Inlägg märkta ‘stand up’

Gig #33 – dubbel publik och ett nybörjartips

lördag, 3 juli, 2010

Jag har flera gånger tagit upp Lennie Normans föredrag på Norra Brunn. Så här i efterhand känns det som att under min tid som aspirerande komiker så är de två timmar jag lyssnade på honom det enskilt mest givande tillfället hittills. Alltså det tillfälle som på så kort tid har givit mig så mycket.

En av de saker han tog upp var att han alltid ser publiken som en person. Han försöker få en känsla av vad det är för person han talar med och sedan väljer han skämt utifrån det. Men han sa också att det svåraste som finns är kvällar när det finns två stora grupper i publiken som är väldigt olika, för då är det nästan omöjligt att se publiken som en person. De blir istället två.

Det upplevde jag väldigt markant igår. Inte bara under min akt utan även under hela kvällen. Publiken var delad i ungefär hälften yngre människor och hälften som var runt kanske 60 år i snitt. Många i den äldre delen av publiken var uppenbart inte roade av skämt med sex- eller våldsanspelningar. Mer eller mindre alla lite mer vågade skämt under kvällen upplevde jag mottogs med viss skepsis. Kanske var de rentav där för att lyssna på de poeter som också uppträdde under kvällen. Under dessa uppträdanden verkade i alla fall den delen av publiken vakna till liv är min analys.

Den yngre delen av publiken var betydligt mer mottaglig även för de lite mer vågade skämten. Men det är ett knivigt läge för jag tror att många upplever sig lite besvärade att skratta när man inte skrattar med hela gruppen. Rädslan att riskera att vara den enda som skrattar tror jag hindrar många att skratta ut ordentligt.

Missförstå mig inte nu. Det var en intressant och oerhört lärorik kväll. Inte minst chansen att få uppleva det Lennie pratade om var väldigt utvecklande. Och jag tyckte även på ett personligt plan att det var intressant att höra poeterna och spoken word-artisterna eftersom det är en scen som jag har väldigt lite erfarenhet av som publik.

Mitt eget uppträdande är jag lite dubbel inför. Skämten fungerade rätt bra. Det var egentligen inget som verkligen bombade. Men så har jag ju ganska snällt material också, även det som handlar om till exempel sex är ofta ganska subtilt. Så från ett publikperspektiv sett tror jag att uppträdandet var rätt bra.

Men jag var samtidigt lite seg i huvudet kände jag. Jag missade ett par punchlines, vilket inte var någon katastrof då jag lyckades rädda en och den andra var en del i en längre rutin och liksom andra delen i en dubbel punchline, så det märktes inte så mycket utåt tror jag. Men det var missar jag tar med mig och lär mig av. Sedan blir timingen lidande när man är seg i huvudet. Det positiva är att jag märker att jag har nått en nivå där jag kan vara lite avslagen men ändå gå av med ett skapligt resultat. Det negativa är att jag vet att jag kan betydligt bättre.

Skulle jag rangordna gårdagens gig skulle jag säga att publikmässigt blev det nog en uddamålsseger. Sett till mina krav och förväntningar på mig själv (som jag tror är rätt realistiska) så var det nog snarare en uddamålsförlust. Revansch att utkräva ikväll alltså!

Nybörjartips

Så över till något annat. Det var ganska många igår som är ännu mer rookiesar än mig och jag märkte att flera stycken gjorde ett vanligt nybörjarmisstag. Därför tänkte jag att jag skulle ta upp det här. Alltid hjälper det någon.

Det jag upptäckte hos flera var att det roliga ofta inte kom sist i skämtet. Ofta var det bra skämt, bara lite fel uppbyggda. Det finns alltid ett ord i ett skämt som utlöser själva skämtet. Det skämtet ska komma så sent i skämtet som möjligt. Helst som det allra sista ordet. Lyckligtvis är svenska språket så flexibelt att det nästan alltid går att hitta en formulering som både låter naturlig och som tillåter att man sätter det utlösande ordet sist.

Har du till exempel en punchline där det roliga ordet är ”hamster” ska du alltså inte lägga upp det som:

Det var min hamster som satt där.

