Jag skulle vilja tacka alla som var med och gjorde detta till den kväll det blev. Tack komikerna! ni var fantastiska allihop! Tack publiken! Tack Malena som höll ihop trådarna som dagens MC! Och givetvis också ett STORT tack till Kafé Klavér som lät oss hållas i deras fina kafé/scen. Förhoppningsvis får vi komma tillbaka snart igen.

Min egen insats då? Jag körde en ny rutin om människans födelse baserad på bibelns uppenbarelseberättelse (heter det så?). Det gick helt okej. Två uppenbara brister var dock början och slutet där jag känner att jag borde haft en snabbare första punchline och en given avslutare. Jag har ännu inte hunnit titta på filmen, men det kändes som ett fullt godkänt, men med en del finslipningar och nya ”påhäng” (mitt eget uttryck, punchlines som man hänger på en berättelse) kan det säkert gå från godkänt till en genuin rutin. (Eventuellt kommer hela eller delar av uppträdandet dyka upp här i bloggen, vi får se när jag tittat på det.)

Det var alltså tredje gången jag stod på scen som stå upp-komiker och jag har peppar, peppar ta i trä, ännu inte känt att jag bombat nån gång. Skratten kommer med jämna mellanrum och ungefär där jag trott att de ska komma. Nu gäller det att få dem att komma oftare, det vill säga snabbare inpå varandra. Jag är verkligen imponerad av komiker som kan leverera skämt på skämt på skämt med till synes fullständig avsaknad av mentala andningspauser. Framgångsreceptet tror jag att bli ännu säkrare på scen och ännu säkrare i sitt material. Alltså är mer rutin a och o för att bli mer avslappnad och för att ett material som man har kört 20-30 gånger minst känner man givetvis bra mycket bättre än om man har kört det 1-2 gånger. Bara att gnugga på med andra ord.

Det enda riktigt tråkiga ikväll var att jag missade Komikazes 100-gångsjubileum på Ego. Tanken var att jag skulle gått dit en sväng efter Kafé Klavér, men för det första tog det tid att plocka ihop, för det andra hade det inneburit ett kämpande med ljudutrustning i snömodden bara för att landa på Ego kanske de sista 30 minuterna. Hade jag känt till att det var jubileum hade jag bokat en annan dag på kaféet, men så är det ibland. Jag hoppas att alla ni som var där hade en fantastisk kväll! (Och så håller jag tummarna lite extra, utan att veta hur det har gått, för Emma och Chris som båda gick till onelinerfinalen! )