerna pratade om dödsstraff i arabländer. Det funkade rätt bra, ska nog utveckla det skämtet ordentligt så kan det bli riktigt bra. Definitivt en kväll att träna på sin kvicktänkthet, vilket var ungefär det som var planen också på förhand.

En sak som jag upptäckte var att det kan vara svårt att veta vad man kan säga om komikerna före och efter de går upp. Jag hoppas verkligen att jag inte sa något som någon tog illa upp för. Det som man säger med glimten i ögat kan ju i värsta fall uppfattas på fel sätt av enskilda personer. Det är en balansgång som säkert blir enklare att se med tiden. Jag tror dock inte att jag sa något som gick över någon gräns, jag försökte vara så snäll, så snäll

Kvicktänkthet var det ja. Den ställdes på prov lite extra när Caroline Lindeberg, som jag då och då på nåder godkänner kommentarer av här på bloggen körde en liten roast av mig! Oväntat och fyndigt. Men vänta er inte några fler godkända kommentarer av henne på den här bloggen Fick fram ett ganska uppskattat skämt som svar samt ett par som inte funkade, helt enkelt för att jag inte var tillräckligt snabbtänkt och rolig. Kul övning dock!

En skillnad med att köra konfa är att jag var mycket mer uppmärksam på det de andra komikerna sa. Eller, jag brukar vara uppmärksam annars också för det kan finnas saker att återkoppla till. Sånt som kan bygga på här och nu-känslan. (Skulle även vilja lägga till ”vi” där. Här, nu och vi-känslan.) Men känslan var lite mer av att vara både publik och med i showen. Och idag var det verkligen duktiga komiker på plats. Måste säga att jag ser upp väldigt mycket till komikerna som har kört längre. Nu börjar jag komma till en punkt där jag mer och mer kan se hantverket hos andra, vilket gör att man också känner större och större respekt. Kvällen öppnades av Sara Andersson som jag tycker gjorde ett väldigt starkt uppträdande. Har sett henne förut och hon har varit bra, men idag brann hon!

Sara följdes av Paul Del Valle som jag inte har något annat en den allra största respekt för som komiker. Dessutom är han en mycket trevlig kille även vid sidan av scen. Det är ett under att han inte har fått det riktiga genombrottet som ståuppkomiker än, men det kommer att komma mycket, mycket snart. Var så säkra!

Joakim Thörn och Tess Persson var kvällens bidrag från Stand Up Star-kursen. Hade inte sett Tess på ett tag, så hon körde mycket nytt vilket var kul att höra. Har alltid tyckt att hon är väldigt duktig, bland annat för att hon har så skön scennärvaro. Tror dock inte att jag har sett henne så avslappnad någon gång tidigare. Joakim Thörn känns också väldigt stabil.

I första akten uppträdde även Pernilla Hammargren som jag såg för ett par månader sedan första gången. Hon var bra då, men har helt klart gått framåt ännu mer. Joakim Strålin är en 19-åring med riktigt skön stil, känns ganska akademisk. Tänk en ung Fredrik Lindström så får ni en bild både av hans scenstil och hans utseende. Han ska dessutom vara med i Bungy Comedy-finalen 17 maj. Heja Joakim! Och Norge.

Andra akten var det många rookies i. Mer rookies än mig till och med. Sven Ahlström körde sitt andra gig och gjorde det riktigt, riktigt bra. Han kan för övrigt också ses i Bungyfinalen. Heja Sven också! Sven brukar för övrigt också kunna dyka upp i kommentarsfälten här på bloggen. Caroline kom därefter och gjorde sin debut och det var en av de där riktigt bra debuterna. Ska bli väldigt kul att följa dessa båda i framtiden. För vi kommer definitivt få se dem igen!

Till sist körde också Rebecka Rusz, Björn Westerholm  och Peter Jonsson som alla gick Eric Löwenthals kurs i våras. Alla tre har liksom de andra rookiesarna bra potential.

Något som var roligt (blir ett långt inlägg det här!) var att flera av rookiesarna kom fram efteråt och berömde lilla mig! Jättekul om någon eller några skulle få inspiration att utvecklas precis som jag gjorde av att se såna som kanske inte hade hållit på så jättelänge. Ni ska givetvis sikta far, far beyond där jag är idag, men som ett första steg och som inspiration till att börja utvecklas känns det enormt kul om någon ser mig som förebild!

Det var allt för den här gången. I det kanske längsta blogginlägget hittills