Jag sitter och gör en inventering av mina gamla skämt. Alla mina gamla skämt, eller i alla fall de jag kommer ihåg och som faller inom intervallet halvbra-jättebra.
Rent praktiskt går det till så att jag samlar dem i ett enda worddokument. Där skriver jag ner dem eller klistrar in dem (om jag redan har dem nerskrivna). Och det gäller alla sorters skämt, från oneliners till längre rutiner.
Det finns flera fördelar med att inventera sina skämt och samla dem på samma ställe.
- Jag upptäcker en massa bra skämt som jag bara har kört en eller ett par gånger. Det är slöseri att låta bra material gå till spillo. Dessutom är de värdefulla när man får längre scentider.
- Man har alla skämten samlade. En lista gör det lättare att lägga upp till exempel företagsgig eller gig för specialpublik. Jag kan helt enkelt bara titta igenom listan och se vad som kan tänkas passa den publiken. Ofta har man mer material än man tror som på ett eller annat sätt kan vinklas till en specifik målgrupp, har jag märkt.
- Det är enklare att arbeta med sina redan existerande skämt. Jag kan titta igenom listan och snabbt se vilka skämt som behöver arbetas om.
- De skämt som jag inte har nedskrivna tvingas jag att skriva ner. När man ser skämten i nedskriven form ser man ganska snabbt var det finns passager med för få skämt. Speciellt när man börjat utveckla ett öga att granska sina egna skämt med.
Finns säkert fler fördelar.Jag kan till exempel tänka mig att det på sikt finns minnestekniska fördelar och att det kan vara lättare att spontant fiska upp skämt som passar tillfället. Jag kommer i alla fall att försöka lägga in alla nya skämt i mitt dokument och låta det bli ett levande dokument. Kan mycket väl utvecklas till en viktig ryggrad för min karriär.
Vill man kan man se dokumentet som min Seinlanguage, boken som Seinfeld gav ut med sina samlade rutiner. Fast jag kommer inte ge ut min som bok, i alla fall inte förrän jag har gjort min ”I’m telling you for the last time”.