Du kommer att få mycket större skratt (förutsatt att skämtet är roligt) om du istället  formulerar punchen som:

Det visade sig att det var min hamster.

Vad som händer när man lägger det utlösande ordet för tidigt är att publiken inte är med på att ”nu kan vi skratta”. Istället kommer de hålla inne skrattet och vänta på att något ännu roligare kommer. När det inte gör det utan du istället bara säger ”… som satt där” kommer skrattet redan ha dött.

Det var allt för idag. Keep on joking!

Att leva med humorn

torsdag, 1 juli, 2010

Japp. Rubriken är tänkt att låta dramatisk. Ungefär som Att leva med en missbrukare eller Att leva med schizofreni eller Att leva med barn. Mycket mer dramatiskt än det egentligen är. Men jag tror samtidigt att det finns något att hämta där. Att syssla med komik handlar om att hela tiden skriva nytt material och hitta nya infallsvinklar på gamla företeelser.

Men hur ska man hinna med att skriva nytt material hela tiden? Ja, det är väl ingen nackdel om man saknar ett liv och därför har gott om tid över ;)

Men om man faktiskt har ett ganska späckat schema kan det vara svårt att hitta tid att sätta sig med papper och penna och skriva. Så gör inte det.

Jag sätter mig sällan och skriver ner mitt material med en gång. (Papper och penna är dock bra att ha med sig överallt för att kunna anteckna idéer.) Istället brukar jag fundera på skämten när jag sitter på bussen, äter middag (om jag äter själv), ska sova, kör bil, tar promenader, är och handlar och andra tillfällen.

Jag brukar också fundera på gamla skämt och rutiner. Går igenom dem i huvudet eller till och med säger dem högt. Ibland dyker det upp spontana infall som jag kan använda, ibland får jag verkligen brainstorma ordentligt.

Till sist kommer det tillfälle då jag instinktivt känner att det är dags att skriva ner skämtet/rutinen eller börja arbeta med det tillsammans med min lilla diktafon.

Så jag försöker helt enkelt att utnyttja tiden så gott jag kan. De flesta av oss har egentligen en hel del tid då vi inte behöver använda vår tankekraft till annat, så varför inte ta vara på den tiden.

Det här förutsätter dock att man tycker att stand up är det roligaste som finns. Och inte bara när man står på scen. Det är en stor fördel om man faktiskt också gillar allt runt omkring. Ser man det som en börda att skriva material (eller kanske snarare ”skapa” eftersom jag inte alltid fysiskt skriver) så är det lätt hänt att det inte blir av. Det är med andra ord lite som med träning.

För mig är det ingen börda att skriva material. Det är en lek med lätta och roliga tankar. Dessutom blir jag belönad med lite extra endorfiner och adrenalin varje gång jag kommer på ett skämt jag själv tycker är riktigt roligt.

Om det går att lära sig att förhålla sig på detta sätt till komiken eller om det kommer naturligt vet jag inte. Jag vet bara att det är så jag funkar och det är jag väldigt tacksam för.

Dela gärna med er av era egna erfarenheter kring att skriva material. Börda eller nöje?

Och så klart, keep on joking!

Ska man jobba med övergångarna?

onsdag, 30 juni, 2010

En fråga jag har hört komma upp fler än en gång är om man ska arbeta med övergångarna mellan de olika skämten. Min åsikt är att det beror lite på vad man har för stil. Jag gillar själv att lyssna på komiker som har en röd tråd i det de berättar. Eller snarare får det att låta som att de följer en röd tråd. Ofta varierar ju temana för skämten mycket ändå, men bra övergångar och callbacks kan definitivt limma ihop en akt så den känns mer enhetlig enligt mig. Sedan behöver inte alla skämt hänga ihop heller, men jag har en tendens att köpa lite mindre genomtänkta övergångar ifall inte alla skämt är tvära kast hit och dit.

Som du kanske förstår gillar jag även att försöka hitta en naturlig följd på skämten i min egen akt. Hittar man den naturliga följden blir det ofta ganska lätt att även hitta naturliga övergångar. Då behöver man ofta inte ens övergångarna, är temana disponerade efter en tydlig logik känns det ofta som logiska övergångar utan att det nödvändigtvis behöver vara en formulerad ”transportsträcka” eller vad man ska kalla det.

