Inlägg märkta ‘stil’

Gig igår plus ett JÄVLAR!

lördag, 6 februari, 2010

Igår var det gig på UngaTur i Kärrtorp. Jag har aldrig varit där, men det var en lite annorlunda lokal. Väldigt långsmalt, ganska koncentrerad publik längst fram, men ganska okoncentrerad längre bak upplevde jag det som. Det var en öppen kväll och till viss del märktes det att alla inte var där för stand up. En del kanske inte ens var där för det som hände på scen? Hursomhelst var det i stort varken negativt eller positivt, man lägger ofta märke mest till de längst fram ändå. Men så såg förutsättningarna ut.

Hur gick det för mig då? Blandad kompott skulle man väl kanske kunna säga. Jag körde nytt material rakt igenom och skrattkurvan var halvlåg i början, ganska hög i mitten och så planade det ut igen. Det intressanta var att det var de lite mer vågade sexskämten som fungerade sådär. Christopher sa efteråt att jag har en för ”sofistikerad” framtoning på scen (bara en sån sak!) för att vara för grov i munnen. Kanske är det så att jag måste anpassa den typen av material och hitta rätt ton i det. På ett sätt tycker jag att det är lite synd att vissa skämt jag tycker är roliga på papperet inte passar med min scenpersonlighet, men på ett sätt kan jag också se det som något positivt och en utmaning. Kan jag hitta rätt ingångar tror jag att det i slutändan kan vara det som särskiljer mig lite så att jag kan leverera till exempel sexskämt på ett lite annorlunda sätt.

Jag tror för övrig mycket på att hitta sin egen grej, vilket jag känner att jag inte har gjort än. Men jag är betydligt närmare att göra det redan efter bara sex gig. Nu börjar jag få nån slags känsla för hur jag tror att jag uppfattas på scen, vilket gör att jag dels kan ändra på det jag inte vill vara och dels fundera på hur jag kan få materialet att passa till det jag utstrålar på scen.

Rent tekniskt testade jag ett litet annat upplägg igår mot tidigare. Jag körde mer ett tematiskt upplägg istället för storytelling. En fördel tycker jag att så här i efterhand är det lättare att arbeta om materialet eftersom jag inte måste ta hänsyn till en början, mitt och slut som man ska ta sig emellan i en berättelse.

Och så var det det där jävlaret. Jag lyckades ju glömma bort att dra den i mitt tycke kanske bästa punchlinen för kvällen, och det direkt efter en punchline som gick hem väldigt bra. Hade jag kommit ihåg den (och om den funkat) så hade den kunnat höja allt ytterligare ett snäpp. Men så är det ibland :) Nu gick ju skämtet hem i alla fall, men nu är jag ännu mer ivrig att få testa det igen och då MED min fantastiska avslutningspunch, haha!

Okej, ni ska få ett par små smakprov från igår också. De kommer här.

Tredje gången avklarad

onsdag, 13 januari, 2010

Tänkte att jag skulle skriva lite mer om mina egna erfarenheter efter gårdagen. Något som är ganska uppenbart för mig är att jag befinner mig i ett stadium där jag letar efter min egen röst. Mitt sätt att uttrycka mig, mitt sätt att leverera skämt. Och kanske också min stil och då menar jag även i materialet. Personligen kan jag tycka att min stil kanske inte spontant känns så vågad. Hade jag varit medlem i ett pojkband känns det lite som att jag skulle ha varit den där som mammorna önskar att deras döttrar skulle vilja gifta sig med.

Men samtidigt har jag ganska mycket grövre skämt som ploppar upp i huvudet. Ofta med någon slags sexuell inriktning. Den gången jag har kört sånt material är framförallt första gången. Kanske kan jag utveckla en stil där det snälla nästan lite mesiga yttre kan hamna i konflikt ibland med saker som min karaktär inte ”borde” säga. Lite som att Seinfeldt skulle prata om avsugningar. Det skulle kunna vara kul bara för att man inte förväntar sig det. Eller som när jag såg Robin Williams uppträdande på Broadway första gången och fick se en skådis jag förknippar med halvtaskiga barnfilmer som egentligen är under hans värdighet som Flubber och kanske framför allt den snälla (men också väldigt bra) krigsfilmen Good Morning Vietnam. Det blev lite av en chock när jag såg honom prata om knark och nazister, dock på ett väldigt positivt och roligt sätt. Har alltid gillat Robin Williams även om en del filmer inte gjort honom rättvisa, men jag hade aldrig sett den sidan av honom tidigare.

