Dags för gig #32 (”de växer upp så fort *snyft*) och det gick smått fantastiskt! Helt underbart, en sån där kväll man lever för. På riktigt.

Jag hade bestämt mig för två saker under kvällen på Kafé Klavér: Testa nytt (och lite som jag inte kört många gånger alls) och försöka ha en väldigt avslappnad och vänskaplig attityd mot publiken.

Materialet fungerade väldigt bra. Hade bland annat en rutin om dödsstraff i Iran som jag nosade liiiiiite på när jag konfade, annars var den helt ny och den fungerade jättebra. Det är dock en rutin med flera skämt i sig och jag tror att den kommer vara ännu vassare när jag kört den kanske tio gånger. Jag tror framför allt att de skämten jag redan har kan bli ännu bättre med inövad timing och att jag faktiskt kommer kunna utöka den och mjölka skratt ur den längre fram. Eventuellt ett litet gyllene comedyfrö!

Det kändes mer eller mindre som en seger på knock idag. Jag har många idéer om vad som kan bli ännu bättre, men det kändes egentligen inte som att det var något som gick dåligt.

Dessutom var det en härlig kväll även i övrigt. Publiken var alldeles lagom många, det vill säga läktaren var tillräckligt fylld för att några av oss komiker fick stå men alla andra fick sitta. Dessutom var det en publik som var alert och på fint helghumör.

Flera andra komiker var också på tårna ikväll. Jag vill egentligen inte lyfta ut någon speciell helt enkelt för att jag då skulle förbise andra. Men jag måste ändå nämna Allan Persson känner jag. Grabben är, till skillnad från vad namnet antyder, blott 15 år och sedan jag såg honom senast för två månader sen har mycket hänt. Med det menar jag verkligen inte att han inte var bra då. Men ikväll hade han både jättebra skämt och en härlig scennärvaro! Med tanke på åldern och kvällens insats har jag inget annat val än att utnämna honom till ett superlöfte. Jag är i alla fall grymt imponerad!

Keep on joking!