Men det finns också nackdelar med att bygga upp sin akt på det sättet. En är att det kan vara lite stressigt att få ihop allt på rätt tid. Det brukar jag försöka lösa genom att analysera vilka skämt som bör eller måste vara med och vilka som kan plockas bort. Man kan säga att jag ser det lite som byggstenar där vissa är bärande. (Oftast de bästa skämten, men inte alltid. De bästa kan ibland vara för långa.)

Så även fast jag försöker hitta en röd tråd att följa försöker jag samtidigt att bryta ner skämten i mindre och lättare hanterbara bitar för att kunna göra dem mer dynamiska kan man säga.

Jag får säkert tillfälle att återkomma till ämnet vartefter jag får mer insikt i mina egna tankebanor.

Keep on joking!

Därför ska man ständigt skriva nytt

tisdag, 29 juni, 2010

Igår skrev jag om hur jag testar nytt material. Och det är svårt att stå emot frestelsen att testa nytt om man, som jag, skriver mycket nytt. Man vill liksom upp på scen och se om skämten fungerar så bra som man hoppas. Åtminstone fungerar jag så.

Men det finns också en annan anledning till att skriva mycket material. Ju mer material du har desto fler minuter har du. Det ger självklart möjlighet att köra längre gig.

Men det finns också en annan aspekt som är viktig för mig. Jag försöker att sprida mitt material, åtminstone lite grann. Vad jag menar med att sprida materialet är att jag försöker skriva på olika teman. Har jag några politiska skämt, några lite mer vågade, några vardagsbetraktelser, några lite mer absurda och så vidare så kan jag också anpassa materialet lättare till publiken. Just nu känner jag att jag kanske inte riktigt är i ett läge där jag klarar av att göra det i realtid, även om det är målet. Däremot kan jag redan inför olika gig plocka ut material som jag tror kommer fungera utifrån det jag vet om publiken. Extra värdefullt är det vid till exempel företagsgig eller specialgig som svensexan jag gjorde för ett tag sen.

Därför försöker jag skriva och testa mycket nytt material. Jag tror att i förlängningen kommer det göra mig till en bredare och mer mångfacetterad komiker.

Keep on joking!

Konsten att testa nytt material

måndag, 28 juni, 2010

I början körde jag nytt material varje gång. Fem-sex första gångerna körde jag knappt ett enda skämt två gånger och då var ändå mitt andra gig ett 16 minuters företagsgig. (Som med fru Fortunas och en standup-ovan publik gick riktigt bra!) Det var en bra taktik då, även om många hävdar att man ska börja med att få fram en riktigt vass trea. Fördelen jag upplevde var att jag fick testa mycket material och sedan kunde välja bland det jag åtminstone fått någon slags publikrespons på för att få till en skaplig trea.

Men ganska snart kommer man till en punkt anser även jag då det är bra att se till att få fram en vass trea, fyra eller femma. När jag fått fram en standardfemma uppstod dock nästa problem. Jag blev under en period orolig för att testa nytt överhuvudtaget.

Min lösning på det problemet blev att testa en helt ny femma vid ett tillfälle. Det var en lyckad femma såtillvida att jag fick en hel del skratt, men det var givetvis även väldigt oslipat. (Så det gäller att välja ett sånt tillfälle med omsorg!) Men för mig var det närmast en nödvändighet för att bevisa för mig själv att jag kan slopa ett säkert kort och ändå leverera. Jag är trots allt väldigt mycket i början av min karriär och det är min övertygelse att man aldrig får bli rädd för att utvecklas och lära sig nytt.

Nu befinner jag mig i ett läge där jag försöker testa nytt men samtidigt vill slipa på det material jag redan har. Och det sistnämnda gör man allra helst på scen. Men då gäller det också att ha en taktik för hur man testar nytt.