Så något sånt hoppas jag att jag kanske kan utvecklas till med tiden. En ulv i fårakläder.

Något annat jag har börjat inse är att jag har en förkärlek till att bygga upp mina akter utifrån en eller flera berättelser. Kanske har det att göra med att jag tidigare ofta skrivit i skönlitterär form då jag skrivit fritt (det vill säga ej jobbrelaterat). Att se det som en berättelse ger också viss trygghet, det blir som en tråd att hänga upp skämten på, det gäller bara att hitta krokarna. Sedan gillar jag också komiker som gör det, typ redan nämnda Robin Williams (vad jag tjatar om honom nu då!) och Eddie Izzard. Även den andra Eddie, ni vet åsnan i Shrek (klicka här om ni inte vet vem jag menar) är en komiker som brukar köra lite det stuket. Han är dessutom ett bra exempel på att man kan prata om ”sitt eget liv” och ändå bygga upp en story att utgå ifrån, vilket till exempel Eddie Izzard sällan gör.

Om jag sedan en dag blir ens hälften så bra som nån av dem så kommer jag hoppa dubbelfota glädjeskutt ända från Södertälje till Stockholm med den nyinköpta högtalaren på ryggen. Men man ska ju inspireras av sina idoler och även om de är mainstream så gillar jag verkligen alla tre.

Nytt material … igen

måndag, 11 januari, 2010

Imorgon är det dags för Kafé Klavér. Just nu håller jag mest tummarna för att allt ska funka under kvällen och har inte hunnit oroa mig så mycket för mitt eget framträdande. Däremot har jag hunnit kolla över och repa lite på materialet. Jag kommer köra nytt material även denna gång, vilket jag gjorde även under mitt andra gig. Med ett litet undantag för en rutin jag kört tidigare. Den gjorde jag dock om lite och sprängde in en annan rutin i den första, vilket jag i efterhand känner att jag kanske inte borde ha gjort. Det sänkte tempot i den gamla rutinen. Nu var det dessutom den som fungerade bäst, den nya var sådär med facit i hand. Effekten blev att jag inte alls bombade på den första rutinen, men den kunde helt klart ha blivit bättre utan insprängningen.

Taktiken är, som jag tror att jag redan har skrivit, att testa mycket material i början för att kunna laborera med och ha att välja av längre fram. Många kör ju på att slipa fram tre minuter som verkligen sitter och först därefter bygga på med fler rutiner och det kanske egentligen är det smartaste. Men jag känner att jag vill utöka min materialbank och dessutom kan jag ibland tycka att det skulle kännas tråkigt för min egen skull att ställa mig på scen och köra nästan samma material igen.

En fördel med min taktik är att jag ständigt måste hålla utkik efter nya roligheter. Det gör att jag måste skärpa mig i mitt sätt att tänka komik. Jag måste även utveckla ett självkritiskt sinne och verkligen gå på det som jag tycker är roligt. Jag märker redan inför mitt tredje gig att jag är mycket mer benägen att döda mina älsklingar än jag varit. Sedan går det inte att räkna med att alla skämt går hem ändå, humor är ju subjektivt, men jag kan i alla fall se till att jag själv tycker att mitt material är så roligt som möjligt. Det är så jag försöker att tänka. Jag kan omöjligt veta vad publiken kommer tycka är roligt. Självklart kan man anpassa materialet till det man vet om publiken, men det måste alltid utgå från det jag tycker är roligt, inte vad jag tror att andra gillar.

I morgon blir det också spännande av en annan anledning, jag kommer nämligen försöka mig på ett litet stilmässigt experiment. Tidigare har jag alltid utgått från mig själv. Eller, jag har alltid pratat som om jag var närvarande i skämten även om så kanske inte alltid varit fallet (schhh, säg det inte till nån!). Men i morgon kommer jag försöka ge mig på att tolka bibeln! Det ni!