Den rubriken är ett löfte jag har gett mig själv. Jag ska aldrig skylla på publiken om jag gör ett mindre bra gig. För det var ett sånt ikväll. Inte ett dåligt gig, absolut inte. En hel del skratt satt också. Men inte heller ett sånt man svävar hem på moln efter.

Den största anledningen till att inte skylla på publiken om skratten uteblir är att om man börjar göra det så finns det egentligen ingen anledning att kritiskt granska sig själv och slutar man med det så slutar man också att utvecklas. Alla kvällars publik är olika. Den ikväll skrattade lite mindre generellt än många andra kvällar. Jag vet inte varför, men det var genomgående. Så det är lärdom nummer ett. Man får se responsen utifrån just den kvällens förutsättningar. Både jag och komiker jag sett tidigare fick mindre skratt för skämt jag har hört få mycket mera skratt. Det var till och med skämt som ändå fick applåder som fick ganska lite skratt. Alltså tar jag idag åt mig även av de mindre skratten.

Sedan var det vissa skämt som bombade helt. Jag gjorde någon eller ett par räddningar som funkade ganska bra och fick publiken att skratta, så det var en bra träning på hur man ska agera i dem situationerna. Ingen fara med andra ord. Men jag levererade inte som en sån där kväll när det bara flyter på. Jag tror att det kan finnas ett par orsaker till det. En är att trots att jag körde mycket gammalt så hade jag experimenterat en hel del med materialet. Dels ledde det till närmast parentesliknande passager mitt i ett par skämt. Jag har gjort samma fel en gång tidigare med ett gammalt skämt. Effekten är att hur roliga skämten än är så stjäl de fokus från huvudskämtet. Dessutom, faller instickarna så är det svårt att plocka upp och rädda även det skämt man tillfälligt stack ifrån. Lärdom nummer två: leverera ALLTID ett skämt i taget. Eddie Izzard kanske kan sticka iväg på utflykter och komma tillbaka, men det är Eddie Izzard. På obestämd tid tänker jag göra lärdom två till en regel för mig. (Och säkert bryta mot den i övermod både en och två gånger, gå tillbaka till det här inlägget, läsa det och lova mig själv att aldrig göra om det förrän nästa gång.)

Men det var inte bara skämtens konstruktion som jag är tveksam till idag. Precis som den kvällen jag verkligen inte tyckte gick bra (jag har, peppar peppar, bara haft en sån hittills) satt jag nästan ända fram till att jag gick på och gick igenom material. Lärdom nummer tre: Lär in materialet, men när du kommer till stället så släpp det! Det är helt okej att inte ha varenda ord i närminnet när jag går upp på scen. Det är till och med en fördel för det tvingar mig att vara där och då i tanken när jag går upp.

Ytterligare en aspekt är att jag var magsjuk i början av veckan, vilket bland annat lett till att jag har fått bygga ny kraft och haft svårt att komma in i normal dygnsrytm igen. Även om jag kände mig helt okej pigg så kan det ha påverkat sånt som timing och minne. Jag kände mig varken lika klar eller snabb i huvudet som jag brukar göra. Kanske kan lärdom nummer fyra därför vara att det är viktigt att vara fysiskt utvilad, även om det kan vara svårt att påverka när det är sjukdom med i spelet.

Sedan när det gäller uteblivna publikreaktioner kan det givetvis vara så att de helt enkelt inte delar min humor i alla lägen. Men det är helt okej och inget man ska beskylla publiken för. Hade jag varit mer erfaren och haft mer material hade jag säkert också kunnat prova lite olika typer av material en sån här kväll (inte minst efter att ha sett vad som gick hem och inte gick hem för de andra). Men riktigt där är jag inte än.

Ikväll höll jag mig ändå flytande och jag är på det hela taget relativt nöjd. Men jag fick kämpa för det.