Min taktik är att förbereda mer material än jag kommer att använda. Jag börjar med ett par beprövade skämt och sedan förbereder jag nya skämt som jag kan fylla ut resten av tiden med. Men jag har också ett gäng beprövade skämt som jag kan fylla ut tiden med ifall det skulle behövas. Det är skämt som jag vet fungerar nio gånger av tio. Bombar ett par, tre skämt i rad kan jag gå över till mina förberedda säkra kort. Fungerar de nya fortsätter jag istället att testa nytt. I ett sånt läge är det ju ingen mer än jag som vet att jag testar nytt. Publiken är nöjd så länge den får skratta, den struntar fullständigt i ifall den ”utsätts” för test av nya skämt.

Även om de nya skämten fungerar bra måste jag ändå påpeka att jag skulle aldrig testa speciellt mycket nytt om det är ett särskilt gig. Med det menar jag till exempel gig som kan leda till fler gig eller gig där publiken betalat mig för att uppträda. Då kör jag på nästan uteslutande beprövade skämt. Men har jag bestämt mig för att testa nytt material så ser taktiken ut ungefär så.

Som alltid, keep on joking!

Gig #28 – också en annorlunda upplevelse

måndag, 14 juni, 2010

Det blir lite oordning i numreringen här eftersom det har varit en ganska hektisk period. Fjärde giget väntar ikväll på lika många dagar. Det blir nog till att höja målet jag satt på 52 gig till november (ett i veckan under första året).

Hursomhelst, i torsdags var det sommarfest på jobbet och jag uppträdde inför cirka 40 nyblivna och något förfriskade medarbetare. Det var en annorlunda känsla att gå upp inför en sån grupp. Min vana trogen var jag inte speciellt nervös inför själva uppträdandet, men givetvis fanns tankarna där om hur jobbigt det skulle kunna bli efteråt om jag hade bombat.

Nu gjorde jag som tur är inte det. Det blev snarare en smärre succé. Tack Oden för det! När jag gick upp fick jag dessutom lite hjälp av min retorikbakgrund. Jag började med att lite ironiskt förkunna att ”det här känns ju inte konstigt med tanke på att jag inte känner er än men kommer att lära känna er”, drog ett skämt om att mina närmaste arbetskamrater ”tvingat upp den nya killen” och sa sen att jag tänkte strunta i att vara rolig och istället presentera mig själv. Jag har trots allt bara jobbat där en och en halv månad och bara hunnit lära mig namnet på ett femtontal.

Tanken var att göra en variant av det gamla ”jag är ingen talare”-knepet. Idag har just det uttrycket blivit en kliché, men det användes ibland i det antika Aten och Rom av retoriker för att invagga publiken i tron att talaren talade helt från hjärtat och inte alls efter talarkonstens regler. På så sätt kan man få ett övertag genom att man sänker förväntningarna på sig själv och sedan överträffar dem mycket mer än man kunnat göra annars.

Så det knepet använde jag mig av. Kanske hade det gått bra ändå, men jag tror att det hjälpte. Eftersom alla satt och väntade på att få skratta gick jag i princip upp och sa ”vänta er inga skratt” och först efter det levererade jag skratt.

Jag hade också en rädsla över att det skulle vara barmhärtighetsskratt, men det var autentiska skratt vilket märks dels på skratten i sig, dels i reaktionerna efteråt. När folk kommer fram spontant och skakar hand och tackar med uppriktighet i tonen känns det mer äkta än när de berömmer bara för att de inte hann vika undan huvudet innan blickarna möts, om man säger så :)

Vilka erfarenheter tar jag med mig härifrån då? Efter gig som gått riktigt bra gäller det mycket att samla på sig just det som har gått bra. Jag kommer kolla på filmen och gå igenom skämt för skämt vad som funkade extra bra och vad som kan slipas och bli ännu bättre. Men det är mycket på skämtnivå när det har gått bra.

Gig som gått mindre bra, eller som Enköpingsgiget i lördags som har annorlunda förutsättningar, tar jag oftare med mig mjukare värdeerfarenheter från. Som hur man ska förhålla sig till publiken när den är annorlunda sammansatt eller om den inte skrattar och så vidare. Efter bra gig samlar jag oftare mer konkreta erfarenheter. ”Okej, det skämtet funkade kanon, men det där gick lite sämre. Kanske ska slipa lite på det.”

En annan erfarenhet att ta med är att våga gå upp! Även om det är annorlunda förutsättningar. Jag körde ju till exempel på en svensexa för ett par veckor sedan, vilket också innebar en viss nerv eftersom det känns lite konstigt att gå in i en lägenhet med tio killar som har ett fullspäckat schema  under hela dan och inte är speciellt förväntansfulla på just det jag ska göra.

Men man överlever och det är väl det jag vill ha sagt egentligen. Även om jag hade totalbombat på jobbet eller svensexan så hade det inte varit hela världen. På den andra sidan av skalan får jag med mig massor av erfarenheter från såna annorlunda gig. Erfarenheter som gör att jag växer som både komiker och människa, för vi mår bra av att utmana oss själva. Och de erfarenheterna hade jag aldrig fått om jag inte hade gått upp på dem scenerna.

Gig #27 – nytt material

fredag, 4 juni, 2010
Jag bestämde mig för att testa nytt material ikväll. Kändes som att det var dags efter att ha kört en hel del på Klavér och dessutom kört väldigt mycket samma. De som är där varje vecka, det är ju några stycken, kan man tänka börjar tröttna på min vanliga akt och för mig var det värdefullt att kunna testa nytt nånstans.
Nu kommer jag absolut inte lägga min normala akt åt sidan, den är fortfarande huvudnummer. Men samtidigt tror jag att det är viktigt att hitta tillfällen att testa nytt. Annars kommer jag aldrig kunna utvidga min potentiella scentid.
Det normala, som jag kört tidigare och kommer fortsätta göra, är ju annars att slänga in nya skämt mitt i akten. Men ikväll kände jag för att testa något i princip helt nytt.
Samtidigt är jag medveten om att det verkligen är en balansgång. Att köra samma om och om igen gör att materialet flyter bättre och bättre. Dessutom finns det en liten marknadsföringseffekt i att köra samma. Man förknippas med det material man framför vilket gör att folk lättare kommer ihåg en.
Anders Celin avslutade kvällen på ett fantastiskt sätt och hade ett par synpunkter efteråt. Dels saknade han ett avslutningsskämt, vilket berodde på att det inte fanns något. Man ska inte tänka så, men ikväll kände jag att det fick gå ändå. Så det var ett överlagt brott från min sida.
Det andra tar jag dock till mig och jobbar på. Han och flera andra har nämligen tyckt att jag rör mig lite konstigt på scen, så det ligger nog en hel del i det. Under nästa veckas tre gig ska jag verkligen koncentrera mig på att röra mig 1) mindre och 2) när jag rör mig göra det mer genomtänkt.
I övrigt är jag nöjd med giget. Känns extra bra att jag vågade utmana mig och testa nytt. Nästa vecka blir det lite annorlunda gig då två av dem är företagsgig. Då blir det till att inventera och anpassa till omständigheterna. Båda gigen är dessutom lite längre, jag räknar med att köra runt tio minuter vid båda tillfällena.
Keep on joking!

Gig #26 – En upplevelse

tisdag, 1 juni, 2010
Så var gig nummer 26 avklarat och i vanlig ordning ska jag försöka mig på att bedöma hur det gick. Något som dock känns extremt svårt den här gången. Anledningen var att sommarnatten och kanske det gratis inträdet på Norra Brunn gjorde att det bara var ett 20-tal som hade letat sig in på Ego och Komikaze. Synd, för det var duktiga komiker där och normalt brukar det vara fler på kvällarna. Men just därför var det nästan omöjligt att läsa av publikens reaktioner.
Det man kan göra är att gå på magkänslan och även om det var en ovan situation att köra inför så få så kändes det ändå helt okej. Det man kan säga är att det kanske blev något ”öh…” för mycket som Mike mycket riktigt påpekade. Dessutom föll ett skämt bort helt när jag fick en liten black out och fick tänka efter ett tag vad jag skulle säga. Det var mindre bra naturligtvis och bidrog till ett lite hackigt framförande. Lite var det kanske också ovanan att köra inför en mindre publik, men det är samtidigt en nyttig erfarenhet. Det handlar nog mycket om memoreringen och den bör egentligen sitta ordentligt oavsett vad det är för publik för kvällen. Sedan var hjärnan lite slö och jag var nog egentligen tröttare än jag själv tyckte.
Men trots allt kändes det bra på något vis ändå bra. Jag testade några nya skämt, men kan varken säga bu eller bä om dem. (Varför bä anses som positivt i ett sånt här sammanhang förstår jag förresten inte.) Jag får helt enkelt testa dem igen på fredag och se om jag kan få en lite bättre värdemätare då.
Vi som var på plats hade i alla fall en trevlig kväll. Ni som inte var där, se till att vara det nästa gång! :)
Keep on joking!

Tips: Inventera dina gamla skämt

torsdag, 27 maj, 2010

Jag sitter och gör en inventering av mina gamla skämt. Alla mina gamla skämt, eller i alla fall de jag kommer ihåg och som faller inom intervallet halvbra-jättebra.

Rent praktiskt går det till så att jag samlar dem i ett enda worddokument. Där skriver jag ner dem eller klistrar in dem (om jag redan har dem nerskrivna). Och det gäller alla sorters skämt, från oneliners till längre rutiner.

Det finns flera fördelar med att inventera sina skämt och samla dem på samma ställe.

  1. Jag upptäcker en massa bra skämt som jag bara har kört en eller ett par gånger. Det är slöseri att låta bra material gå till spillo. Dessutom är de värdefulla när man får längre scentider.
  2. Man har alla skämten samlade. En lista gör det lättare att lägga upp till exempel företagsgig eller gig för specialpublik. Jag kan helt enkelt bara titta igenom listan och se vad som kan tänkas passa den publiken. Ofta har man mer material än man tror som på ett eller annat sätt kan vinklas till en specifik målgrupp, har jag märkt.
  3. Det är enklare att arbeta med sina redan existerande skämt. Jag kan titta igenom listan och snabbt se vilka skämt som behöver arbetas om.
  4. De skämt som jag inte har nedskrivna tvingas jag att skriva ner. När man ser skämten i nedskriven form ser man ganska snabbt var det finns passager med för få skämt. Speciellt när man börjat utveckla ett öga att granska sina egna skämt med.

Finns säkert fler fördelar.Jag kan till exempel tänka mig att det på sikt finns minnestekniska fördelar och att det kan vara lättare att spontant fiska upp skämt som passar tillfället. Jag kommer i alla fall att försöka lägga in alla nya skämt i mitt dokument och låta det bli ett levande dokument. Kan mycket väl utvecklas till en viktig ryggrad för min karriär.

Vill man kan man se dokumentet som min Seinlanguage, boken som Seinfeld gav ut med sina samlade rutiner. Fast jag kommer inte ge ut min som bok, i alla fall inte förrän jag har gjort min ”I’m telling you for the last time”.

Kontakter kan ge företagsgig

onsdag, 26 maj, 2010

Nu är det snart dags! Först fem gig på sex dagar med start på torsdag, sedan troligtvis ett gig på Klavér fredagen därpå och sedan veckan efter tre gig på tre dagar med start på onsdagen.

De flesta av de närmsta gigen är på klubbar. Torsdag är det Tiny Comedy, fredag Kafé Klavér, lördag är det en svensexa (!), söndag Big Ben och tisdag Komikaze på Ego.

Veckan därpå är det mer slutna sällskap. Först Socialdemokraterna i Södertälje, dagen därpå Choice Hotels och så avslutas det med ett klubbgig på Klavér.

Allt som allt blir det nio gig på 15 dagar, däribland mina två första betalda gig. För den som undrar hur man får så mycket gig på samma gång som nybörjare kan jag avslöja att det handlar mycket om tillfälligheter.

Det är dock ingen nackdel att berätta för alla man träffar att man håller på med stand up. Inte minst för att få företagsgig. Jag har haft två hittills och kommer alltså ha två till under den här perioden. (Jag räknar giget för sossarna som ett företagsgig.) Alla har jag fått på kontakter som känner till att jag håller på med stand up. Dessutom är svensexan, som jag tvekade att ta, också ett resultat av att jag berättat om min hobby.

Mitt nästa steg, som jag borde tagit för länge sen, är att trycka upp visitkort. Speciellt för att dela ut på företagsgig, men även vid andra tillfällen.

Keep on joking!